”Vi får böter om vi pratar svenska”
Så skapades svenskklubben Rhein-Neckar Löwen
Publicerad 2020-01-14
HEIDELBERG/KRONAU. Fyra nyckelspelare plus förbundskaptenen.
Det svenska EM-laget är präglat av Rhein-Neckar Löwen.
Sportbladet har besökt Tyskland för att ta reda på hur Bundesliga nya svenskklubb skapades.
Kiel var den första klubben i Bundesliga som byggde sitt lag kring svenskar redan på 1990-talet.
Nordhorn är det lag som haft flest svenskar samtidigt – sju spelare plus en tränare säsongen 2001/02.
För tre-fyra år sedan var Flensburg svenskklubben nummer ett.
I dag är det Rhein-Neckar Löwen som har flest svenskar och som, omvänt, dominerar i det svenska landslaget.
I EM-truppen hittar vi hela fyra nyckelspelare samt självaste förbundskaptenen med vardagen i det sydvästra hörnet av Tyskland:
Målvakterna Mikael Appelgren och Andreas Palicka.
Vänstersexan Jerry Tollbring.
Linjespelaren Jesper Nielsen.
Förbundskaptenen Kristján Andrésson.
Bytte namn 2007
Trots att antalet svenskar i världens bästa liga låg på 15–20 spelare under nästan hela 00-talet var Rhein-Neckar Löwen länge en vit fläck på den svenska Bundesligakartan.
Eller i själva verket fanns inte ens Rhein-Neckar Löwen i början på 00-talet. 2002 slogs de två grannklubbarna TSG Kronau and TSV Baden Östringen, båda från mindre orter utanför Heidelberg, ihop till...just det, SG Kronau/Östringen.
Den nya fusionen lyckades avancera till Bundesliga redan första säsongen för att sedan åka lite jojo mellan divisionerna innan man etablerade sig i högstaligan säsongen 2005/06 med en sjätteplats i Bundesliga och final i tyska cupen. Samma säsong flyttade man in i nybyggda SAP Arena i Mannheim med plats för 14 500 åskådare och fick mjukvarujätten SAP som tung sponsor. Då hade företagets grundare och multimiljardär Dietmar Hopp redan börjat pumpa in åtskilliga miljoner i lokala fotbollslaget Hoffenheim, som hade inlett sin klättring från division fem till Bundesliga. Sonen Daniel skulle nu göra samma sak i handbollsklubben. 2007 bytte föreningen namn till Rhein-Neckar Löwen för att bli hela regionens lag (floderna Rhen och Neckar flyter ihop i Mannheim).
Att flytta till en större stad låg helt i linje med utvecklingen i tysk handboll vid denna tid. Handbollen hade i mångt och mycket varit en småstadsangelägenhet i Tyskland i alla år men nu hade såväl Hamburg som Füchse Berlin inlett sina satsningar. Tyskland blev världsmästare på hemmaplan 2007 och pengarna flödade i ligan.
2008 gick danske mångmiljonären Kasi-Jesper Nielsen in som ny huvudsponsor och med hans satsning i ryggen slutade Rhein-Neckar Löwen fyra i ligan och gick till semifinal i Champions League 2008/09.
I slutet av 00-talet var det stark östeuropeisk prägel på RNL – en trio polska världsstjärnor utgjorde stommen, tränaren Jurij Sjevtsov kom från Vitryssland och man hade flera spelare födda i det forna Sovjetunionen.
Nielsen ville göra RNL till världens bästa lag – snabbt. Våren 2009 värvade han Noka Serdarusic, Kiels mutanklagade, före detta demontränare och också superstjärnan Nikola Karabatic i Kiel skrev på ett kontrakt. Men allting sprack.
Fick 420 000 i månaden
I stället blev Ola Lindgren förste svensk i klubben när han tog över som tränare 2009.
Lindgren hade med sig sin mentor Kent-Harry Andersson som assisterande och fick nästan obegränsade medel till sitt förfogande.
– Kasi-Jesper bad mig till exempel ranka de tio bästa målvakterna i världen. Jag kommer ihåg att jag satte Niklas Landin och Mirko Alilovic högst upp och då var det dem han skulle köpa, säger Lindgren med ett lätt skratt.
Det dröjde dock till 2012 innan man lyckades locka Landin från Danmark och Alilovic kom aldrig.
Nielsen erbjöd högre löner än några andra. Isländske Olafur Stefansson fick till exempel 420 000 kronor netto i månaden när han kom 2009.
– Det stack förstås i ögonen på övriga klubbar när man betalde spelarna sådana överlöner, säger Lindgren.
Han fick sparken i början på sina andra säsong, hösten 2010, och islänningen Gudmundur Gudmundsson tog över.
Målvakten Tomas Svensson blev förste svenske spelaren i RNL när han avslutade sin otroligt långa spelarkarriär med ett år, 2011–12, i klubben.
2012 drog sig Nielsen ur med buller och bång. Men nu var Löwen etablerat som topplag och man backades inte bara upp av familjen Hopp utan också av flera starka företag i en av Tysklands och hela Europas mest expansiva regioner.
Samma år värvades Kim Ekdahl Du Rietz och det blev en allt mer skandinavisk prägel på laget. Dansken Nikola Jacobsen tog över som tränare 2014 och efter att varit topp-fyra under sju av åtta säsonger vann man ligan för första gången 2016 för att sedan försvara titeln 2017.
Sex svenskar nästa säsong
2015 inledde RNL en ny ”tradition”: att varje sommar värva en svensk.
Då kom Mikael Appelgren.
Året efter anlände Andreas Palicka och därmed förfogade laget över den svenska landslagsduon i mål.
2017 värvades Jerry Tollbring från Kristianstad (då avslutade också Kristian Bliznac sin karriär med en säsong i klubben).
