”Kändes som en skam och ett misslyckande med min kropp”

OS-åkaren om sin graviditetsoro och idrottens menstabu

Petra Thorén

helskärm

Det var en tid av oro, sorg och skamkänslor.

Nu berättar ex-skidåkaren Magdalena Pajala om rädslan före sin graviditet.

Hon tror att den hårda satsningen kan ha bidragit till den uteblivna menstruationen.

– Det känns som att det blivit ett normaltillstånd inom elitidrotten att man ska ha menstruationsrubbningar, säger Magdalena Pajala.

Kikar man in på Magdalena Pajalas sociala medier finns det en rad kärleksfulla bilder på henne och dottern Elsa, två och ett halvt år.

32-åringen njuter av tiden med sin familj.

Och med dottern närvarande och elitkarriären bakom sig väljer Magdalena Pajala, före detta landslagsåkare, att dela med sig av sina innersta tankar som hon hade brottats med efter VM-säsongen 2015.

Omtumlande besked

Hon berättar om det omtumlande beskedet på sitt Instagram:

"Hösten 2016. ’Det ser ut som PCOS och ni kommer troligtvis behöva ta hjälp för att kunna bli gravid’ sa läkaren som precis undersökt mina äggstockar med ultraljud. Det var förklaringen jag fick till att jag under 1,5 år haft både utebliven ägglossning, mens och hormoner som var kaos. Och längtan efter barn växte sig starkare för varje dag som gick och i takt med att oron steg mig allt mer över öronen över att min önskan inte skulle förverkligas. Jag gick igenom en ängslighet och sorg samtidigt som vintern tävlingar närmade sig. Men det var inget jag vågade visa utåt, just där och då kändes det som en skam och ett misslyckande med min kropp", skriver Magdalena Pajala.

Polycystiskt ovarialsyndrom – PCOS – innebär enligt Vårdguiden att du har många äggblåsor på ena eller båda äggstockarna och samtidigt ofta mycket testosteron i kroppen.

Piteååkaren fick aldrig veta orsaken till diagnosen, men hon tror själv att den hårda träningen kan ha bidragit.

– Det är ingen läkare som gjort kopplingen till idrotten men när jag har läst och talat med andra känns det som att träningen och belastningen och stressnivån samt bristen på återhämtning är en del. Tolv år av användande av p-piller kan ha påverkat och genetik, säger Magdalena Pajala när Sportbladet når henne.

Visade inte sin oro

Hon hade stöd av sina närmaste under den tuffa perioden, men målar bilden av att den kvinnliga hälsan sällan var ett samtalsämne inom skidåkningen.

– På eget initiativ från oss åkare hade vi en gruppträff under ett läger, men annars var det sparsamt, säger hon.

Hon lyfte inte ämnet själv med landslag eller klubblag. Oron kom efter en tuff VM-säsong.

– Jag var väldigt stressad under den vintern och satte hög press på mig själv. Jag tog mig till VM i Falun, men fick betala ett högt pris för min hälsa och jag fick en tankeställare, säger hon.

Efter VM-säsongen 2015 växte längtan efter att skaffa barn och Magdalena slutade med p-piller, men det dröjde ett och ett halvt år innan menstruationen kom igång och då var känslorna omtumlande.

– Det är så mycket som inte syns och det är inte så lätt att prata om alla gånger. När jag var mitt uppe i tävlandet ville man inte fokusera på det och man ville vara så positiv som möjligt och inte visa vad man kämpar med inombords på det privata planet. Det syns inte i skidspåret, därför känns det så viktigt att dela med sig. Det är väldigt vanligt och jag tror att det är vanligt inom idrottsvärlden, säger hon.

La skidorna på hyllan

Besök hos en kinesiolog blev Magdalenas Pajalas räddning.

Efter Elsas ankomst till världen valde den nyblivna mamman att göra en satsning på långlopp och även om hon upplevde en av sitt livs roligaste säsonger förra året valde hon i vår att lägga tävlingsskidorna på hyllan.

Elitidrotten ligger bakom henne, men Magdalena Pajala är redan aktiv som tränare för unga åkare i Piteå Elit och för elitmotionärer.

Hon låter beslutet landa innan hon tar sats på en ny karriär. Hon njuter av balans i kropp och själ och väljer att dela en oro hon tror fler känner kring längtan efter barn.

– Det är ganska skamligt att prata om svårigheterna med att bli gravid. Det är synd att inte fler vågar dela med sig. Jag tror att fler kan dela med sig för att hjälpa andra, säger hon.