”När blev livet en tävling för individualister?”
Åsa Erlandson om att vara ”först till kvarn” till barnaktiviteter
Åh, jag är så trött i dag. Barn med sömnproblem? Nej, kösystem med inloggningsproblem. Halva natten har jag suttit beredd framför datorn för att hugga en plats åt mitt barn i simskolan. Och jag undrar: När blev livet en tävling för individualister?
Något håller nämligen på att hända. Den ena barnaktiviteten efter den
andra avskaffar det vanliga kösystemet där den som har väntat längst får plats först. Istället inför de ”först till kvarn” vilket innebär att du som förälder måste 1. hålla dig ständigt informerad (Vilket datum släpps platserna? Vilken tid på dygnet? Och var? 2. Lägga allt annat åt sidan och sitta klistrad vid datorn 3. Ta fram din inre Bill Gates eftersom de kackiga hemsidorna där man ska skapa ett konto, logga in och HUGGA en plats kräver tålamod och datakunskaper. Jag sitter där vid skärmen och känner mig inte som en förälder, utan som en jäkla gädda.
Den förälder som vill att barnet ska få gå i simskola (kommunal),
musikskola (kommunal) eller skogsmulle (Friluftsfrämjandet) måste
alltså vara väldigt alert och ständigt ha en dator till hands. Men de
andra då? Barnen vars föräldrar har annat att tänka på här i livet än
kommunens inloggningssystem, som varken har tid, kunskap eller
möjlighet (eller ork!) att sitta på vakt framför datorn dygnet runt
för att barnen ska få lära sig simma, spela gitarr eller gå ut i skog
och mark. De barnen får stanna hemma.
Jag vet inte om ”först till kvarn” är ett Stockholmsfenomen, jag vet
bara att det är djupt orättvist och gynnar dem som redan har det
förspänt. Och när man väl har lyckats få en plats på simskolan är man
inne i värmen för då får barnen på sista lektionen en liten lapp med
en bokningskod med sig hem som de kan använda för att förhandsboka
(HUGGA!) plats på fortsättningskursen under ett begränsat antal dagar.
Nej, jag skojar inte.
Vi har inte slagit i bisarrotaket ännu, det kommer mera: Via
underhandskontakter med en samhällsplanerare på kommunen fick jag veta att ett nytt dagis ska byggas i mitt område (än så länge syns bara
armeringsjärnet i marken). Jag fick även rådet att kolla deras hemsida
minst två gånger om dagen (morgon och kväll) för att se när platserna
släpps. Ja, det är så snacket går här, ”platserna släpps”. Som om det
vore en vipkväll på Spy Bar vi talade om. Men det språkbruket har
blivit normalt även i dagisvärlden sedan de obegripligt nog avskaffade
behovsprincipen (äldst får plats först) och premierar de som håller
sig framme. Så nu står det med stora röda bokstäver i min kalender:
”Klockan 24.00 hugg en plats!”.
När och var dessa dagisplatser släpps? Guuud nej, det kan jag ju inte
berätta för er!