”Statistiskt sett blir det oftast pannkaka”
Daniel Pernikliski om att vara tillsammans med någon som man inte ser en framtid med
Många verkar tycka att det inte är okej att vara i ett förhållande som man inte tror på i längden. Naturligtvis är det okej, om man har en god anledning. Att vara kär exempelvis. Är man kär ska man inte behöva avstå från kärleken, bara för att man inte är säker på att man kommer att vilja dela rum på ålderdomshemmet i framtiden. Vem kan veta det? Och det är knappast bara långa förhållanden som räknas. Känns det bra nu, så är det bra, och då finns ingen anledning att förstöra tiden med att sitta och räkna för- och nackdelar.
Om det beror på att kärleken har avtagit i styrka, kanske man bara behöver lite tid för att komma underfund med att myten om ”den rätta” just är en myt. Att det inte går att sväva på moln hela tiden, och att den man har fångat är rätt bra ändå. Accepterar man inte lite tvivel finns det knappt något förhållande som skulle klara mer än ett halvår.
Är man däremot inte alls kär i sin partner, aldrig har varit och aldrig kommer att bli, är det rätt osnyggt att fortsätta vara ihop, om den andra är kär. Även om man är öppen med sina känslor och låter den andra ”välja”. Helt enkelt därför att den som är kär inte har förmågan att välja med hjärnan, och sannolikt kommer att hänga kvar i en relation som den inte mår bra i.
Men inte heller den som inte är kär väljer efter förnuft. Jag har varit i båda ändarna av sådana förhållanden, och det var ganska slitsamma historier. Men jag skulle säkert göra om misstagen igen. Är det inte kärlek är det närhet och sällskap. Och man kan resonera hit och dit bäst man vill, om vad som är okej och inte, men i slutändan är det inte många som bryr sig om förnuft, när behov och känslor har så mycket starkare röster.
Man får helt enkelt göra så gott man kan och så får det bli som det blir.
Statistiskt sett oftast pannkaka.