Wennerholm: Hur många fler har fuskat till sig medaljer?
Marion Jones får krypa in i fängelse i sex månader för att ha ljugit inför federala utredare.
Det måste kännas som ödets ironi för en tjej som byggt hela sin idrottskarriär på en enda stor lögn.
Men den viktigaste frågan är ändå:
Hur många fler lögnare finns det där ute?
Eftersom jag följde hela Marion Jones karriär, så hörde jag henne ljuga i tre världsdelar.
Från Sydney i Australien till Eugene, USA.
I Aten, Paris, Zürich och Lausanne.
Eller Stockholm.
En extrem talang
Varje gång ett dopingfall var aktuellt röt Marion till om hur mycket hon hatade fuskarna och att hon själv kunde svära på alla sina förfäders gravar att hon aldrig tagit något otillåtet.
– Never, never, never, som hon sa och betonade varje stavelse.
På den tiden visste jag förstås inte att hon ljög.
Hon var ju en extrem talang som hade sprungit ifrån killarna på träningarna i unga år.
Hon var lång, välbyggd och vältränad.
En perfekt sprinterkropp.
Det fanns ingen anledning att betvivla varför hon var bäst i världen.
Men med facit i hand, så ljög hon värre än ”Bagdad-Bob”.
Frågan är hur många fler lögnare jag mött de senaste åren.
Hur många fler guldmedaljörer som fuskat till sig sina medaljer vid mästerskapen.
Jag tror mörkertalet är enormt.
På 80-talet ljög i stort sett alla.
På 90-talet blev det gradvis bättre, men fusket har ändå fortsatt.
Åkte aldrig fast
Balco-laboratoriet utanför San José i Kalifornien försåg en hel drös med toppnamn med specialdesignade anabola steroider och EPO ända fram till 2003, då bubblan sprack under VM i Paris.
Marion Jones åkte däremot aldrig fast i en dopningkontroll under hela sin karriär.
Hon testades vid 84 tävlingstillfällen mellan 1997 och 2002, plus ett otal oannonserade tester.
Men det var bara ett bevis på att Balcos ägare Victor Conté lyckats lura dopningbekämparna med sina specialpreparat.
Marion Jones har blivit avstängd en gång, men det var för att hon missade en kallelse till ett test som 16-åring. Men den gången fixade hennes mamma fram kändisadvokaten Johnnie Cochran, som fick Jones friad på nolltid.
Det var en enkel match för advokaten som senare skulle få OJ Simpson friad för mord.
Ljög så hon trodde sig själv
Kanske var det då Marion Jones lärde sig att neka till allt. Hon trodde förmodligen att en bra advokat kunde fixa allt och det sägs att hon lagt hälften av sina intjänade miljoner (mellan 100–150 miljoner i svenska kronor) på just advokater.
Hon ljög så hon trodde sig själv till slut.
Därför tror jag inte ett smack på hennes gråtvalser nu heller. Hade hon inte åkt dit i den stora Balco-härvan, hade hon förmodligen fortfarande skrattat hela vägen till banken.
För Marion Jones tjänade tiotals miljoner om året då hon var som bäst. Hon var den första kvinna som lyckades bli bäst betald på hela friidrottscirkusen.
Hon kunde begära 100.000 dollar för en enda tävling och skokontraktet med Nike gav motsvarande 15 miljoner kronor per år.
Jones var det största affischnamnet av alla inför OS i Sydney, där historien nu avslöjat att hon fuskade till sig tre guld och två brons.
De medaljer hon nu fått lämna tillbaka.
Nu påstår hon att hon är utfattig, då hon fått krav på sig att betala tillbaka miljontals kronor i prispengar.
Någon som tror henne?
Med tanke på Marion Jones strukna rekord och återlämnade medaljer, den statssubventionerade dopningen i öst på 80-talet och USA:s tidigare så milda syn på doping, så borde Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) stryka alla världsrekord.
I alla fall alla satta före år 2000. Friidrotten måste sluta leva på en lögn.
Den också.