2018 kom Jesper Nielsen från Paris SG.
I somras efterträdde Kristján Andrésson, visserligen isländsk medborgare men född och uppvuxen i Sverige och svensk förbundskapten, Jacobsen som tränare.
Det är dessutom redan klart att svenskkolonin utökas till nästa säsong med Albin Lagergren, som blev Andréssons första nyförvärv som ny RNL-tränare.
Då kommer vi att ha totalt sex svenskar i Rhein-Neckar Löwen.
Men varför har det ”plötsligt” blivit så många svenskar i en förening som aldrig haft den traditionen?
Framför allt handlar det om att man vill ha en skandinavisk prägel på laget.
– Skandinaviska spelare är sociala och väldigt professionella. De är alltid bra att ha i ett lag, säger Oliver Roggisch.
Det gamla råskinnet – utsedd till världens fulaste spelare av det svenska EM-laget 2012 i en enkät med Sportbladet – spelade i RNL 2010–14 innan han blev assisterande tränare och för fyra år sedan sportchef.
– Den moderna handbollen är i mina ögon skandinavisk.
Att det sedan blivit mycket svenskar beror dels på tillfälligheter, dels på landslagets framgångar de senaste åren.
– Det svenska landslaget har steppat upp de senaste åren och det beror mycket på Kristján, säger Roggisch.
– Mitt första intryck av Kristján fick jag redan 2012 när vi mötte hans Guif i EHF-cupen. De sprang som galningar, drog upp ett jäkla tempo och det var kul att se. Kristján som tränare har funnits i mitt bakhuvud sedan dess.
När det bara återstod ett fåtal kandidater i rekryteringsprocessen för att ersätta Jacobsen som tränare verkar det ha varit Andrésson själv som fällde avgörandet.
– Han höll en fantastisk powerpoint-presentation för klubbledningen där han berättade hur han är som människa och tränare. Alla blev väldigt imponerade, säger Roggisch.
Kort därefter presenterades Andrésson, vars erfarenhet som klubbtränare begränsades till en mindre svensk förening i nio år, som storklubbens nye tränare.
I kulisserna hade vissa spelare arbetat ganska hårt för att få dit sin omtyckte förbundskapten sedan knappt två år.
– Det är ingen hemlighet att vi jobbade för att Krille skulle komma hit, att det skulle bli en svensk tränare. Efter många samtal med klubbledningen och spelare i maktposition hade vi en profil på vilken typ av tränare som vi skulle ha efter Nikolaj och den passade bra in på Krille, säger Andreas Palicka.
Böter om man pratar svenska
Ibland har det som sagt handlat mer om en tillfällighet att man valt en svensk. Som när man mötte IFK Kristianstad i Champions League och Nikolaj Jacobsen, den gamle kantspelaren, fattade tycke för en liten vänstersexa i motståndarlaget. Då tog det inte lång tid förrän man gjorde klart med Jerry Tollbring.
Schweiziske storstjärnan Andy Schmid, som för övrigt har stark skandinavisk koppling då han har norsk flickvän och kom från den danska ligan när han värvades 2010, menar att Mikael Appelgren nog till viss del banade vägen för en fortsatt svensksatsning med sin debutsäsong 2015/16.
– Vi hade tappat Niklas Landin, som i mina ögon var världens bästa målvakt, till Kiel. ”Äpplet” kom in och fick en väldigt stor betydelse för oss. Han var helt otroligt bra direkt och blev den sista pusselbiten, säger Schmid.
Efter två raka andraplatser vann Rhein-Neckar ligan för första gången under Appelgrens debutsäsong. Samma år blev han bofast i landslaget och nu har Andrésson gjort honom till ny lagkapten i klubblaget.
Men hur mycket svenskklubb Löwen än har blivit så får man inte prata svenska på planen eller i omklädningsrummet. Då blir det böter.
– I fjol hade vi stora språkbarriärer. Man satt och pratade jugoslaviska i ena hörnan och svenska i den andra. Så vi var tydliga i år: nu är det tyska som gäller. De som inte lärt sig tyska ännu integrerar vi med engelska, säger Palicka.
Flera spelare, däribland Tollbring, har skickats på språkkurs i tyska under hösten.
Böter för att prata sitt eget språk i tyska storklubbar i handboll är inget nytt.
– I Kiel var det sjukt hårt. Där hade vi böter på 25 euro per ord. Jag kommer ihåg att jag blev förbannad på en träning och svor högt och mycket på svenska. Då skrek (tränaren) Alfred Gislason att det blev si och så mycket i böter, säger Palicka, målvakt i Kiel 2008–15, och ler vid minnet.
I Rhein-Neckar Löwen verkar inte böterna vara lika dryga, även om ingen kan eller vill säga exakt hur stora de är.
Ingen Jeppsson
Andrésson är den fjärde tränaren i rad från Norden.
– Styrelsen sa till mig första gången jag träffade den att de vill ha en skandinavisk prägel också på laget. De vill ha en familjär stämning och där passar vi med svensk uppfostran väl in, säger han.
Men medan Ola Lindgren tio år tidigare hade en nästan obegränsad pengapåse till nyförvärv hade klubben inte utrymme i budgeten att kunna anställa en assisterande tränare till Andrésson. Men det blir det till nästa år.
En svensk?
– Nej, det blir det inte, säger Andrésson.
Är tanken att ta in fler svenska spelare än Lagergren till nästa säsong?
– Vi är framför allt på jakt efter bra handbollsspelare. Det är inget huvudtema att han ska vara svensk, säger Andrésson.
Det har ryktats om att Simon Jeppsson, bänkad storskytt i Flensburg, skulle vara på gång.
– Men det stämmer inte alls, dementerar Roggisch med eftertryck.