Bergström: Ord? Skit i de jävla orden!
Två matchers avstängning för att ha sagt horunge?
Medialt gatlopp för att lite yxigt ha diskuterat vad som sägs på isen?
Kyss fittan.
När Malmös Marcus Sylvegård röt horunge till Jacob Josefson och Alexander Urbom var det grammatiskt fel. Motståndarna var två. I övrigt finns inte mycket ont att säga om ordvalet.
Det tycker Sveriges ledande expert på svordomar. Han heter Magnus Ljung, är professor emeritus i engelska och har studerat 25 länders förolämpningar.
Ljung berättar om platser där det anses särskilt elakt att påstå att någon fötts utomäktenskapligt. Sverige är inte en sån plats.
– På engelska och franska är det förolämpande att ifrågasätta mammans roll, men jag kan inte påstå att jag känner laddningen på svenska. Jag skulle bli förvånad om någon kallade mig horunge för att det är så bisarrt.
Att Sylvegård stängdes av två matcher ser Ljung som intellektuellt tveksamt.
– Det kan inte vara straffbart. Svordomar av den här sorten får komma och gå. Vad man kan säga till spelarna är att på det hela taget undvika dem.
Sedan skrattar vi båda. Att bara be hockeykillarna tvätta munnen? Hahaha.
Finns ingen lista på ord
Men avstängningen var i linje med det tillägg som gjordes i regelboken för tre–fyra år sedan. Till tidigare förbud mot rasism fogades punkten 75.6 ii, att matchstraff ska ges till spelare eller ledare ”som använder sig av sexistiskt kränkande uttrycksformer”.
Undrar vilka former det är.
Jag hinner knappt presentera mig för Alexander Ramsay, ordförande i disciplinnämnden, innan han säger nej.
– Det finns ingen lista med förbjudna fula ord.
Reglerna är så nya att en fullständig praxis saknas, så i varje fall utgör nämnden smakjury. Be någon dra åt helvete? Elakt men inget matchstraff. Kalla någon kuk? Sexism.
Men horunge, bastard, invektivet som professor Magnus Ljung menar saknar laddning i kulturer utan så kallat mammamotiv?
Uppenbart inom 75.6:s hägn, enligt Ramsay.
– Horunge betyder att någon har begått hor, horat utanför äktenskapet. Det är ganska självklart att det inte ska sägas på isen. Då är man ett extremt dåligt föredöme inför våra juniorer, säger han.
En skiljelinje behövs
Regeln är sprungen ur ett lokalt beslut i Region Öst, där Stockholm ingår. För att stävja alla dumheter som ungdomarna vräkte ur sig på isen infördes matchstraff för varje kärring och bögjävel. Förfarandet lyftes upp på nationell nivå där den i dag tillämpas ofta, fast mest på lägre nivå, i medieskuggade andra- och tredjedivisioner.
För Alexander Ramsay symboliserar frågan något större än enstaka fulord. Någonstans måste skiljelinjen dras för att tygla respektlösheten.
– Har man inte större respekt än att man vräker ur sig sådant, så vad stoppar en från slagsmål och huvudtacklingar? Man måste se saker i sitt sammanhang.
Så vad är rimligt?
För att börja i en annan ände är det högst förvånande hur spelarens pappa, sportchefen Patrik Sylvegård, fördömdes för sitt försök att fördjupa diskussionen. På hans aktiva tid sa alla bögjävel nere på isen, vilket han skrattade bort för att inte visa sig påverkad. Nu har tiderna förändrats och Patrik tar avstånd från sin sons språkbruk, men tycker ändå att avstängningen var tuff med tanke på adrenalinet och alla andra vidrigheter som yppas på isen.
Den sortens vädjan om förståelse, hur grumligt formulerad den än var, är vad hockeyn behöver. Ändå ledde det till publik utskällning och en officiell ursäkt från hans klubb.
Straffbart att säga regeringen
Tillbaka till huvudfrågan.
Jag lutar åt att hockeyförbundet vek av på fel spår för tre–fyra år sedan. De behöver bestraffa rasism, homofobi och funkofobi. Men i en traditionell grabbidrott rivs inte sexismens murar genom att vi märker ord.
Ojämlikheten sitter i halltider och sponsoravtal, i jargong och skämt, i löner och transportmedel till matcherna. Den bekämpas bäst med grundläggande värderingsarbete, med föreläsningar redan för knattar och juniorer, med påtryckningar om att föreningarna har både herr- och damlag, med gemensamma aktiviteter könen emellan och med någon sorts ekonomisk utjämning.
Ord? Skit i de jävla orden. Svärs det för mycket får lagkamraterna säga åt varandra, hur skrattretande orimligt det än kan låta. De är vuxna.
Om du under match, fråga inte om sammanhanget, kallar någons flickvän regeringen borde det med gällande regelverk ge avstängning, då sexism inte behöver riktas mot någon specifik person. Samma sak om du ber någon visa stake. Eller väser kukhuvud om du skjuter utanför.
Det vore kanske önskvärt att få bort såna trötta uttryck, men saneringsarbetet blir för slumpartat. Konsekvensen är noll. Tiotusen svordomar frustas fram på olika språk varje SHL-omgång, så varför var just Sylvegård värd sitt straff? Och därtill för ett ord som Sveriges ledande expert placerar bredvid tillåtna kraftuttryck som skithög och jävla pajas?
Nej, det håller inte.
Jag hade bokat Sylvegård
Inte ens kuk och fitta måste nödvändigtvis bort. I den feministiska rörelsen används de frekvent, befriande urladdat, vilket vore nyttigt att fler tog efter. Gärna våra lagidrottare. Uttryckens innebörder är inte sexistiska, inte som i fallet med regeringen, och de har olika klang för olika personer (minns att journalisten Yrsa Stenius häpet sa kyss fittan när hon ställdes inför Olof Palme – ett uttryck som i Svenskfinland inte är mycket grövre än stick och brinn).
Nu är straffet utdömt och skadan gjord. Allt vi kan hoppas på är att diskussionen fortsätter, att vi genomlyser omklädningsrummen, jämnar ut groparna. Att alla fina, starka och modiga krafter i svensk hockey fortsätter berätta hur det varit, är och borde bli.
Fick jag boka gäster till nästa seminarium hade jag först av allt ringt Patrik Sylvegård.