Laul: Perfekt läge att ta guldet från Malmö
HALMSTAD. När vi nu kan slå fast att senaste årens dominant Malmö FF knappast kommer att jogga hem den här serien är jag beredd att lansera en vågad teori.
Det här är det bästa tillfället för ett annat lag att vinna allsvenskan.
Någonsin.
En tredjedel av allsvenskan är spelad (omgången blir komplett under måndagskvällen), och jag befann mig på Örjans Vall för att se om tabelljumbon Halmstad kunde störa serieledaren IFK Göteborg.
Det kunde de.
I 90 minuter.
Men med en avslutning som påminde nästan osannolikt mycket om HBK:s match mot Djurgården i förra omgången – James Keene kvitterade i slutet men Halmstad föll på tilläggstid – vann Blåvitt med 2-1.
Det finns en hel del att säga om de sista sekunderna.
I måndags handlade det om individuella misstag i backlinjen – i dag flyttade Halmstad upp en hel del spelare på hörna med knappt en minut kvar av tilläggstiden. Men inte ovanligt många, och IFK lämnade heller inte någon kvar vid mittlinjen.
Enormt snabb omställning
Janne Jönsson, HBK-tränaren, pekade efteråt på att haveriet skedde i andrabollsmomentet, när bollen ramlade ner till Lasse Vibe strax utanför IFK:s straffområde.
– Det går att diskutera om vi skulle slagit en kort hörna men vi skulle i alla fall haft en man till på andrabollen. Så att den situationen är över, sa Jönsson.
Det möjliggjorde Göteborgs enormt snabba segeromställning där Emil Salomonsson och Jakob Ankersen fullständigt löpte sönder sina motståndare. Det såg ut som Jamaica mot övriga världen i korta stafetten på OS.
Jörgen Lennartsson talade efteråt om skicklighet, att det inte bara handlade om löpstyrka.
– Vi har en idé om hur vi ska kunna utnyttja våra snabba spelare på defensiva fasta situationer. Det finns olika varianter, olika löpvägar och olika igångsättningspunkter beroende på var vi vinner bollen, sa Lennartsson och berättade att det funnits planer en kvart tidigare på att byta ut just Ankersen som var trött efter tre matcher på en vecka.
– Ibland blir det diskussioner om byten, vi funderade fram och tillbaka men vi vet att Jakob har speed och matchvinnaregenskaper.
En coachseger alltså?
– (skratt) Det var det definitivt inte. Det var inte det jag sa. Men det har varit en del diskussioner om byten, ibland är det bra att INTE byta också, sa Jörgen Lennartsson.
Orkade vinna på nytt
Det mest imponerade med segern är just den fysiska aspekten: I söndags vann IFK Göteborg svenska cupen, i torsdags slog de AIK, idag orkade de vinna igen.
Den fysiska och mentala styrkan kommer Blåvitt ha stor nytta av under en lång, allsvensk säsong.
På hemmaläktaren gnälldes en del om domarinsatsen men så var det Glenn som dömde också.
Glenn Nyberg från Borlänge, alltså.
En del av protesterna gick att sympatisera med, åtminstone om man försöker sätta sig sin in i Halmstads situation: De är bottenlaget som allt går emot.
Janne Jönsson var ovanligt aktiv och högljudd vid sidlinjen men Janne Jönsson-effekten har vi ännu inte sett röken av, snarare en Pep Clotet-effekt. Ni minns hur det slutade.
Å andra sidan har HBK-tränaren inte mycket material att jobba med. Eric Smith är en fin och talangfull central mittfältare som gjorde en ny bra insats men kan som bekant vara på väg till just IFK Göteborg.
Det nästan 2000 man stora, blåvita bortaföljet njöt i solen, och sjöng om guld, gamla hjältar och Hjalmar Jónsson.
Islänningen – som åter vikarierade för lagkaptenen Mattias Bjärsmyr – gör det bra så länge han inte sköter uppspelen. Sedan har "Hjalle" vårens bästa allsvenska spelare bredvid sig i Thomas Rogne (som jag rankar i topp ihop MFF:s Magnus Wolff Eikrem och Djurgårdens Nyasha Mushekwi).
Löste många situationer
Mer då?
Vänsterbacken Haitam Aleesami fortsätter på den stig han trampade upp mot AIK. Med bolltrygghet och lugn löste han många situationer och öppnade upp spelet med passningar till rätt adress.
2-1 till serieledaren mot tabelljumbon låter förstås inte så märkvärdigt men Göteborg hade bollar i både stolpen och ribban, och gjorde helt enkelt det som behövdes med ett för dagen icke särskilt konstruktivt – men bollvinnande – innermittfält.
Det var mer en ovanligt svettig dag på jobbet än den ”Poseidonfotboll” jag skrev om i helgen. Plus en dramatisk avslutning.
Kan det räcka hela vägen till ett guldfirande på Götaplatsen?
Förstås alldeles för tidigt att sia om men varför inte? Sådana här trepoängare måste också tas, och resultatet visade att i allsvenskan går det inte av sig själv ens mot en jumbo.
Efter Malmös två år långa dominans med dubbla guld och Champions League-deltagande är tillfället för konkurrenterna Blåvitt, Elfsborg, Djurgården och AIK ett av de bästa någonsin att bryta trenden.
Dels för den energi och intresse jag märker att det finns runt de här lagen att få snuva MFF på guldet.
Dels för att inte ge Malmö ytterligare chanser att nå Champions League och öka föreningens ekonomiska försprång.
Kanske är det det bästa tillfället genom alla tider.
Varför?
Jo, för när just IFK Göteborg for runt i Europa för tjugo år sedan och dominerade på hemmaplan var den ekonomiska ersättningen inte så gigantisk som den är i dag.