Res rakt in i ett vykort

På Guadeloupe kan du semestra utan fet plånbok

Säg Karibien och många ser tusenlapparna fladdra iväg.

Men man måste inte vara miljonär för att resa hit, i alla fall inte om man åker till den franska ön Guadeloupe.

Här är det inga problem - eller pani pwoblem som man säger på kreol - att klara sig med en normal svensk reskassa.

Vi går ombord på planet på inrikesterminalen i Paris och landar åtta timmar senare på Pointe-à-Pitre, Guadeloupes flygplats - franska flaggor men inte Frankrike som vi är vana vid. Guadeloupe är den största ön i ögruppen som kallas de franska Antillerna eller franska Västindien.

Med Karibiska havet skvalpandes åt väster och Atlanten rullandes österut erbjuds allt som associeras till det sanna Karibien.

Ön har länge varit en välbesökt semesterö för fransmännen, trots detta lyser uppradade solstolar och parasoller med sin frånvaro. Det finns inget sönderexploaterat här, inga tiggare som drar i dina kläder, utan detta är kreolkulturens kärna. Kreol som är en uppblandning av fransk kolonialism och det afrikanska arvet.

Trots en uppblandning är det som det är, och när jag frågar den mörkhyade receptionisten om vem som äger hotellet svarar han:

- Familjen är fransk, och sedan tillägger han:

- Fast de har ju bott här under många generationer, så egentligen är de ju härifrån.

Vi ler, för vi förstår båda två, en gång herre på täppan, alltid herre på täppan.

Däremot kan man förstå vad kreol innebär när det kommer till maten. En lunchtallrik kan bestå i en hel grillad fisk med massvis av lök, stekta bananer, ris blandat med bönor, en tomatsallad med vinaigrettedressing och självklart baguette, och så ett glas vin. Till dessert banan flamberad i rom. Det bästa av flera världar.

Man säger ofta att på ett flygfoto ser Guadeloupe ut som en fjäril, två öar som fjärilsvingar sammanlänkade av en bro, Basse-Terre och Grande-Terre. Basse-Terre är en bergig ö med regnskog och vulkanen La Soufrière, och Grande-Terre är mindre och låglänt med sandstränder och ängar. Som besökare blir man nyfiken och förundrad över så varierande natur på dessa två öar. Till och med vädret skiljer sig, det är gärna molnigt, lite kallare och regnar oftare på Basse-Terre. Basse-Terre är också orörd och längst söderut i byn Trois Rivières känner vi oss verkligen som utbölingar.

Regnskogen är överväldigande och inger en känsla av att vilja sluka både oss och jeepen.

Det är på Grande-Terres södra kust som hotellanläggningarna ligger, i byarna Le Gosier, Sainte-Anne och Saint-François. Stranden i Sainte-Anne är ganska liten, med träd och palmer som ger skugga och gnistrande vatten i en strid ström. De lokala skolbarnen går i simskola och vi, bleka turister, solar.

Längs vägen ovanför stranden finns ett par lunchrestauranger med goda menyer för runt hundringen. Men de gigantiska baguetterna med fyllning som säljs för 25 kronor i de ambulerande vagnarna är mest prisvärda.

I ärlighetens namn är det inte så mycket som kostar pengar på ön utöver mat, det finns ingen lockande shopping och inget uteliv - naturen och havet är gratis. Folk går upp med solen, är aktiva under dagen och gör kväll tidigt, redan efter middagen som äts mellan sju och nio.

En timmes båtfärd från Guadeloupe ligger en mycket liten ögrupp, Les Saintes, Helgonöarna. Åtta öar, varav två är bebodda, den största Terre-de-Haut är fem kilometer lång och hälften så bred och har omkring 1700 invånare.

Det är torrare på Terre-de-Haut än på Guadeloupe, och väldigt kuperat vilket var skälet till att några sockerplantager inte kunde anläggas här, alltså inget slaveri. Därför är allting lite mer franskt och lite mindre afrikanskt.

Vi hittar till och med en fransk restaurang som serverar en riktig "boeuf bourguignon".

Terre-de-Haut har få bilar, gatorna befolkas främst av getter, höns och kor, och man går enkelt överallt om man inte är rädd för lite mjölksyra i de branta backarna. Denna ganska stilla lustgård bjuder tillfälle att njuta av växter och blommor, kolibrier och eldflugor. Populärast är kanske att bada, simma, snorkla, dyka, segla" Det varma vattnets djur- och växtliv har något för alla.

En dag på Terre-de-Haut, förföljda av en stor och väldigt snäll rottweiler finner vi en smal passage som leder oss till berget Pain-du-Sucre, sockertoppen. Detta är ett sant snorkelparadis och vi simmar länge bland fiskar som inte har svenska namn. Efteråt, i jakten på något att dricka, lockar en skylt där det står: "varma mackor, dricka och böcker".

- Det finns en skatt gömd i Les Saintes, säger den gamle mannen till mig.

Han är Jaques Boone, äventyraren som seglade över Atlanten på 60-talet i en egensnickrad båt och slutligen bosatte sig på en fridfull sluttning med utsikt över havet. Huset han bor i har han byggt själv, cementen blandade han till på uppsamlat regnvatten. Nu sitter han och skriver böcker om sitt liv, och försörjer sig på att hyra ut delar av sina två hus.

- Jag ska rita en karta, kom här, fortsätter han.

Kartan ritar han i en bok han ger mig som gåva. Skattkartans kryss är platsen vi sitter på, på sluttningen där han lever. Allt han behöver finns här:

- Havet, solen och himlen.

Snabbfakta

Priskoll

Guide/Guadeloupe & Les Saintes: Hyr ett dubbelrum för 225 kronor

Karibien, pärlbandet av öar mellan Nord- och Sydamerika, är drömmen om paradiset för många. har spanat in tre av de hetaste öarna: Reggaens hemland Jamaica. Kändisarnas favorit Bequia. Franska skönheten Guadeloupe. Vi tar dig bortom dollarturisternas dyra lyxhotell - och ger tipsen som får reskassan att räcka hela semestern.

Petra Dokken (resa@aftonbladet.se)