Rajalakso är på väg att bli en av allsvenskans giganter
Jennifer Wegerup: Bättre än Bullen, Super-Mac och alla Buster-hjältar tillsammans
ÖREBRO. Fem myror är fler än fyra elefanter.
Och med fem mål är Sebastian Rajalakso i rekordfart på väg att bli en av allsvenskans giganter.
Kanske är det barnsligt att rimma. Men man behöver inte vara Djurgårds-fan för att bli barnsligt förtjust över spelare som Sebastian Rajalakso. Även den mest neutrala åskådare måste glädjas åt profiler som ger allsvenskan färg och liv – och mål. Framför allt mål.
Fem mål på fem matcher. Gjorda av en 19-årig pojkvasker och allsvensk debutant. Det är bättre än Bullen och Super-Mac och alla gamla Buster-hjältar tillsammans.
”Det är ju sjukt, jag som är mittfältare. Gör jag fem mål på en hel säsong är det bra”.
Så sa den unge hjälten själv efter att han räddat en poäng åt sitt Djurgården och stod med en vattenflaska i hand och glädje i blick. Då hade han först dröjt sig kvar ute på arenan en lång stund, poserat med samma tillgänglighet för såväl fotograf Jimmy Wixtröm som de blårandiga fansens kameror. Alla vill fånga Rajalakso – på bild och på planen.
I går var Örebro nära att lyckas. Precis som man under en period verkade vara på väg att lyckas med att bryta Djurgårdens svit som obesegrade hittills i årets allsvenska.
Vi hade åkt genom den blånande vårkvällen och ett Sverige sargat av tragedier, för en stunds spel, lek och glömska. Ett Örebro lika fräscht som sin arena gav oss allt det. Man styrde och ägde första halvlek och Djurgården var så vilset och ängsligt att någon på pressläktaren sa ”kanske är det dags för dem att bli genomskådade nu”.
Nordin slank hit och dit
Om inte annat var det dags att bli överspelade. Framför allt på vänsterkanten där Tauers ersättare Per Johansson slet ont och där Sebastian Rajalakso slet förgäves. Precis som Patrik Haginge utlovat hade man satt både handklovar och fotbojor på Djurgårdens måltjuv och Rajalakso kom ingenvart.
Det gjorde däremot Örebros Nordin Gerzic. Än slank han hit och än slank han dit och Djurgårdens backlinje kämpade för allt den var värd för att hinna med i svängarna. Bara Markus Johannesson lyckades någorlunda.
Började lukta plattmatch
Kristoffer Näfver var lika svårfångad han och gav Örebro det snabba, snygga och fullständigt rättvisa ledningsmålet. Örebros tränare Sixten Boström hade måhända i förväg varit helt mätt och belåten med en poäng mot Djurgården men som matchen gestaltade sig förstår jag att han inte kunde vara det. Hemmalaget hade länge segervittring medan Siggi Jónssons återkomst till Örebro började lukta plattmatch.
Han räddades av att hemmalaget inte förmådde att få sin ledning att växa – och av sitt lyckade kantbyte med Rajalakso. Örebro krympte ihop, Djurgården tog allt mer plats, Rajalakso fick allt mer utrymme. Han gjorde ingen fantastisk match, det är viktigt att påpeka. Men riktiga målgörare behöver inte det. Fråga bara mig som i många år följt Pippo Inzaghi på nära håll (inga jämförelser i övrigt).
Rajalakso såg sin chans, gjorde sitt mål och räddade poängen – och den obesegrade sviten. I den serieöppning som ofta är så svår, innan lagen funnit sitt spel, har han varit ovärderlig för Djurgården. Hans egen svit med fem mål på fem raka matcher är ett konststycke i sig. Skönt är också att se (höra) 19-åringens avslappnade attityd. Rajalakso är lika ung som den vår som nu knoppas runt oss. Men hans leende och krassa citat som ”De vill bara lura av mig pengar”, om agenterna, visar på både distans och mognad. Det kommer att behövas när uppförsbackar kommer.
Rajalakso är dock inte den som oroar sig i förväg. När snacket gled in på det krävande spelprogrammet och alla skador kunde han bara vifta bort den oron med orden ”det känner de äldre kanske av, men inte jag”.
Den sköna attityden skrattade vi gott åt, Wixtröm, Bergström och jag, på väg hem i bilen, längs öde vägar med månen som enda sällskap.