Wennerholm: Damerna nästan utraderade

avMats Wennerholm

DOHA. Svenskt rekord av Kalle Berglund och Kim Amb i final här i Doha.

Det är ganska talande för svensk friidrott just nu.

Damerna är nästan utraderade.

En enda av de som behövde kvala tog sig till final och sex av tio får underkänt.

Det är sex för många.

Men herrarna?

Vilket uppsving det har blivit med namn som Daniel Ståhl, Armand ”Mondo” Duplantis och Kalle Berglund.

Och det är inte så att VM här i Doha var någon höjdpunkt på deras karriärer.

Långt därifrån.

Alla kommer bli bättre.

Mycket bättre.

Framtida världsrekordhållare

Daniel Ståhls tränare Vesteinn Hafsteinssom menar att Sveriges ende guidmedaljör har två års träning kvar innan han är helt färdigutvecklad som diskuskastare.

Armand ”Mondo" Duplantis är bara nitton och en framtida världsrekordhållare. Det tror alla, utan undantag.

Kalle Berglund är 23 och har sänkt sitt personliga rekord med tre sekunder den här säsongen och har satt fem svenska rekord.

Det senaste i 1500-metersfinalen här i VM då klockan stannade på 3:33.70.

Tre sekunder till och han är i absolut världstopp.

Jag är ganska övertygad om att han kommer att nå dit, ja, kanske till och med bli förste svensk under drömgränsen 3.30.

Nu var han chanslös när kenyanska världsettan Timothy Cheruiyot satte upp ett våldsamt tempo redan från början.

Sliten efter två tuffa lopp på tre dagar, fick han kämpa för varje meter.

Stenhård i psyket

Så sliten att han bestämde sig för att lägga sig längst bak och springa så fort som möjligt. Det gjorde han också. Han sprang snabbare än någonsin, trots att kroppen värkte och huvudet sa nej.

Det är Kalles storhet.

Han är stenhård i psyket, totalt kompromisslös i allt han gör.

Nu var han inte alls nöjd trots det svenska rekordet och konstaterade:

– Jag hade velat vara högre upp, men om ett par dagar kommer jag nog att vara extremt stolt över mig själv.

Du kan vara stolt redan nu, Kalle.

Och att norrmännen är sura på Kalle för att han ”snott” deras träningsprogram ser jag bara som positivt. Det visar att de oroar sig för svensken.

Nu är är bara drygt nio månader kvar till OS i Tokyo.

Jag räknar redan in lika många medaljer där.

Minst två.

Men som ni märker är det bara herrar det handlar om numera i en VM-historia som tidigare dominerats stort av de svenska damerna.

De leder fortfarande med 6–3 i VM-guld totalt och ännu större i antalet medaljer.

Men VM i London blev en katastrof och VM här i Doha två år senare slutade nästan ännu sämre.

Det var Angelica Bengtssons stavbragd, svenska rekord och sjätteplats som räddade damerna den här gången, Yolanda Ngarambe gjorde en mer än lyckad debut i sitt första VM och Charlotta Fougberg sluggade sig fram till en klart godkänd insats i maratonloppet.

Och unge Tilde Johansson, 18, kommer undan med godkänt efter sin längddebut.

Sex av tio får underkänt

Men i övrigt var det mörker.

En av de sju som fick kvala nådde final (Angelica).

Och när jag och Erik Karlsson ska betygsätta VM-insatserna är vi tvungna att ge sex av de tio VM-svenskorna underkänt.

Ett enda plus.

Då var vi ändå snälla och satte en tvåa på Johanna Bäcklund, trots att hon bara blev 37:a av de 40 tjejer som tog sig i mål i mardrömsmaran.

Men bara att fullfölja i hettan sågs som ett extra plus i hennes fall.

I övrigt underpresterade över hälften av de svenska damerna.

Fanny Roos fick gummiarm i kulvalet, Erika Kinsey rev ut sig på 1,89 i höjdkvalet och Lovisa Lindh tvärdog i slutet av 800-metersförsöket.

Och det finns inget hemma i skafferiet som kan kallas medaljhopp inför nästa års OS i Tokyo.

Det är bara att hoppas att Tilde Johansson fortsätter att utvecklas.

Ja, vad ska man avslutningsvis säga om detta VM som ingen egentligen ville ha här i Doha?

Jo, att nästa gång blir det ett Nike-VM i amerikanska Eugene 2021, skojätten som sponsrat den nu dopningavstängde demontränaren Alberto Salazar med miljontals dollar.

Och 2023 går det i Budapest i Ungern.

Var det här ett kontroversiellt VM så väntar snart två till.

ARTIKELN HANDLAR OM