Bergström: Den svenska truppen är skamlig
Truppen som Sverige skickar till Tour de ski är ovärdig tävlingen.
Jag säger inte att Fis borde bestraffa oss.
Men jag hade inte protesterat om det hänt.
Ge mig en tavelsudd.
Längdsporten har ägnat ett par decennier åt att krita griffeltavlan full av nya grenar, nya regler, nya format. In med skejt, sprint, skidbyten, sprintstafett, minitourer, slalombackar, maxlängder på stavar och stakzoner.
Det mesta har varit av godo, särskilt det medvetna arbetet för jämställdhet.
Ändå vadar vi runt här. I en kris så djup att det smärtar att se på skidskytte för att de mår så förbannat fint, de där smilande bössbärarna.
Nilsson kan bryta i förtid
De har tiotusentals på läktarna och ger ut miljoner i prispengar till sina toppåkare från Ryssland, Frankrike, Österrike, Tyskland, Slovenien, Tjeckien, Italien och Polen. Bilfabrikörer placerar ut skrytkärror mitt i banan och har videoskärmar längs spåret.
Längdskidorna? Nio av tio arrangörer i världscupen sliter med ekonomin. Den tyska storsponsorn har hoppat av och kvar finns ett mejeri som belönar pallplatser med rejäla stycken ost.
Den enda VC-tävlingen som lockar kontinentens tv-tittare är Tour de ski. Och dit skickar Sverige varken Ebba Andersson, Charlotte Kalla eller Maja Dahlqvist. Heller inte Anna Dyvik, Moa Lundgren, Evelina Settlin, Jonna Sundling eller Hanna Falk.
I stället åker fem damer som är fjärran från kommande VM-trupp plus två, Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter, som sannolikt bryter i förtid.
Råder massförkylning? Är åtta lårmuskler sträckta? Nej, åkarna gör som Therese Johaug och avstår kraftprovet för att skona kropparna.
Skolkar från matteprovet
Det är ovärdigt en toppnation. Skamligt. Betänk reaktionerna om de åtta främsta svenskarna i fotboll eller handboll hade hoppat över VM-kvalet.
Vi kan förstå anledningarna – notera att ingen på topp tre i damernas förra tour tog individuell OS-medalj samma vinter – men sporten kan aldrig slå sig till ro med att dess stjärnor beter sig som från matteprovet skolkande gymnasiekids.
Dagarna före jul ondgjorde sig Martin Johnsrud Sundby över strömhoppen.
– Det är mitt jobb som åkare att köra de här loppen. Vi har en skör produkt som vi måste ta hand om, sa norrmannen.
Själv är jag inte säker på hur bilan ska falla: över oansvariga utövare, mjäkiga förbund eller orimliga schemaläggare, men konstaterar att situationen är ohållbar och att Sverige är sämst i klassen.
Därför: tavelsudd.
Låt vitt kritstoft yra i luften.
Flytta VM – inte Tour de ski!
Inga mer nya idéer, inga nya lopplängder, bara en återgång till en kärna som alla skriver under på. Se på den tomma tavlan, begrunda vad som måste upp igen och lämna resten därhän. Mina förslag ser ut såhär:
1. Behåll Tour de ski.
Den moderna institutionen går inte att flytta i tid utan att tappa tv-tittare. Den kan heller inte kryddas med mer prispengar (5,1 miljoner) eller VC-poäng, så för att höja närvaron får resterande schema anpassas.
2. Flytta VM.
Lägg VM sist på säsongen, så slipper vi de såsiga post-mästerskap-loppen när hälften tänker på semester redan. Är åkarna för slitna i mars? Det åtgärdar vi med nästa punkt.
3. Skär ner på världscupen.
Nöj er med fem-sex stopp. Höj prispengarna där, stötta arrangörerna, värna deras särart. Vill åkarna tävla tätare finns Skandinaviska cupen och långlopp.
4. Stryk, stryk, stryk.
Renodla vad längdskidor går ut på. Lär ut till publiken hur långt man kör och vilken teknik som används. Det räcker med sprint, 10 km, stafett och femmilen – allt i fristil.
Kriser kräver krisåtgärder
Med grunden på plats bör Fis ställa hårdare krav på åkare och förbund. Att ställa upp i fem-sex tävlingar på en vinter bör i det närmaste vara obligatoriskt för friska åkare.
Kriser kräver krisåtgärder, så jag är inte främmande för någon sorts sanktioner annars. Färre nationsplatser vid ett par avhopp? Enbart prispengar om du fullföljt hela världscupen (eller har godkänt läkarintyg)? Inte mig emot.
Du märker att jag inte är tvärsäker. Detaljer är andra bättre på. Det viktiga är att åtgärderna blir drastiska.
Tills vidare får vi acceptera nyårssupén som dukas upp, än en gång låtsas som att det inte är kylskåpets hopskrap.
Vi kan njuta av uppgörelsen mellan Krista Pärmäkoski och Ingvild Flugstad Östberg, hålla ett uppmärksamt öka på Jessica Diggins och Stina Nilsson och hoppas att Calle Halfvarsson (trea 2015) gör sitt livs klättring.
Det ska bli trevligt. Bara inte så trevligt som det hade kunnat vara.
LÄS MER: Vinterstudion 2018/2019 - stor guide med alla tider
LÄS MER: Världscupen i längdskidor – stor guide. lopp för lopp
LÄS MER: Skid-VM i Seefeld 2019 – allt om mästerskapet
LÄS MER: Allt om skidor – allt du behöver veta om säsongen 2018/2019