Thorén: Blågula dressen blir en tvångströja
När Jesper Karlsson hade lekstuga i det uzbekiska straffområdet före paus var det svårt att känna sympatier för den svenska landslagsledningens klagomål i veckan.
Vänskapsmatchen fyllde sin funktion för spelare som behöver växa in i landslagets modell, men också en plågsam påminnelse om när den blågula dressen blir en tvångströja.
Matchen mot Uzbekistan tvingades av tv-rättighetsskäl in i ett redan tajt schema mellan VM-kvalen mot Spanien och Grekland och både landslagschefen Stefan Pettersson och generalsekreterare Håkan Sjöstrand har beklagat sig över vänskapsmötet som de ”tvingats” till.
Pandemin har ändrat förutsättningarna tidsmässigt, men det är ett tv-avtal mellan Uefa och nationsförbunden – SvFF också givetvis – som ligger bakom, matchen ska in i kalendern och pengarna in på kontot.
Och det kunde varit värre. Spanien spelar exempelvis tre VM-kvalmatcher under pågående samling.
Vi kan – vilket Sportbladet har gjort – ifrågasätta det centralasiatiska motståndet som är starkt kritiserat av UD för sitt statsskick, men sportsligt var det en ypperlig chans för de spelare som står på gränsen till en ordinarie startelva.
Funderar vi mer över vikten av vänskapsmatcher kan vi snegla på Viktor Claessons resa.
Skrek av frustration
Ratad till U21-EM 2015, inplockad av förbundskapten Janne Andersson hösten 2016 och efter inhopp (Ungern) och startchanser i just vänskapsmatcher (Portugal, Norge) blev han en bärande spelare i både VM 2018 och påföljande EM-kval innan han skadade sig och fick börja om resan tillbaka.
Kanske var eftermiddagen på Friends inför gulklädda barn med flaggor på kinderna just starten på den resan för poängspelaren Jesper Karlsson.
Det är för utmanare som Jesper Karlsson den här typen av vänskapsmatcher fyller en funktion. Spelare som på sikt kan tillföra svenska landslaget unika spetsegenskaper, men som behöver få förtroende och möjlighet att förstå Janne Andersson och assisterande Peter Wettergrens kollektiva principer för att kunna balansera den individuella (över)ambitionen.
Han gjorde det fint, inte minst när hans trippande och vrickande blev effektivt efter en halvtimma med en framspelning till Martin Olsson och assisten till skickliga targetanfallaren Isaac Kiese Thelin som gjorde 2–0 (matchen slutade 2–1).
Janne Andersson hade en önskan inför matchen och det var att Sverige skulle se ut som Sverige. Offensivt fanns det stunder som laget gjorde det, defensivt rena motsatsen.
När pålitliga Robin Quison i den 42:e minuten skrek ut sin frustration över att ingen mittfältare bakom honom fanns på plats för att skära av attraktiva ytor och ge understöd i pressen var bara ett tecken på bristerna i det kollektiva försvarsspelet.
Mittfältarna Mattias Svanberg och Jens Cajuste hamnade emellanåt fel och för långt ifrån motståndarna defensivt. Försvaret blev stundtals osynkat och öppnade förbjudna ytor mellan svenska spelare där Oybek Bozorov hittade skottchanser och där Roma-anfallaren Eldor Shomurodov kunde reducera på en kontring i andra halvlek. Lagets slovenska förbundskapten Strecko Katanec hittade flera glädjeämnen i sitt unga lag.
När ska det landslagslossna för Ken?
De svenska kollektiva dragen är svåra att dra för stora slutsatser kring. Individuellt var det enklare.
Vi kunde ana att Jens Cajuste saknar matchtempo i brist på speltid i Danmark, men att han i sin förmåga att använda mottag-medtag och tempoväxla framåt kan ge en dimension i Sveriges spel framöver.
Jag tycker också att Mattias Johansson visade en kvickhet och hårdhet i sitt ytterbackspel, sommarens sjukdom har han återhämtat sig ifrån och Marcus Danielson behöver vi inte bekymra oss så enormt för inför mötet med Grekland i veckan, även om han kunde avstyrt före reduceringen.
Det stora frågetecknet var Ken Semas förmåga att fastna spelmässigt i landslagströjan. Denna kraftfulla spelare som visar upp sin kapacitet i Watford har målat in sig i ett hörn i landslaget. Vi såg det även på EM-samlingen i somras på träningarna och blev påminda om detta mentala spöke under söndag eftermiddag. Ken Sema blandade och gav i en flytande roll till höger på mittfältet, men ju längre matchen led ju mer krånglade han till det.
Intrycken var delvis desamma som mot Estland i våras. Man kan undra när det ska landslagslossna för Ken.