Patric Hamsch: Rugby är en magisk sport

Nya chefen om framtiden för Sportbladet

Kristoffer Bergström

helskärm

Vi ska prata om rugby och jämställdhet, om IQ-tester och handboll, men tar den mest brännande frågan direkt.

Patric Hamsch, ny chef på Sportbladet som värvats från SVT, är det dags att tvinga Erik Niva att skriva om hockey nu?

– Det låter som en rolig idé, men...

Vi medger.

Våra efterforskningar var rena dikeskörningen.

Efter att det annonserades att Sportbladet sökte ny chef har vi reportrar spekulerat och grävt och hört med källor. Vi har varit tvärsäkra fem gånger, på fem olika namn.

En måndag valsar en snubbe i glasögon in på redaktionen. Samlar gruppen, presenterar sig som Patric Hamsch, 45, och berättar om sin bakgrund på SVT. Han drar en metafor om rugby, om behovet av att ha en brokig och specialiserad trupp. För visst är det en liknelse, visst pratar han om oss?

”Det krävs små, stora, tunga...”

Vi sätter oss i en soffgrupp och jag har tusen funderingar men börjar där.

En rugbynörd, alltså?

– Nej, men rugby är en fantastisk sport. Jag plöjde VM 2015 ordentligt, samma sak nu, men jag måste hitta in i vardagsrugbyn, för sporten är magisk.

Vad är magiskt med den?

– Kollektivet är fascinerande. Det krävs små, stora, tunga, snabba. Det krävs smarta spelare, spelare som bara är där för styrkan och sina kilon. Det är häftigt att få ihop det.

Du skrev en annan gång att handbollsspelare är de mest taktiskt drillade.

– Det var sagt med ett frågetecken. Men ja, kanske är det så. I alla fall är de bäst på att bli intervjuade och reflektera över sitt spel. Mycket bättre än fotbolls- och hockeyspelare. De är små förbundskaptener allihop.

”Tydligare och snabbare”

Det har gått rykten om att kandidater till jobbet fick utföra olika tester. Vi såg framför oss någon sorts militär hinderbana med höga hinder. Valde de dig för att du hoppade över ett plank riktigt fort?

– Det kan vara så. Nä, testerna var av min hjärna. IQ-tester och personlighetstester. Det var ungefär som att ta sig över ett för högt plank. Man misslyckas, men man får misslyckas på ett hyfsat vis och det verkar jag ha gjort.

Läsarna bryr sig inte om vem som är chef på Sportbladet om det inte syns på sajten och i tidningen till slut. Vad kommer de märka om ett halvår?

– De kommer se att nyhetsarbetet skiljer sig från i dag. Det kommer vara tydligare och snabbare och ännu mer genomarbetat.

Du kommer från tv-världen. Blir det mer tv nu?

– Ja, det behöver vi titta på. Rörlig bild är superviktigt. Mer vet jag inte, men mer genomtänkt tv.

Då blir det myteri...

Du sa att ni på SVT har haft koll på Sportbladet. Vad har ni varit avundsjuka på?

– Ganska mycket. Ni levererar den bästa fördjupande journalistiken. Den bästa originaljournalistiken, berättelserna, det unika, reportagen. Det har jag varit avundsjuk på.

Och vad har varit sämre?

– Då får jag bli tråkig. Låt mig börja innan jag kan svara på det.

På våning tre har vi pingisbord. Rör du det blir det myteri. Det har du förstått?

– Det måste vara kvar. Jag var med och införde ett pingisbord på SVT Sport och ser alla fördelar med det. På SVT finns två ligor: en första och en andra division. Det är möjligen något att inspireras av. Man kan åka ut och gå upp.

Det blir det första du inför när du tillträder i december?

– Haha. Ja.

Ska du tvinga Niva...?

Men du. Känns det här kusligt eller bara kul?

– Det känns lite kusligt men mest roligt. Det är med stor ödmjukhet jag tackade ja. Aftonbladet och Sportbladet har varit betydelsefulla nyhetskällor för mig under många år. Det finns en grym professionalitet här som jag hoppas kunna matcha.

SVT har varit fantastiska på jämställdhetsjobbet. Så här ser vår situation ut: i antal artiklar om damer är vi bra, i andel är vi sämre. Det beror på att NHL och internationell ligafotboll är så oerhört mycket större på herrsidan så att det inte går att mäta sig med den mängden artiklar. Hur kommer vi ur den fällan?

– Hm. Jag tror att Sportbladet kommer dra nytta av mina erfarenheter kring en jämställd sportjournalistik som vi gjort på SVT. Vägen fram är att ha tydliga mål. Om att mäta och följa upp på daglig basis, på veckobasis och varje månad. Så jag har några knep med mig.

Kommer du tvinga Erik Niva att skriva om hockey?

– Det låter som en rolig idé, han är en fantastisk journalist på alla sätt, men vi får se. Jag får prata med honom först.

Ska han fortsätta skriva så långt eller är det dags att dra ner lite?

– Han får skriva hur långt han vill, så länge det är bra. Jag är säker på att publiken inte uppfattar hans texter som för långa.