Amebles pappa är slavhandlare
Köper barnslavar för att försörja sonens skolgång
Uppdaterad 2017-09-18 | Publicerad 2017-08-01
Ameble Nestor har gått i skolan under hela sin uppväxt – något som inte är självklart i Ghana där nästan en halv miljon barn arbetar istället för att gå i skolan. För att försörja Amebles skolgång köper hans pappa barn som han utnyttjar som fiskeslavar.
− Jag har försökt få honom att sluta, men det är svårt, säger Ameble.
Det är första dagen efter ett skollov i byn vid Voltasjön i Ghana. Trots att det är måndagmorgon är marknaden full av barn som sorterar matbananer och säljer påsar med vatten.
− Många arbetar för sina föräldrar för att få ihop dagslönen. De kommer tillbaka till skolan imorgon, säger vår tolk, läraren Christofer Babarneto.
Men så är inte alltid fallet. Många barn i Ghana arbetar för sina föräldrar tills de blir vuxna och får aldrig chans till en utbildning. Andra föräldrar försörjer sina barn genom att utnyttja andras barn. En av dem är Amebles pappa.
”Det är bara så man gör”
Ameble är 18 år gammal och har så länge han kan komma ihåg hjälpt sin pappa att fiska.
− Det är inget konstigt, det är bara så man gör. Vissa hjälper till på marknaden, jag hjälpte min pappa att fiska, säger Ameble medan han tittar ut över den stora sjön.
Längs strandkanten vajar ett solskydd och en kanotliknande båt guppar mot vågorna. Längs stranden ligger mängder av gamla plastpåsar och fiskrens. Ett barn öser vatten ur en båt.
Voltasjön byggdes på 60-talet, bland annat i syfte att stärka landets elförsörjning. När man pluggade igen dammen där Voltafloden mynnade ut i havet tvingades människor evakuera sina hem. Många blev flyktingar i sitt eget land.
Förutom hus, gårdar och vägar har det även stått stora skogspartier där det nu är en sjö. Att fiska och dyka ner i det grumliga vattnet är förenat med livsfara. Många fastnar i gömda träd och flera av barnen på sjön är små. Få har ännu lärt sig att simma. Hur många barn som dör på sjön är det ingen som vet.
Slavar under en livstid
Tre fiskebåtar ligger förankrade vid strandkanten. Det är i de här båtarna som barnen åker ut och fiskar varje morgon.
En rapport från Rädda Barnen uppskattar att drygt 20 procent av barn mellan 5 och 14 års ålder i Ghana arbetar istället för att gå i skolan. Men mörkertalet gör antagligen siffran högre än så. Ameble berättar att många slavar bara är fyra år gamla när de kommer till byn och börjar arbeta. Många är dessutom fast i slaveriet under hela sin livstid.
Själv går Ameble på en fin skola några mil från sin hemby. Där får han lära sig engelska, matte och geografi. Han får någonstans att sova och mat för dagen. Han får chans till en ljusare framtid.
Voltasjön glittrar i förmiddagsljuset. En pojke med ett tafatt påklistrat plåster över hela pannan går med blicken spänd ner i marken. Han kliver i en båt och börjar långsamt trassla upp ett tovigt nät. Med smala armar och insjunkna kinder ser han knappt ut att vara äldre än åtta år gammal.
− Det är bra att min pappa har någon som hjälper honom att fiska när jag är borta, så att jag kan gå i skolan. Men det är inte bra för barnen att vara här, det är det inte, säger Ameble.
”Familjen är inte intresserade av pojken”
Männen som barnen arbetar för kallar de för “master”. De är ofta i 40–50 års åldern och spänner ögonen i barnen under våra intervjuer. Ibland när barnen blir för detaljerade i sin beskrivning får de en snabb åtsägning - ett tecken på att sluta prata om man inte vill råka illa ut.
Amebles pappa har haft flera barnslavar genom åren. Just nu har pappan bara ett barn som arbetar för honom, berättar Ameble. Pojken är 18 år gammal och har arbetat för pappan sedan han var fyra. Ameble berättar att pojkens familj inte är intresserade av att få honom tillbaka.
− Om pappa släpper honom så kommer han få åka hem. Men om inte så kommer han nog vara kvar här, säger han.
Ameble berättar att han inte är överförtjust i att pappan utnyttjar barnen och berättar att han sagt åt honom flera gånger.
− Jag klagar på min pappa och säger att barnen borde få åka tillbaka och gå i skolan. Men han bryr sig inte om vad jag tycker, säger Ameble.
− Jag är inte den som tog hit dem så jag har inget att säga till om heller.
”Ingen får skulden om barnet försvinner i vattnet”
I Ghana är det förbjudet både att köpa och sälja barn som slavar. Men lagarna har blivit tandlösa. Bland annat för att polisen inte säger sig hitta tillräckligt med bevis och för att barnen sällan är registrerade eller folkbokförda, enligt organisationen Challenging Heights, som räddar barn ur fiskeslaveri.
− Ofta slår mastern barnen med en åra. Och trots att barnen kanske går till polisen så kan mastern påstå att det är deras eget barn och säga ”varför skulle jag slå mitt eget barn?”. Då kan polisen släppa det och tro på mastern, säger Ameble.
Så de hamnar inte i fängelse?
− Om man slår ett barn så att det dör hamnar man i fängelse. Men om barnet dör i vattnet, dyker ner och inte kommer upp igen, får mastern inte skulden för det.
Kodjo är polis vid kustbevakningen vid Voltasjön. Han blickar ut över stranden där ett tiotal barn satt igång med dagens fiske. Mörbultande och utan skor släpar de tråg som så småningom ska fyllas med småfisk att sälja på marknaden.
Men Kodjo berättar att han inte kan bekräfta att det pågår slaveriverksamhet i området. Han har i alla fall inte sett till det.
– Vår båt är trasig just nu, så vi har inte kunnat åka ut på sjön på ett tag. Men vi kommer kunna göra det senare kanske, säger Kodjo.
”Pappa är inte här just nu”
Barnen jobbar på. Vissa hjälper sina föräldrar, andra hjälper främlingar. Vilka som gör vad är svårt att bevisa.
Jag frågar Ameble om jag skulle kunna få träffa hans pappa och ställa några frågor.
− Det hade du gärna fått, säger han.
Ameble drar efter andan och pillar på sin tröja innan han fortsätter:
− Men det går inte just nu. Han är ute och letar efter ett nytt barn att köpa.