Michel Tornéus: ”Jag ballade ur”

Erik Karlsson

Kubanske längdsensationen Juan Miguel Echevarria, 19, landade på otroliga 8,83 på Stockholms stadion.

På läktaren satt Michel Tornéus.

Eller ja, enligt honom själv gick det kanske en aning vildare till.

– Jag ballade ur där, det var så häftigt, säger han i en intervju om tränaruppbrott, EM-tankar och pluggångest.

Inte sedan 1995 när landsmannen Ivan Pedroso hoppade 8,96 på för hög höjd i Sestriere har någon landat längre bort i en längdhoppsgrop än vad Juan Miguel Echevarria gjorde på Stockholms stadion i går.

Nästan lika uppseendeväckande var att en längdtävling på Bauhausgalan inte innehöll Michel Tornéus.

– På ett sätt var det kul att se en längdtävling, jag har inte gjort det på länge, säger han när Sportbladet träffar honom dagen efter tävlingarna.

”Trodde det var nio meter”

Men han var också avundsjuk på kollegorna.

– Det har nog aldrig varit så bra förutsättningar på Stadion. I går var det verkligen ”shit, jag vill också vara där ute”.

I stället ballade han alltså ur på läktaren när Echevarria nästa flög över hela gropen.

– Första tanken var att jag var rädd att han skulle ramla tillbaka för han fastnade med benen i slutet av gropen. Jag trodde det var nio meter!

Ja, är han den utvalde som ska göra det?

– Ja kanske, men det kan lika gärna vara Luvo Manyonga. Men det blir nog någon av de två, det är de två som fajtas om det och det är skithäftigt.

Lite skönt att det är EM-år?

– Ja det är klart det är det. Det ska jag inte ljuga om.

”Allt ansvar på mig”

EM är också anledningen till att Michel Tornéus ännu inte tävlat. Formen är inte där efter en lång rehabperiod i vintras och fokuset är kristallklart.

– För mig är det mästerskapen som gäller, det är det roligaste, säger han.

Vägen dit kommer att vara ett nytt experiment där Michel Tornéus för första gången är sin egen chef. I vintras bröt han med amerikanske tränaren Loren Seagrave och flyttade sin bas hem till Stockholm igen. Nu styr han själv upplägget med en trio bollplank i form av tidigare tränaren Oscar Gidewall, före detta träningskamraten Mehdi Alkhatib och amerikanske tränaren Jeremy Fischer – som bland annat tränar världens bästa kvinnliga hoppare Brittney Reese.

– Nu vilar allt ansvar på mig, det är kul och lärorikt. Jag har valt att gå ner lite i träning men i stället lägga mer fokus på det jag vill jobba med, säger han.

”Kan inte bara kolla Netflix”

Han öppnar för att i framtiden ta all sin erfarenhet in i tränaryrket, men under sitt år i USA påbörjade han också andra förberedelser inför livet efter karriären.

– För första gången på 13 år har jag läst någonting, jag har läst en distanskurs i marknadsföring på Berghs. Jag har varit så många långa ensamma perioder i USA att jag kände att jag måste göra något med tiden, jag kan inte bara kolla Netflix och pilla mig i naveln.

Hur var det att börja läsa efter 13 år då?

Michel pustar ut.

– Första två veckorna... det var ångest. Men man kommer in i det. Det var intressant. Jag har liksom bara varit en student av friidrotten i 13 år, men jag är 32 bast nu och vad jag än gör så efter 2020 så finns det inte så mycket att göra. Då måste jag göra någonting annat,