Det kan gå åt helvete – då får det vara så

Bergström: Hoppas Frida Karlsson når pallen

Kristoffer Bergström

Kom sexa.

Kom sexa.

Kör för livet, Frida Karlsson, och kom minst sexa.

Jaha.

Är det nu man förväntas skriva att man inte har några sportsliga förväntningar på Frida Karlsson? Att hennes återkomst till världscupen är en seger i sig?

Då ber jag om ursäkt för etikettsbrottet.

Det mesta är redan sagt

Jag hoppas att hon är dunderbra i sin återkomst nästa söndag. Helst pallen. Minst att hon slår nytt personbästa på ett distanslopp i världscupen, alltså bräcker sjundeplatsen från debuten i Cogne i fjol (hon hade femte sträcktid i en jaktstart också, men sånt går knappt att värdera).

Det mesta rörande Karlssons frånvaro är redan sagt.

Hon felbalanserade i fråga om kost, träning och vila, vilket är surt men inte särskilt dramatiskt. Sådant händer också mer rutinerade åkare. Den hugade får gärna jämföra reaktionerna på hennes ärende med dem Per Elofsson eller Petter Northug mötte, mängden insinuationer om vad ”över gränsen” EGENTLIGEN betyder, men vi andra går vidare nu.

De senaste månaderna har 20-åringen genomfört lugna morgonpass och vilat sig igenom eftermiddagarna. Således saknar hon troligen toppfarten. Men grundträningen är gjord och hälsan god, så motorn behöver inte vara sämre än när hon vann två lopp mot den svenska eliten i november, då hon exploderade sig till 40 sekunders marginaler på Charlotte Kalla och Moa Lundgren.

Ett sätt att minska pressen

Landslaget gör sitt för att dämpa förväntningarna. De har tagit ut Frida i den nationella gruppen, så hon kommer inte köra i deras vita kläder utan i Sollefteås blå, som för att visa att hon inte är på världsnivå riktigt än.

Men deras uppdrag är inte mitt. Jag skriver inte för att mildra ett eventuellt misslyckande, utan försöker sätta ord på något så banalt som förhoppningar.

Och jag hoppas på täten. På ett lopp inte långt från VM-prestationerna, på dueller med Östberg och Weng, på orädda tvärsvängar, på att tungan åker ut ur käften medan benen pumpar på.

Varför skulle jag inte?

Skidor är i grunden simpelt, Frida Karlsson är i grunden grym. Det kan såklart gå åt helvete men då får det vara så – livet som åskådare är kantat av besvikelser, det dör man inte av.

Först efteråt, om det blir plats 26 bakom Pia Fink och Chunxue Chi, så kan vi värdera nyttan av att Frida Karlsson brutit sin rehabperiod. En så dramatisk tävlingshjärna hade inte mått bra av att runda av sin första seniorsäsong utan egentliga resultat, att ta sig an sommarträningen ovetande om sin egentliga nivå.

Men det tar vi sen. Nu tar vi in att Frida Karlsson ska tävla igen. Skitkul ju. Extra kul om hon blir tvåa.