”Norén känns som vårt största hopp nu”
Käck: ”Hetare än Stenson – utstrålar harmoni”
Publicerad 2018-07-19
CARNOUSTIE. Henrik Stensons armbåge håller.
Frågan är om spelet gör det?
Känslan just nu är att Alex Norén är vårt största hopp.
Sex svenskar kom till start i årets The Open. Det är dubbelt så många som i fjol, så det fanns all anledning att hoppas på flera svenska framgångar.
En succédebut av Marcus Kinhult? Ett styrkebesked av Alexander Björk?
Nä, det var tydligen för mycket begärt.
Jag vill inte låta allt för negativ nu, men när Kinhult kom in i klubbhuset på 74 slag efter ett ras på de fyra sista hålen, och Björk följde efter med en intetsägande 72-runda, och Jonas Blixt ragglade in på sex slag över, och Jens Dantorp på fem över – ja, då var man inte allt för långt ifrån att somna...
Det luktade svensk mellanmjölk på hela Carnoustie.
Men till slut fick vi ändå något att glädjas åt.
”Chansen finns där”
Henrik Stenson lyckades – med viss möda – skrapa ihop 70 slag och Alex Norén likaså. Våra två största stjärnor levde upp till de numera högt ställda förväntningarna och en fjärdedel in i denna krävande tävling kan vi konstatera att de i allra högsta grad är med i matchen.
Tack för det.
Tack för att ni åtminstone gav oss någonting att skriva hem om.
För ska vi vara helt ärliga så är topp sju på ledartavlan ingen jätterolig läsning. Den pryds av fyra amerikaner och tre sydafrikaner som förmodligen bara de mest inbitna golffantasterna känner till.
Vi kan ju hoppas att det byts ut till blågula färger när det börjar dra ihop sig på söndag. Stenson och Norén har i alla fall inte spelat bort sig. Chansen finns där. Nu gäller det bara att någon av dem tar den.
Min känsla är att Norén har störst chans.
Han utstrålar harmoni, till skillnad från Stenson.
Norén har ändå en färsk seger från French Open i ryggen och när vi pratade med honom efter torsdagens runda sa han att det känns mycket bättre nu än det gjorde på inspelsvarven och att spelet så sakteliga börjar komma.
”Ska aldrig räkna bort dem”
Stenson hade inte en lika bra känsla. Han var nöjd med scoren, men missnöjd med spelet.
Det är visserligen en styrka att ligga ett under par trots att uppladdningen störts av en armbågsskada och att känslan inte riktigt finns där. Det säger en del del om Stensons storhet att han, trots detta, kan prestera så pass bra. Men han lär behöva lite medstuds som i sin tur leder till ökat självförtroende om han ska komma in i den berömda ”zonen”.
Min magkänsla säger att det är föga troligt, men jag har haft fel förr och jag har det gärna igen.
Det härliga med våra svenska världsstjärnor är att de är så pass bra att vi aldrig – aldrig – ska räkna bort dem.
Till sist några ord om den här tävlingens överlägset största publikfavorit, alltså Tiger Woods.
Bara det faktum att han är här och spelar efter att ha genomgått fyra (!) ryggoperationer är häpnadsväckande. Att han dessutom visar upp ett slagkraftigt spel … ja, det är inget annat än sensationellt.
Det spelar ingen roll att han hunnit bli 42 år gammal och att hans senaste majorseger kom för tio år sedan, han har fortfarande samma förtrollande aura runt sig. Publiken flockas runt honom och det är snudd på gåshud när man hör suset eka längs hela banområdet när Tiger hålar i en birdie.
Det vore förstås otroligt häftigt om han kunde utmana om segern, men det är också häftigt att han ens är här.
