Hoppet spirar med rapsen i Fukushima

Efter kärnkraftolyckan i ­Fukushima 2011 är raps det enda som går att odla i den drabbade ­japanska regionen.

Uppdaterad 2022-03-18 | Publicerad 2018-08-25

Från att ha varit en bördig region som försåg hela Tokyo med grönsaker och ris blev härdsmältan dödsstöten. Men upptäckten att rapsolja inte tar upp gifter ur jorden, har gett nytt hopp åt Fukushimas ­lantbrukare.

– Raps är Fuku­shimas ­framtid, berättar Taka­yuki Ueno som återvänt och byggt upp sin gård efter att ha ­förlorat sina barn och föräldrar i tsunamin.

11 mars 2011. Klockan är kvart i tre på eftermiddagen. Det är en gråmulen dag över Minamisoma beläget två mil från Fukushima.

Marken skälver till av en jordbävning med en oförsonlig kraft. Det ska visa sig att det är det kraftigaste jordskalvet i Japan sedan mätningarna började.
8.1 på Richterskalan.
Bonden Taka­yuki Ueno är ute på risfältet och släpper allt han har i sina händer för att springa till gården där hans gravida fru och två barn befinner sig. Vad han inte vet då är att en enorm tsunami håller på att resa sig i ute på havet bara några mil bort. En 15 meter hög vägg av rasande ilsket vatten som kommer att utplåna allt i dess väg.

”Tsunamin tog mina barns liv”

– Det såg ut som om kriget dragit fram efter jordbävningen. Vi började leta efter barnen i panik. Under bråte, rötter... sönderslitna ledningar. Men vi kunde inte hitta dem.
Taka­yuki Ueno tittar ner. Minnena gör ont och han måste samla sig.
Knappt en timme efter jordskalvet hörs tre dova explosioner. Tsunamin har nu nått kustlinjen och de tre kärnkraftsreaktorerna i Fukushima exploderar.
– För mig är det tsunamin som är den största katastrofen för den tog mina barn och mina föräldrars liv. När kärnkraftverket smällde var jag redan förlamad av sorg. Jag hittade min dotter död och min mamma också, men jag har aldrig hittat min son och min pappa. Det är förfärligt, säger Takayuki och sträcker ut handen mot horisonten för att visa var tsunamin vällde in över risfälten. Kvar står döda spensliga träd som ett minne av vad som hände. Han orkar inte möta min blick.

Nana Takada, Akane Tateutchi, Manami Nishitori vid Fukushima läroverk, har tagit fram recept för att göra majonäs, dressing och hudvårdsprodukter av rapsoljan som odlats i Minamizoma. ”Det har tagit oss tre år att ta fram de här recepten innan vi blev nöjda”, berättar de på rapsens dag.
Ett och ett halvt år efter tsunamin och kärnkraftsolyckan i Fukushima flyttade Takayuki Ueno med fru och dotter tillbaka till gården bara kilometer från de tre havererade reaktorerna. Familjen livnär sig nu på att odla raps.

Hjälpen kom inte förrän efter 40 dagar berättar Takayuki. Alla hjälpinsatser gick till kärnkraftsolyckan. Och det såg ut som kriget dragit fram. I dag är det svårt att föreställa sig att en sådan vacker plats kan vara så giftig på grund av kärnkraftsavfallet.

Takayuki får tårar i ögonen och tittar ner.

– Min fru var gravid, men fick inte närvara på vår dotters och min mammas begravning, på grund av strålningsrisken. Jag var förtvivlad. Mitt liv var slut, tänkte jag. Jag ville inte leva längre. Jag hade förlorat allt kändes det som.

Hans röst överröstas av en lastbilskolonn som närmar sig. Ett tiotal långtradare med kontaminerad jord insvept i svarta plastsäckar närmar sig. Arbetet fortsätter med att skrapa bort jordmassor från marken. Dag och natt. Fortfarande efter sju år.

Kärnkraftsolyckan slog hårt mot bönder

Före kärnkraftolyckan var det här ett levande lantbruksområde. De flesta som bodde i regionen livnärde sig på att odla ris eller leverera mjölk och mejeriprodukter till storstadsregionen Tokyo.

Kärnkraftsolyckan slog extra hårt mot bönderna, som inte bara förlorade sitt levebröd utan också sina djur och egendomar i katastrofens spår.

Efter drygt ett och ett halvt år i ofrivillig exil bestämde sig Takayuki och hans fru för att komma tillbaka till Minamisoma med sin nyfödda dotter och bygga upp sin gård igen.

Att jorden var full med strålning förstod han tidigt, men han hade hört av en av grannbönderna, Kiyoshige Sugiushi, att man kunde odla raps eftersom rapsfröna inte blir kontaminerade av cesium. Nu är Takayuki en av de pådrivande bönderna för att sprida information om raps.

– I dag är jag glad att jag gjorde det här, att jag gick med i rapsprojektet. Jag blir glad av raps, av de gula fälten. Och när jag ser barnen springa i mitt rapsfält blir jag varm i hjärtat. Tidigare blev jag tung i själen av allt som hänt, säger Takayuki som varje år anlägger en labyrint i sitt rapsfält. Sedan fyra år tillbaka har 12 000 barn sprungit i labyrinten i rapsfälten.

– Det här är Fukushimas framtid, säger han.

Fler ansluter sig

Projektet som Takayuki syftar på drogs i gång av risbonden Kiyoshige Sugiushi, 67, för fyra år sedan. Han har odlat ris i 40 år på platsen. Han har fått med sig sex kooperativ i rapsprojektet och en area på 95 hektar fylls nu med böljande rapsfält. Och för två år sedan stod raffinaderiet klart så att de kan pressa sin egen olja.

– Det här är helt nytt för mig. Jag hade aldrig odlat raps förut, men jag hade en god vän som arbetat med en vänskapsförening till Tjernobyl, och han berättade att raps drar ut cesium ur jorden, men att oljan inte blir kontaminerad.

– Cesium sätter sig i blasten men skyr olja, förklarar Kiyoshige som tagit på sig missionärsrollen i att sprida budskapet om att raps är säkert att odla i det giftiga området.

Blasten där all cesium samlas blir biogas, men askan är kontaminerad och måste tas om hand av Fukushimas avfallsanläggning.

Svårt att sälja rapsoljan – till en början

I början var det svårt att sälja rapsoljan eftersom folk i allmänhet var rädda för strålningen och det stigmat som fanns kring Fukushima-området. Men sakta men säkert ansluter sig fler och fler människor till rapsodling.

Och när den brittiska hudvårdsjätten Lush kontaktade kooperativet och ville köpa rapsolja från Fukushima för att använda i sin tvål Drop of hope var det början på en affärsidé som nu ger flera bönder – just hopp.

– Det här projektet har förändrat vårt liv och många andras. Den största utmaningen har varit att lära sig hur rapsen ska skötas för att vi ska få ut det bästa av fälten vi odlar på. Vi kan inte idka växelbruk för vi kan ju inte odla någonting annat i regionen. Men jag ser ljust på framtiden. En dag kanske vi kan odla ris på markerna igen, säger Kiyoshige Sugiushi.

Publisert:

LÄS VIDARE

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktörer: Hans Österman
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
Redaktionschef: Karin Schmidt
Jobba på Aftonbladet: Klicka här

OM AFTONBLADET