Alpinbas försvarar medaljmål: Tror på åkarna

Alpint. Mycket lite talar för det men alpinchefen viker sig inte.

Sverige siktar på sex VM-medaljer i S:t Moritz.

– Målsättningar ska vara inspirerande och utmanande, säger Tommy Eliasson Winter.

Svenska åkare har klivit upp på prispallen i världscupen fem gånger i vinter.

Frida Hansdotter i slalom i Maribor och Flachau, Kajsa Kling i störtlopp i Lake Louise, Matts Olsson i storslalom i Garmisch-Partenkirchen samt Mattias Hargin i parallellslalom - som inte är en VM-gren - i Hammarbybacken.

Totalt har 54 tävlingar körts.

I VM, som inleds med damernas super-G på tisdag, är den blågula målsättningen sex medaljer - på elva grenar.

Fram till VM har den svenska truppen tagit 3,1 procent av pallplatserna, eller en av 32. Nu ska åkarna i blått och gult lägga beslag på nära var femte, eller 18 procent.

Det låter, för att uttrycka det milt, optimistiskt.

"Ingen prognos"

Mannen med alpinvärldens mest passande efternamn får förklara.

– Det kommer från planeringsprocessen inför VM som vi inledde i mitten av februari förra året. Ledarna på dam- och herrsidan fick utgå från sina drömmar om den ideala organisationen utan att ta hänsyn till några begränsningar, säger Tommy Eliasson Winter, som helt enkelt har adderat ledarnas drömscenarier.

– Målsättningar ska vara greppbara men stora. Det är ingen prognos men vi går upp varje morgon och jobbar mot det. Jag tycker att hela grejen har uppförstorats. Det hade varit jättekonstigt att sikta på två medaljer. Då hade folk undrat hur vi tänker. Vi tror på våra åkare.

Visst fog finns det för att det ska bli succé just i S:t Moritz.

André Myhrer vann förra årets säsongsavslutande slalom i VM-orten och Frida Hansdotter var trea. Kajsa Kling satte personbästa i byn med en andraplats i super-G 2013 och om inte storslalomspecialisten Matts Olsson blivit tvåa i VM-genrepet i Garmisch-Partenkirchen hade han också varit som bäst i S:t Moritz (fyra 2014).

Inte envis

Å andra sidan har det inte gått på räls den här säsongen.

Hansdotter har inte varit sitt vanliga jag, Kling startade starkt men har sedan famlat efter formen, Myhrer har haltat omkring med ryggsmärtor och Maria Pietilä Holmner har gått en kamp mot klockan med ett skadat ledband i knäet.

Eliasson Winter har ändå stått fast vid målet.

– Jag tycker inte att jag är envis. Men det finns de som har en annan idé, som nog tycker det, säger han.

TT: En drömmare?

– Nej. Men på ett sätt en visionär. Om man vågar formulera en målsättning finns det i alla fall en möjlighet att det blir sant.

"För passande"

Eliasson Winter säger att han driver sig själv hårt. Att kollegor ibland har fått gripa in när han närmat sig gränsen, när det riskerar att bli ohälsosamt.

Han anser att om åkarna ska få bästa möjliga förutsättningar att besegra sina konkurrenter måsta han själv prestera på topp.

– Då måste jag vara bättre än mina motsvarigheter i andra länder, säger han.

Och så var det efternamnet. Alpinchefens farfars far bytte bort Winter för att hedra sin far Elias. Tommy återtog namnet när han gifte sig 2010 men har i och med yrkesrollen inte löpt linan ut.

– Det är lite för passande. Det är därför jag har hållit fast vid Eliasson. Så att folk inte ska tro att jag har tagit Winter som ett artistnamn...

Lite för bra alltså.

Precis som medaljmålet?

S:t Moritz, TT:s utsände