Flinck: Storebror vs lillebror – i kväll avgörs det
ZAGREB. Storebror vs lillebror.
Men vilka är vad?
Jag säger som Kent-Robin Tønnesen:
– Nu får vi svaret.
Det är Frankrike som har lagens öde i sina händer i kväll.
Det är först efter Frankrike-Kroatien som vi vet om vi får med mer än Danmark från Norden till finalhelgen i EM.
Det kommer att bli en oerhört nervös väntan i drygt två timmar för antingen Sverige eller Norge och det enda vi vet när Frankrike och Kroatien gör avkast är om det är Sveriges eller Norges medaljdröm som har släckts.
Det är detta den här matchen handlar om – och kampen om vilket av lagen som är storebror och lillebror i herrhandboll.
Det har ju varit Sverige i alla tider, fram till för två år sedan. När Bengan Boys åkte runt och samlade medaljer fick Norge knappt ens vara med i mästerskapen.
Men med en talangfull generation, tålmodigt arbete, Sander Sagosens genombrott, en tydlig struktur och, inte minst, Christian Berge som förbundskapten tog sig Norge plötsligt till sin första mästerskapssemifinal någonsin i EM 2016 och följde upp med en finalplats i VM i fjol.
På så sätt har Norge, efter att dominerat damhandbollen i decennier, degraderat Sverige till lillebror i herrhandboll de senaste åren.
Men här på EM har Sverige kommit tillbaka och sitter i förarsätet inför kvällens match.
Mycket prestige i kväll
Det har faktiskt gått tio år sedan lagen möttes i ett mästerskap. Då handlade det om en match om femte-/sjätteplatsen i EM i Norge och en plats i VM 2009.
I kväll står mycket mer på spel. Det viktigaste i kväll är förstås att hålla medaljdrömmen vid liv. Men självklart ligger det mycket prestige i potten också.
För det här är två landslag med massor av kopplingar mellan sig:
- Nästan alla spelare har en klubbkompis, eller före detta klubbkompis, i det andra laget.
- Nästan halva den norska truppen har spelat i den svenska handbollsligan.
- Blågults målvaktstränare Mats Olsson är heltidsanställd av det norska förbundet som assisterande förbundskapten och målvaktsansvarig på damsidan. Han är på sätt och vis här tack vare Norges goda vilja.
- Sveriges överledare Jan ”Proppen” Karlsson har varit tränare i Norge i sju år och utsågs förra säsongen till årets tränare i grannlandet.
- Ola Lindgren har gjort sju av spelarna i de båda lagen till mästerskapsspelare i sitt IFK Kristianstad.
- Den förre, svenske stortränaren Kent-Harry Andersson är mentor i det norska landslaget. För några år sedan var han personlig mentor åt svenske spelmotorn Jim Gottfridsson.
– Jag har ju kört runt Niclas Ekberg, Jim Gottfridsson och Lukas Nilsson i barnvagn hemma på Stora Östergatan i Ystad, som Kent-Harry sa i går när jag träffade honom.
Mycket prestige alltså, som vilka som är storebror respektive lillebror numera?
– Nu får vi svaret, säger Kent-Robin Tønnesen, den norske stjärnan som är född i Partille.
Kan bara spela på ett sätt
Vi har sett några tempofattiga matcher på sistone i EM, som Tyskland-Danmark och Sverige-Frankrike.
Det kommer det garanterat inte bli i kväll.
Det blir fullt ös från början till slut mellan två lag som kanske älskar farten mest av alla i EM, Norge möjligen ännu mer än Sverige till och med. Det är så de båda lagen måste spela för att vinna mot ett annat bra lag. Man kan faktiskt påstå att det är det enda de kan och vet.
Jag frågade Kristján Andrésson om det fanns en möjlighet för hans lag att i kväll göra som Frankrike gjorde mot Sverige. Fransmännen fruktade ju den svenska farten och drog därför ner på tempot och fick, på ett skickligt sätt, matchen dit de ville.
Men Andrésson menade att Sverige är inte där ännu. De har inte den erfarenheten och lagmognaden ännu att de kan gå in mot ett lag av Norges kaliber och tro att de kan vinna genom att inte göra det de är bäst på (springa), även om det är precis det Norge vill.
Där är inte Norge heller ännu.
Så det är bara att spänna fast säkerhetsbältena där hemma.
Sverige har blivit ett skyttelag
Det finns alltså mycket gemensamt mellan de här båda lagen.
Men det finns också en hel del som skiljer dem åt, inte minst i denna turnering.
Som målvaktsspelet, vilket jag var inne på redan i går. Sverige har EM:s bästa målvaktspar medan Norges svaghet under turneringen har varit just målvakterna (och inte ”Kent-Harry”, som Gottfridsson svarade med ett flin när han ombads peka ut Norges svaghet).
I VM i fjol snittade bara Spanien fler kantmål än Norge och Sverige. Här på EM har Sverige näst sämst avslutsprocent från kanterna av alla lag (svaga 50 procent) och har bara gjort 25 mål medan Norge öst på med 40.
Nästan ännu större skillnad är det på linjeavsluten. Där har Sverige bara petat in tolv bollar på fem matcher mot Norges 30.
I stället har Sverige blivit ett distansskyttelag sedan VM. I EM har man haft nästan dubbelt så många niometersskott och -mål som man hade i VM. Därmed skjuter man mer från distans än självaste Norge, som hade dubbelt så många niometersavslut som Sverige i VM men som nu gått över allt mer till andra typer av avslut.
Det är som vanligt ett starkt målvakts- och försvarsspel med tillhörande kontringar som ska vinna matchen åt Sverige. Men jag tror att Blågult behöver fler avslut och mål från sexmeterslinjen mot Norge än tidigare i EM. Det är trots allt fortfarande lättare att göra mål därifrån och då får man också några välbehövliga straffar, som ju ska vara ”lätta” mål.
Men det är förstås en glädjande utveckling att Sverige äntligen blivit farligt från niometer så att man inte behöver sky de uppställda anfallen längre.
FOTNOT: Sverige–Norge startar 18.15 och sänds i TV3.