Flinck: Därför håller jag på Skövde i år
Publicerad 2018-09-05
MALMÖ. Kristianstad vinner, nykomlingen åker ut och samma åtta lag gör upp i slutspelet.
Handbollsligan har blivit Sveriges mest förutsägbara serie.
Nu står hoppet till IFK Skövde.
Vi skyr stängda ligor i svensk idrott som Janne Ekman undflyr rubrikcitat.
Handbollsligan är naturligtvis inte en stängd serie. Men i praktiken har den blivit, om inte stängd, så i alla fall en av de absolut mest förutsägbara i svensk idrott.
Lag åker in i och ut ur serien, men oftast är det samma lag. Den senaste klubben som etablerade sig i handbollsligan var IFK Kristianstad och nästa år har det gått ett decennium sedan de återvände till det som då hette elitserien.
Numera ”vet” vi att Kristianstad vinner guldet varje år och vi ”vet” det ännu lite mer den här säsongen då finalformatet är ändrat till bäst av fem matcher.
Handbollsligan är också en serie där Alingsås och Lugi slutar topp-fyra.
Men det tydligaste tecknet på handbollsligans förutsägbarhet är slutspelslagen.
De senaste tre åren har det varit samma åtta klubbar som gått till slutspel: Kristianstad, Malmö, Alingsås, Lugi, RIK, Ystads IF, Guif och Sävehof.
De har till och med placerat sig på ungefär samma platser, plus/minus en eller två positioner, med undantag för ett par-tre klubbar som åkt lite jojo bland de åtta.
Utökar vi tidsspannet till fem år tillkommer Hammarby, vilket betyder att blott nio lag har tagit de 40 slutspelsplatserna som stått på spel sedan 2013.
Jag har roat mig så här inför premiären att titta på motsvarande omsättning i Danmark, Norge och Tyskland. I den danska och norska ligan har det varit tolv olika klubbar som varit i slutspel de fem senaste åren och i Bundesliga har elva olika klubbar slutat topp-åtta under de här åren.
Väsentlig skillnad mot den svenska ligan alltså.
”Ett svaghetstecken”
I Sverige får vi gå tillbaka tio år i tiden, till säsongen 2008/09, för att det ska bli totalt tolv olika klubbar som spelat slutspel: Drott, Skövde och Lindesberg förutom de nio nämnda.
– Det är ett svaghetstecken. Ligan är ju uppdelad i två skikt. Man tappar i konkurrenssituation och tävlingsmoment. Det är relativt lätt att förutspå hur den ska se ut och det är väl aldrig bra i idrott. Ligan är lite för ihålig och spretig kvalitetsmässigt. Vi måste ha fram fler lag med ambitioner och potential att etablera sig, sa Ola Lindgren på upptaktsträffen i Malmö i måndags.
Inte konstigt att årskortsinnehavare i Kristianstad lämnar tillbaka sina årskort när deras lag vinner hemmamatcherna med över sju mål i snitt (räknat på de senaste fyra säsongerna).
Svenska klubbar har spottat ur sig stortalanger de senaste åren, vilket förstås är glädjande och viktigt för svensk handboll, men fortfarande återstår ett stort arbete att göra i många klubbar när det kommer till ekonomi, organisation och marknadsföring.
– Hela paketet, som Lindgren kallar det.
Han lyfter fram satsningarna i Alingsås, Malmö, Ystad och i viss mån Sävehof och Lugi men menar att ”skiktet där under måste upp för att göra ligan intressantare”.
Det är därför jag – liksom många med mig i handbolls-Sverige, är min absoluta känsla – håller lite extra på IFK Skövde i år.
Det är till det klassiska handbollsfästet hoppet nog står att få in lite nytt blod i slutspelet. Eller kalla det nygammalt. Det har nu gått sex år sedan västgötarna var i slutspel, innan dess prenumererade man på en topp-åtta-placering under 2000-talet.
Med sin skandinaviska satsning – ny norsk tränare från Danmark, ny svensk mittnia från Norge, ny svensk mittsexa från Norge, ny norsk målvakt från Norge, ny dansk vänstersexa från Danmark, ny dansk vänsternia från Danmark samt en ny dansk mittnia från Österrike – snackas det handboll på ett positivt sätt igen i Skövde och man är definitivt en utmanare om en slutspelsplats.
Frågan är på vilket lags bekostnad. Jag säger RIK, om inte Jasmin Zuta, efter tappet av först Linus Arnesson i fjol och sedan Jonathan Carlsbogård i år, kan göra om Hammarbys bedrift för ett par år sedan då Kalle Matsson lyckades hålla kvar de grönvita år efter år trots att lagets viktigaste spelare lämnade klubben efter varje säsong.
YIF till final?
Återvänder vi till toppskiktet så ser ingen av Kristianstads utmanare starkare ut på papperet än i fjol. Det gör kanske inte mästarna heller men gapet har inte minskat, inte så här på förhand i alla fall.
Det snackas en hel del om Ystads IF som en ny, allvarlig utmanare till Kristianstad. Man har tappat Emil Hansson, som jag alltid varit fäst vid men som nu måste visa att han kan ta nästa kliv, till just Kristianstad och Lukas Sandell och Carl Löfström till utlandet. Men in har Mario Lipovac, Lasse Balstad från Norge och Jakob Nygren kommit och YIF känns betydligt bättre balanserat i år när försvaret stärkts.
I Lipovac och Ludvig Hallbäck har YIF potentiellt ligans bästa värvning respektive nästa, stora genombrott och kan Kim Andersson, som jämför samarbetet med Lipovac med det han hade med Marcus Ahlm i Kiel, vara tämligen skadefri kan det bli final i vår.
***
Det ser spännande ut också i grannklubben IFK Ystad som kanske kan bli första nykomling på åtta år att klara sig kvar utan kval.
***
Levererar Sävehof lika starkt på planen som Andreas Stockenberg gjorde på upptaktsträffens scen så blir det final i år:
”Jag har ätit, skitit och sovit Zuta den senaste tiden. Han är som en vålnad för mig.” (inför premiären och derbyt mot RIK).
”Bogojevic har sett ut som ett monster på försäsongen.”
”Lag har kommit till vår arena och skojat med oss. Det ska vara ett helvete att spela i Partillebo...i Partille Arena.”
***
Största snackisen från upptaktsträffen?
Hammarbys försvarsmysterium.