”Min tjej har förstått att tiga är guld”
Daniel Pernikliski om ”att prata” som mirakelmedicin är oerhört överskattat
Min tjej har förstått att tiga är guld. Hon har förstått det så till den grad att jag är säker på att hon är en man, när jag läser om ”hur kvinnor och män är”.
Det fanns tillfällen i början av vårt förhållande då jag ville primalskrika i örat på henne av frustration över att hon inte ville prata. Att kommunicera sina känslor i text gick däremot an, så jag fick lägga band på mig och författa allt i ett mail istället. Då kunde jag sitta i timmar och fila på den rätta tonen, så att det inte skulle bli några missförstånd. Det blev långtifrån perfekt, men många gånger bra mycket bättre än om jag hade vräkt ur mig någonting i stunden.
Många gånger upptäckte jag vid tangentbordet, när allt hade svalnat, att känslan jag hade haft inte behövde utredas över huvud taget. Jag kanske hade haft en ”felaktig känsla” såtillvida att den bara hade med mig att göra och inte med hur min flickvän hade agerat.
”Att prata” som någon sorts mirakelmedicin i ett förhållande är oerhört överskattat. Det finns miljoner tillfällen när prat bara gör saken värre, och skapar fler saker att bråka om.
På morgonen blir det som tydligast, när livet känns tungt i största allmänhet och man redan har grundinställningen att alla andra borde dö. Då har man alla förutsättningar att blåsa upp någonting minimalt till ett praktgräl om man försöker prata. Ett gräl som i sig sårar och sen är orsaken till att man blir ledsen, eller bråkar ännu mer. Inte själva händelsen, att någon tog det sista kaffet eller att det var upptaget för länge på toaletten.
Det som är viktigt är att inte lagra på sig dåliga känslor, och då är det livsnödvändigt att lära sig konsten att hålla käften, när det behövs.