Hansdotter: Jag kan varenda sväng

Alpint. Vägen till VM-medalj går via ett kokt ägg, noggrann packning och memorering av varenda port.

Med en minut kvar till start knäpper Frida Hansdotter pjäxorna.

– Då laddar vi på, säger hon.

Frida Hansdotter åker för VM-guld i slalom.

För att ta sig dit följer 31-åringen ett detaljerat minutschema men aktar sig för måsten.

Om något inte blir som planerat ska det inte störa uppladdningen eller prestationen.

– Det är klart att man har sina rutiner men jag har försökt hålla mig borta från måsten. Det kan sabba en dag om man känner att man glömde att göra en viss sak. Jag går mer på känsla. Det är bara ut och köra och njuta av dagen, säger hon.

Det som ska avslutas med firande börjar med väckning klockan 05.45.

Hansdotter ger sig direkt ned till frukosten på Hotel Waldhaus där hon låter ostronen vara och i stället fyller på energinivåerna med en tallrik yoghurt med müsli, ett glas apelsinjuice och ett kokt ägg.

TT: Hur vill du ha det kokt?

– I sex minuter. Men det kan jag ju inte välja här.

Lägger allt på minnet

Efter frukosten går Hansdotter upp på rummet och packar utrustningen. Pjäxorna är viktigast, men handskarna, hjälmen och glasögonen med den rosa kanten och de glittrande stenarna ska också med till backen.

Skidorna - tävlingsparet, reservparet och ett eller två träningspar - ansvarar servicemannen för.

Hansdotter försöker vara på plats vid gondolliften två och en halv timme före start. Uppe på toppen värmer hon upp för inåkningen, bland annat genom att jogga med pjäxorna på.

Efter två eller tre åk i en uppvärmningsbana väntar besiktningen, en minnesövning Hansdotter briljerar i.

– Man har tävlat så länge att man har lärt mig att memorera banorna. Jag kan varenda sväng. Dagen efter eller kanske till och med en vecka efter skulle jag kunna säga hur VM-banan var.

TT: Kan alla det?

– Det är nog lite olika hur man är. Vissa fokuserar kanske bara på de svåra partierna och är det inga så kör de bara. Jag tycker att det är ganska skönt att ha koll på varenda sväng för då vet jag hur terrängen är. Det är inte så att jag räknar när jag åker: en, två, tre. Men när jag kommer till en hårnål vet jag hur långt det är till nästa.

Avslappning till musik

Det svenska laget brukar ha tre positioner där åkarna kan diskutera banan med tränarna.

När Hansdotter har fyllt minnesbanken tar hon det lugnt i byggnaden i målområdet som är reserverad för åkarna. Där stoppar hon i sig en banan eller energibar, drar sig tillbaka i sin egen värld med hjälp av musik innan hon gör sig i ordning och går på toaletten.

Ungefär 25 minuter före start sätter hon sig i liften. På toppen väntar ny uppvärmning innan det är dags för de sista förberedelserna.

Överdragskläderna åker av med fem minuter kvar, skidorna på någon minut senare.

– Då tänker jag på de tekniska delar jag ska fokusera på. När den före mig drar knäpper jag pjäxorna. Då vet jag att det är ungefär en minut kvar, säger Hansdotter.

TT: Hur går tankarna då?

– Då laddar vi på.

S:t Moritz, TT:s utsände