”Jag har alltid velat göra något för alla som hamnat i elände”

Ann Magnusson tänker sig tillbaka till det krigs­härjade Tchad. Vägarna rann bort i regnet medan kollegerna grävde, drog och svor för att få fram allt livsuppe­hållande prylar till de som behövde det allra mest.

helskärm

– Våra bilar blev bokstavligen tillfälliga u-båtar ibland. Men trots strapatserna var vi otroligt nöjda när vi kom hem trötta, smutsiga, blöta och hungriga. Teamen blev oerhört sammansvetsade.

Du är delaktig i Läkare utan gränser och hjälper andra innan du hjälper dig själv. Vad är din drivkraft?

– Min drivkraft? Ja jösses. Att ta del. Att våga räcka ut den där hjälpande handen även om det kanske ruckar ens egen tillvaro lite. Att leva i verkligheten. För mig har det inte räckt att sitta framför tv:n och bara bli informerad. Jag har alltid velat göra något för alla som har hamnat i elände som de inte själva kan påverka och ta sig ur. Dessutom drivs jag av att våga satsa på det man vill, att kunna nå mål om inte är helt självklara.

Hur har dina vänner och bekanta reagerat på ditt yrkesval?

– Numera accepterar de att jag åker iväg till krigsdrabbade länder, men jag är fortfarande konstig i mångas ögon. För några år sedan tyckte man mest synd om mig, att jag inte hade den där fasta tillvaron med det lilla huset, hunden, bilen, barnen, partnern. Nu är det flera som surar för att jag inte sitter nyskild med delad vårdnad och tvunget spenderar jul och midsommar med odrägliga släktingar till något ex. Jag anses nog fortfarande som den där sökande, men kanske inte så stackars, själen längre. Själv är jag bara glad.

Att välja karriär med hjärtat betyder ju ibland att välja bort storkovan för en bättre sak. Har det varit så för dig?

– Ibland har jag tjänat hyfsat, ibland ingenting. Det som driver mig är helt klart vad som är mest givande, eller intressant men ibland också roligt – och om möjligt att få med den mer medmänskliga biten också; aldrig vad lönespecen säger. De som tror att det är mängden pengar som ska ge en härlig tillbakablick på ett rikt liv när man sitter i gungstolen har helt klart missat poängen.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att få hjälpa på något mikroskopiskt sätt, ibland med något större. Som logistiker jobbar jag för att se till att det som behövs för att hjälpa direkt fungerar och kommer fram. Det blir ofta att trolla med knäna, ingen dag är den andra lik, att hela tiden försöka ligga två steg före för att kunna förutse alla möjliga och möjligtvis omöjliga situationer. Det finns inget bättre än att efter allsköns krux veta att man till slut lyckades får fram rätt sak, till rätt person inom rimlig tid.

Finns det några nack­delar?

– Säkerhetsaspekter som kanske är värre för anhöriga än en själv. När man är mitt uppe i ett arbete tänker jag inte så mycket på det, det är del av vardagen. Tyvärr är det ju oftast så att den humanitära hjälpen behövs som mest där människor har det värst. Antingen är det krig eller naturkatastrofer som i regel styr. Själv har jag plåtmage och bra immunförsvar och har klarat mig utmärkt, men jag har sett kollegor som tappat femton kilo på bara några månader på grund av magsjukdomar. Har man inga extra kilon att ta av innan kan det bli oerhört tufft.

Caroline Engvall