Hennes son föll offer för slaveriet

avFanny Renman, Martin Adlercreutz

Foto: Fanny Renman
Esi Ankandobe fick för ett halvår sedan tillbaka sin son som lurades till att bli fiskeslag vid Voltasjön.

Abraham kidnappades av sin morbror – var slav i sex år

Abraham var bara 12 år gammal när han kidnappades av sin morbror och tvingades till slaveri på Voltasjön i Östra Ghana. Först sex år senare kunde han räddas och komma hem till sin mamma Esi igen.

− Jag kunde inte sluta gråta när jag fick höra att min son tagits till Voltasjön, säger Esi Ankandobe.

I södra Ghana gassar eftermiddagssolen. Det är regnperiod och luften så fuktig att den tränger genom kläderna. Under ett träd har Esi flytt solen tillsammans med tre barn och fyra vuxna. Det är oklart vem som tillhör vilken familj. En bit bort sitter en pojke och mortlar kryddor.

Foto: Fanny Renman
Esi sitter tillsammans med familj och vänner under ett träd för att fly den varma förmiddagssolen.

I Ghana har man ett ”Extended family system”, alltså att släkten hjälper till och tar hand om barnen. Att en morbror eller farmor är den som har hand om en under en period av livet är snarare regel än undantag.

”Jag hade aldrig kunnat ana”

Systemet finns till för att föräldrar ska kunna få avlastning, för att barn ska ha någon som tar hand om dem även om deras föräldrar inte har möjlighet eller resurser.

Men för Esi och Abraham visade systemet en mörkare baksida.

Över den spruckna asfalten springer barn. I trasiga skor flyttar de säckar med ris eller sopar marken vid ett marknadsstånd. Här syns inga fotbollar till. Vi är långt från trygghet och barnskratt.

Esi har flera barn och en begränsad ekonomi. När hennes bror erbjöd sig att ta hand om sonen Abraham, som vid tillfället var tolv år gammal, såg hon det som en möjlighet. Hon skulle få större ekonomiska möjligheter för sina andra barn. Kanske skulle Abraham kunna läsa några extra år i skolan.

− Jag hade aldrig anat att det skulle gå som det gick, säger Esi.

Medan Esi trodde att hennes son var på väg till huvudstaden Accra för att arbeta för pengar blev han i själva verket kidnappad av sin morbror för att utnyttjas som slav. För Abraham väntade år av slaveri vid Voltasjön, flera timmars bilfärd hemifrån.

Från slaveriet till en riktig lön

Det hann bli sex år i slaveriets klor innan Abraham räddades och fick komma hem till sin hemby.

Räddningsprocessen för att få hem ett barn är lång och komplicerad. Challenging Heights är en av de organisationer som räddar barn ur slaveri. För att göra det behöver de veta barnets namn, föräldrarnas namn och var barnet befinner sig. Något som inte är helt lätt, då barnen inte ens själva alltid vet vad de heter eller hur gamla de är.

När man väl hittat ett barn krävs en förhandlingsprocess med barnets “ägare”, eller master som de kallas. Om övertalning inte fungerar kan de ibland få hjälp av polis, eller kanske lyckas organisationen köpa tillbaka barnet med pengar.

”Han slog mig i alla fall inte”

Sedan Abraham räddades lever han ett helt nytt liv. I dag arbetar han för en äldre man i hembyn. Där syr han skjortor och sängkläder. Nu får han en ordentlig lön. Han blir tom i blicken när han pratar om tiden vid Voltasjön.

− Livet på sjön var inte kul. Vi dök för att hämta nät och arbetade hårt från det att solen gick upp. Min morbror var ändå ganska rimlig, han slog mig inte utan förolämpade mig bara och kallade mig saker, säger Abraham.

Foto: Fanny Renman
I dag arbetar Abraham på ett skrädderi, som ett steg på vägen tillbaka in i vardagen.

Flera gånger under de sex år han är slav vid Voltasjön tänker Abraham på att fly. Men situationen är komplex – kanske skulle hans mamma bli skyldig morbrodern pengar om han rymde. Kanske skulle han bli påkommen och få en ännu värre tillvaro än den han redan hade. Riskerna är många och möjligheterna att rymma få.

”Jag bönade och bad – lämna tillbaka min son”

Samtidigt, 30 mil bort, gör Esi allt i sin makt för att få tillbaka sin son.

− Jag bönade och bad till min bror att han skulle lämna tillbaka min son. Men han vägrade, berättar hon medan hon kollar ner på sina händer och tar ett djupt andetag.

− Till slut gav jag nästan upp. Jag trodde att jag aldrig skulle få se min son igen.

En av få som räddats

Efter flera års försök att få tillbaka sonen får Esi kontakt med Challenging Heights. Med hjälp av morbroderns kontaktuppgifter lyckas de rädda Abraham, som nu 18 år gammal får komma hem till sin mamma igen.

− När jag såg Abraham för första gången på sex år blev jag så lycklig. Jag blev så glad över att ha honom tillbaka, att han skulle få fortsätta sitt liv här, säger Esi.

Känner du andra föräldrar vars barn är slavar?

Esi skrattar till och slår ut med armarna som om det vore en dum fråga.

– Ja jag känner många. Det är väldigt vanligt, säger hon och pekar mot en man som sitter några meter bort.

– Han fick veta att hans son är på Voltasjön här om dagen.

Mannen kollar ner i marken. Han nickar och tårar börjar strömma ner från kinderna.

– Jag trodde att min son var i Accra och jobbade, men igår fick jag veta att en släkting sett honom jobba som slav på Voltasjön. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, säger mannen.

Riskerar att bli av med miljardbistånd

Alfred Mensah från organisationen som räddar barn har suttit med under intervjun. Han samlar ihop mannens uppgifter, frågar var sonen senast syntes till och hur gammal han är.

Enligt nationell statistik är tiotusentals barn i dag slavar vid Voltasjön i östra Ghana. Endast några få procent räddas. Landet har mött stor kritik för att inte tar tillräckliga åtgärder mot barnslaveriet och riskerar nu att förlora miljarder i bistånd från USA.

Samtidigt menar flera hjälporganisationer att siffran är blygsam och inte kan mätas med det stora mörkertal som gömmer sig bakom statistiken. Orsaken till det utbredda barnslaveriet är alla överens om: fattigdomen.

Abraham är ett av de 1 500 barn som organisationen Challenging Heights räddat under de senaste åtta åren. Esi stryker handen över pannan på ett yngre barn som står och äter bröd intill henne.

Hur är din relation med din bror i dag?

− I början var jag inte så glad över det han gjort. Men sedan började jag förstå att jag behöver honom, att jag behövde förlåta honom. Så nu är vår relation okej på något sätt, säger Esi.

ARTIKELN HANDLAR OM

Slaveri

Ghana