Holm: Han är tidernas största idrottsman
Federer inte bara störste tennisspelare – i min värld
KOH LANTA. Här blir tidernas största tennisspelare tidernas största idrottsman.
Åtminstone i min värld.
Nyp mig i armen, ge mig en lavett.
Såg jag Roger Federer, 35, vinna sin 18:e Grand Slam-turnering?
Det är 32 grader varmt och solens strålar får Andamansjön att gnistra. Jag befinner mig på Koh Lanta och från övervåningen på beach front-huset som varit mitt hem de senaste månaderna ser jag turister och strandhundar strosa omkring.
Det här är paradiset för mig och många andra svenskar, men just nu önskar jag att jag befann mig i Melbourne.
Klockan visar ju 9.30 svensk tid, 15.30 i Thailand. Det var nu Andy Murray och Novak Djokovic skulle inta Rod Laver Arena och göra upp om årets första Grand Slam-titel, men Mischa Zverev och Denis Istomin satte krokben på storfavoriterna.
Saknar motsvarighet
I stället kliver tennisens överlägset största rivaler ut på centrecourten. Björn Borg och John McEnroe i all ära, men maktkampen mellan Roger Federer och Rafael Nadal saknar motstycke.
Det här är deras 35:e möte sedan 2004. Trettiofemte. Det är också, vågar jag påstå, det mest oväntade och det mest laddade.
Det finns inte en chans att jag ska missa den här drabbningen, så fram med datorn och streama matchen.
Det var nu eller aldrig för Nadal, som hade chansen att närma sig Federer i historieböckerna. Han hade sin 15:e Grand Slam-titel inom räckhåll och självförtroendet en seger gett hade gjort spanjoren till storfavorit i Franska öppna.
Han är dessutom den ende spelaren som har ett mentalt övertag på Federer. Nadal hade vunnit 23 av deras 34 föregående möten och såg ut att gå segrande även ur den här striden.
”Rafa” ledde femte och avgörande set med 3–1, men då svarade Federer för en magisk vändning och vann fem game i följd.
Ni kanske såg det själva, hur han bröt tillbaka till 3–3, hur han säkrade 4–3 med ett ess på andraserven, hur han missade tre breakbollar men skaffade sig en fjärde genom att avgöra matchens bästa poäng med en rak forehand, hur han utnyttjade den femte breakbollen till 5–3 och sedan kunde serva hem matchen.
Jag hade svårt att tro mina ögon, men till slut jagade katten i väg tjuren.
Finalen slutade 6–4, 3–6, 6–1, 3–6, 6–3 och så stod han där med ytterligare en Grand Slam-buckla under armen.
Roger Federer, the one and only.
– Tennis är en tuff sport. Jag hade accepterat ett oavgjort resultat och delat den här vinsten med ”Rafa”, sa han i segertalet.
Borde inte vara möjligt
Federer var stor under prisutdelningen, men är ännu större i tennis- och idrottsvärlden.
Anhängare till Muhammad Ali, Wayne Gretzky, Pelé och alla andra giganter må ursäkta, men för mig är Roger Federer nummer ett.
Det han gjorde under söndagen borde inte vara möjligt. Till saken hör att han fyller 36 år i augusti. Australian Open var, om man bortser från Hopman Cup, hans första tävling sedan Wimbledon i fjol. En efterhängsen knäskada tvingade Federer till ett halvårs vila och rehab-träning.
Många tvivlade på att han någonsin skulle komma tillbaka, men schweizaren saknar bäst-före-datum och vann sin första Grand Slam-titel sedan Wimbledon 2012.
Fler tunga titlar kan det bli, förutsatt att kroppen håller. Federers backhand är bättre än någonsin och han spelar så aggressivt att Linus på linjen framstår som defensiv.
Att en äldre spelare inte tagit sig till Grand Slam-final sedan 1974, då Jimmy Connors förnedrade en 39-årig Ken Rosewall i US Open-finalen, är irrelevant.
Om Roger Federer känner sig gammal? De odödliga gör nog sällan det.