Blir en rysare – hur kunde vi inbilla oss något annat?

GÖTEBORG. Ska man bli klok på något är det alltid en god idé att lyssna på Caroline Seger.

Så nu vet vi.

Det blir en rysare för damlandslaget på tisdag.

Hur kunde vi egentligen inbilla oss något annat?

Det blev en känslomässig kväll på Gamla Ullevi på alla möjliga vis.

Den inleddes med ett dystert, för tidigt och alldeles omtumlande farväl av fantastiska, begåvade och empatiska storspelaren Lotta Schelin som tvingas sluta i förtid, fortsatte med en fullständig resolut explosion på planen, kryddades med nostalgiska minnen i halvtid när svenska hjältinnor som Pia Sundhage, Malin Andersson, Malin Moström, Victoria Svensson med flera hyllades.

Det var så mycket svensk damfotboll att det nästan inte fick plats i ett hjärta.

Och det kändes så Glasklart att tänka på vad det här laget kan göra i Frankrike.

Men vi var på väg att glömma en sak.

Ingenting har i sak förändrats, vägen till Frankrike är fortfarande lång och krånglig.

Plumpen mot Ukraina i juni finns fortfarande kvar i protokollet. Man kan inte sudda ut den. Trots 3–0 denna kväll.

När Danmark tappade poäng mot Kroatien (1-1) i går var det svårt att inte tänka tanken: en seger i juni hade inneburit att VM-biljetten varit i hamn den här kvällen.

Ledningen hade gjort sin läxa

Nu går vi in i september med ett utgångsläge som inför starten av VM-kvalet kanske ändå kändes som det mest troliga: ett direkt avgörande möte med Danmark borta.

Och det är inte vilken match som helst.

EM-finalisterna har så mycket individuell skicklighet, med teknisk smartness av Nadia Nadim och flytande intelligens i Pernille Harder. De båda borde ge Nilla Fischer – som spelade med små, blottande marginaler mot Ukraina - mardrömmar.

Det kommer att bli en mara och om en enda liten procent av dagens motgång påverkar danskorna är det till en fördel för Sverige.

Låt oss ringa in fler postiva faktorer som kan få betydelse.

Den svenska landslagsledningen hade gjort sin läxa efter förlusten i Ukraina. Blågult gick under torsdagen hårt in för att belasta på sin högerkant. Ytterbacken Hanna Glas kunde kliva fram och hitta kombinationer med Sofia Jakobsson. Ukrainas sårbara ytor blottades och brottades ner efter hand. Här skickades inlägg rakt inåt bakåt i en hejdundrande fart.

Med Kosovare Asllani i en nummer tio-roll bakom Stina Blackstenius fick Sverige en tydlig uppspelspunkt, en spelare som kunde hålla i bollen medan laget flyttade fram.

Jag tycker också om de öppnande crosspassningarna som Elin Rubensson hittade och Stina Blackstenius uppoffrande assisterande.

Sverige gick in i matchen med en enda agenda: att äga den.

Och det gjorde man.

Det jäklaranamma som saknades i Ukraina i juni fanns nu på plats.

Det var ett rent fyrverkeri inne i den gyllene zonen.

När målen väl kom hade Sverige använt både bredd, djup och finess i sista tredjedelen.

Men det fanns perioder före första målet som innehöll både slarv, missade närkamper, press utan täckning, veka närkamper och förlorade höjddueller.

Har sin plats i historien

Spelarna var noga med att vinna andrabollar, att hitta försvarssida vid bolltapp då man kände till Ukrainas starka sidor, men i duellerna en mot en fanns det brister.

Därför känns tanken på hur det kan se ut i Viborg på tisdag aningen skrämmande. Vid förlust väntar om vi har tur playoff, men drömmen kan ännu släckas.

Och ett VM utan Sverige vore en enorm förlust.

Vad är egentligen internationell damfotboll utan Sverige?

För svensk damfotboll har sin plats i historien.

En snabb genomgång av hur det sett ut:

Damfotboll har funnits i det olympiska programmet sedan 1996. Sverige har varit representerat vid varje turnering.

VM-slutspelet i Kanada 2015 var det sjunde i ordningen. Sverige har deltagit i alla.

Damlandslaget har missat två EM-slutspel, men det 1991 och 1993.

Vi vet att kartan för damfotbollens internationella karta ritas om. De stor herrklubbarnas engagemang har drivit på utvecklingen som med nya förutsättningar (pengarna finns) i ligor som tidigare inte kunnat konkurrera med bland annat damallsvenskan.

Säsongen 2003-2004 vann Umeå damernas Champions League. Efter det har vinnarna kommit från Tyskland, Frankrike och England.

Svensk damfotboll har ett jobb att göra.

Men det görs allra bäst med ett VM-slutspel runt hörnet.