Bergström: Den största skräll jag upplevt i skidspåren
DAVOS. I juni gick hon ut gymnasiet.
I måndags fyllde hon tjugo.
I dag var Linn Svahn världens bästa sprinter.
Linn Svahn bär studentmössa på sin senaste bild på sociala medier. Det är ingen återblick, ingen längtan tillbaka till friare dagar. Hon är så ung. Hon har fått gå på systemet sedan i måndags.
Svahn smög in i världscupen i våras och debuterade på riktigt i dag.
Segern i Davos slungade in henne i en virvelstorm av röster, autografpennor och mikrofoner. Hon såg förståeligt vilsen ut, sökte efter ett bekant ansikte i massorna men fann inget, så under en ledig stund lånade hon en mobil och ringde föräldrarna.
– Jag lever fortfarande! sa hon i luren.
Den största skrällen jag upplevt
När alla frågor var ställda på engelska undrade jag om hon kände sig som ett plagg i en torktumlare.
– Ja. Men nu är det i alla fall på svenska. Jag har gått ut skolan för ett halvår sedan, så nu lämnar vi engelskan där.
Okej. På ren svenska var det här den största skräll jag upplevt i skidspåren. Svahn vann dubbelt i Skandinaviska cupen förra helgen, men klivet upp till världscupen är brant, så avancemanget från prologen borde ha varit gott nog.
För låt mig påminna om det vanliga. Förra veckan VC-debuterade braktalangen Helene Marie Fossesholm, som haussats bortom rimlighet, och landade på hemmaplan på en trivsam artondeplats.
Johaug inledde sin resa på plats 8, Kalla på plats 14, Björgen på 39.
Det är liksom kutym.
– Ja, men någon måste väl vara den första att göra något helt annorlunda? Man måste väl bryta strömmen? sa Linn.
Som om hon gjort ett slags val, kryssat i en ruta som andra lämnat tom.
En ros i bladguld
Bland tyckare lyder sedvänjan att nu ta ner förväntningarna, påpeka att de 1560 höjdmeterna gör tävlingen slumpartad, att resultatet inte duger som indikation på åkarnas riktiga kapacitet.
Det har jag ingen lust med.
Linn Svahn är lika bra i klassiskt som skejt, hon har slagit stora namn i allt från 100 meter till en mil. Hon rycker i från Falla i en klättring, knäcker Stina Nilsson på det upplopp där hon oftast vinner. Hon har sagt till sin familj att hon siktar på en seger i världscupen och en i valfritt distanslopp, sedan ordnar hon det på sju dagar.
Vem gör så? Vem är hon?
Jag frågade faktiskt något så dumt.
– Vem tror du att jag är? Jag är Linn Svahn, jag tävlar och tränar skidor hela tiden.
Jag skulle säga att hon är självsäker, modig, offensiv, stökig, muskulös, skarpsint. Vår damtrupp var redan en våningstårta av valrhonachoklad och hjortron, nu har den fått en ros i marsipan och bladguld.
Och nej. För att undvika framtida missförstånd så heter Linn Svahns pappa inte Gunde, de är inte släkt och har egentligen inget gemensamt som åkare.
Så här snabb var aldrig han.