Att agera rätt i jakten på den rätte
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-30
Jakten på den rätte eller den rätta är som ett aldrig avslutat marathonlopp för många.
Lösningen?
Titta över dina signaler och sluta generalisera, tipsar experten.
Ensamstående med kärlekstörst. Nätdejting, krogbesök, utlagda krokar i bekantskapskretsen och flirtande i matkön.
Men inget äkta, himlastormande och hjärtfrekvenshöjande napp som kan liknas vid den rätta/rätte.
I singeltäta Sverige har vi gott om möjligheter att träffas, men också gott om möjligheter att rata och bli ratade.
– Vi vet inte riktigt vad det är vi söker och då blir det svårt, säger relationsexperten Bodil Wennberg.
Krav upprör
När Aftonbladet i en tidigare artikel tog upp ”Ensamma mamman” Johanna Toftbys vånda över svårigheten att hitta rätt märktes läsarnas irritation över de krav som kvinnor och män ställer på varandra.
– Svenska tjejer/kvinnor är högfärdiga, kritiska, åldersfixerade och tycker de är för mer än andra. De ska ha rika män utan matriella problem, skriver manliga signaturen ”Svean”.
Han får medhåll av ”Stoppa duvan”.
– Det är inte ett dugg svårt att få en kvinna intresserad. Lura bara i henne att du är direktör på ett stort bolag.
Bland kvinnorna höjs också röster som pekar på problemen i partnerjakten.
– Om män inte hade krav skulle de inte klaga. Och när man träffar någon så förväntas man ha sex ganska snart. Av någon konstig anledning redan efter tredje eller fjärde träffen. Vill man vänta får man höra "Jag har minsann betalat både bio och middag och lagt ut en massa pengar utan att ha fått något för det" Jag är inte prostituerad så sluta behandla mig som det, skriver Mollydoll.
Förutfattade meningar förstör
De generaliseringar som många av läsarna tar upp kan sätta stora käppar i hjulen för den som hoppas på att hitta sin kärlek, säger Bodil Wennberg.
– Om man har en föreställning om hur man tror att kvinnor respektive män ska vara och är, så begränsar man urvalet rejält.
Hon menar också att man inte kan skylla tidigare misslyckanden helt på den andra parten. Att säga att ”män är på det här viset”, eller ”kvinnor gör ju alltid så här”, är alltså ingen lösning.
– Det kan vara ett försvar och ett sätt att dölja besvikelsen över att det inte blev som man trodde. Istället kan det vara något hos en själv man behöver rätta till.
Felaktiga signaler
Bodil Wennberg betonar att man ska känna att man duger som man är, men att man ibland kan skicka ut fel signaler omedvetet och att man dåuppfattas som till exempel stöddig när man egentligen är precis tvärt om.
– Många kvinnor gör sig tyvärr ynkliga och män kan visa sig säkrare än de egentligen är.
Anledningen till att Sverige, världens mest jämställda land, har så många ensamhushåll kan också bero på just jämställdhetens frammarsch, menar hon.
– Det är självklart jättebra med jämställdhet och någonting vi måste fortsätta jobba med, men den kan också spela oss ett spratt eftersom vi känslomässigt inte alltid hänger med. Vi vill vara jämställda samtidigt som vi kan skicka signaler som säger ”ta hand om mig”.