Kommer petas igen om han inte blir MVP
Wennerholm: Jag vill inte vara festförstörare, men...
De första sexton svenskarna i World Cup-laget är presenterade.
Och det smakar redan mumma.
Jag ser ett lag som kan gå hela vägen.
Ett lag som kan slå alla.
Men då måste förbannelsen brytas på liten rink.
Presentationen av de svenska namnen i New York blev ingen överraskning för någon, då Rikard Grönborgs sextonmannatrupp redan hade läckt ut och avslöjats av Radiosporten.
Men jag är fortfarande förvånad att Dallasbacken John Klingberg inte finns med.
Det tror jag är enda spelaren som kommer att vålla diskussion i både Nordamerika och här hemma, då Klingberg ligger trea i backarnas poängliga i NHL och har gjort en succésäsong.
Normalt hade han varit given.
Men inget är normalt med svenska backar i NHL just nu.
Konkurrensen är mördande.
Visar truppens styrka
Jag ser det även som en styrka att Rickard Grönborg har råd att ställa en stjärna som John Klingberg utanför truppen i det här läget. Det är ju inte samma sak som att han inte kommer med, då truppen ska kompletteras med en sjunde back senare.
Klingbergs problem är att Erik Karlsson toppar backarnas poängliga i NHL och han gör det överlägset.
Samma offensiva backtyp och en ännu extremare poängmaskin.
Den enda back som kan diskuteras i den här första truppen är Niklas Kronwall, som haft en halvtung säsong i Detroit.
Men han konkurrerar knappast med John Klingberg om en plats i truppen.
Nu tror jag att Rickard Grönborg vill ha Kronwalls fysiska spel, enorma rutin och ledaregenskaper i sin mix på backsidan.
Jag förstod redan från början att det skulle bli tufft att plocka ut back sex och sju i ett gäng där fem - Erik Karlsson, Oliver Ekman-Larsson, Victor Hedman, Anton Strålman och Nicklas Hjalmarsson - var helt givna.
Tvivlar på Klingberg
Nu är det bara en plats kvar och här handlar det mer om vilken backtyp Grönborg vill ha in i truppen.
Och jag tvivlar på att det blir Klingberg om han nu inte tar Dallas till en Stanley Cup-seger och utses till slutspelets MVP.
Då blir han nog omöjlig att nobba.
Men jag tror Grönborg kommer att välja en defensiv och stadig backtyp som Jonathan Ericsson, Mattias Ekholm eller Johnny Oduya. Eller varför inte Adam Larsson som gjort en väldigt bra säsong i New Jersey Devils, med massor av istid och plussiffror i varje kolumn.
Adam som kanske inte får den uppmärksamhet han förtjänar i osexiga Devils, men kan kanske visa sin storhet om han kommer med till VM i Moskva.
Framåt är det bara väntade namn.
Och det lär bli den sista storturneringen i Tre Kronor för storstjärnor som Henrik och Daniel Sedin och Henrik Zetterberg.
Sedinarna fyller 36 år mitt under turneringen och Henrik Zetterberg strax efter att den slutat i oktober.
Jag hoppas de får anledning att fira.
Forwardssidan ser däremot inte lika stark ut som backsidan.
Det finns ingen riktigt het fixstjärna.
Men något säger mig att det bara är bra.
Till sist:
Jag vill inte vara någon festförstörare men Tre Kronor och spela på liten rink har nästan blivit en förbannelse.
Jag har upplevt några av hockeyhistoriens mest svidande nederlag då Tre Kronor spelat på den mindre isyta det kommer att vara i hela World Cup.
På tio spelade turneringar på liten rink - Canada Cup, World Cup, OS och VM - har Sverige tagit sig till final en enda gång.
Det var i Canada Cup 1984, då svenskarna fick stryk i två raka matcher (5-2, 6-5) i finalen mot Kanada.
Alltid slutat stolpe ut
Det har varit nära många gånger, men alltid slutat med stolpe ut.
Det har varit svidande förluster som det mot Vitryssland i Salt Lake City 2002 och den mot Slovakien i kvartsfinalen i Vancouver 2010.
Och ingen har väl glömt 1-6 mot Tjeckien i Globen i kvartsfinalen i World Cup 2004. Det kostade förbundskaptenen Hardy Nilsson jobbet i slutändan.
Ett Globen som byggts om till liten rink...
Nu är det hög tid att den trenden bryts.