”VM-guldet har inte förändrat mitt liv...”
Uppdaterad 2016-08-09 | Publicerad 2016-08-07
Världsmästaren Johansson: ”Jag är inte Sarah. Än”
RIO DE JANEIRO. Hon vann, hon grät, hon jublade.
Ett år senare jagar en världsmästare en OS-framgång.
– VM-guldet har inte förändrat mitt liv så jättemycket, säger Jennie Johansson.
Hennes VM-guld i Kazan förra sommaren är den största sensation en svensk simmare svarat för i en stor final på världsnivå.
Jennie Johansson grät när hon gick i mål, hon grät efteråt, hon var så lycklig att hon inte visste var hon skulle ta vägen.
Och sedan väntade en vardag som faktiskt var ungefär likadan som den varit förut.
Blev det inte lättare att satsa, inte minst ekonomiskt?
– Egentligen inte. Tyvärr så får simningen inte så mycket uppmärksamhet som man kanske hade önskat, så… jag är inte Sarah. Än…, säger Jennie Johansson och ler snett.
– Det har inte förändrat mitt liv så jättemycket, egentligen.
Är du besviken?
– Verkligen inte. Jag har bara tagit med mig positiva grejer från VM-guldet. Jag är inte besviken på något sätt. Jag har kunnat köra min plan ändå.
”Skönt att få besked”
Även om hennes liv gått vidare på ungefär samma sätt fanns det ändå en stor fördel med VM-succén: Att hon visste att hon skulle få simma OS.
– Det var väldigt skönt att få ett tidigt OS-besked, det betydde att jag kunde åka till Australien och ha en sex månader lång träningsperiod. Det gav en väldigt bra bas att stå på, jag kände att jag förbättrade den aerobiska kapaciteten. Det är uthålligheten som ska förbättras, samtidigt som man jobbar på andra bitar också.
När hon gick i för att simma försök i Rio på söndagen gjorde hon det i samma heat som den kontroversiella, tidigare dopningsavstängda ryskan Julia Jefimova, som tillsammans med amerikanskorna King och Meili och litauiskan Ruta Meilutyte är de stora medaljfavoriterna.
Jennie gjorde ett fint beställningsjobb.
Säker start, kontrollerad fart ut, lugn simning på vägen hem, och så hade klockan stannat på en trygg kvaltid, en liten bit över personligt rekord (1.06,84), till semifinal som tionde simmare.
– Det var skönt att komma igång, och känna sig avslappnad. Jag gör ett ganska kontrollerat lopp. Nu är jag igång, säger hon.
– Jag kände mig trygg i mig själv, jag längtade efter att dyka i bassängen.
”Känner ingen press”
Det var egentligen bara ett fel på Jennie Johanssons VM-guld i fjol – att det kom på 50 meter bröstsim, som inte är en OS-distans.
– Jag känner ingen press, det är inte som att alla tror att jag ska vinna OS-guld på hundra för att jag vann VM-guld på 50, säger hon.
Hur mycket bättre har du blivit på hundra meter det senaste året?
– Det återstår att se. Men det var skönt att slå det svenska rekordet i Australien (i Adelaide i april), även om det inte var jättemycket. Jag vet inte hur mycket det finns att plocka.
– Man ska börja med lite lägre frekvens, det är det som kan vara svårt för en femtiometerssimmare, att hålla tillbaka lite. Samtidigt är det min styrka. Det gäller att man behåller lugnet och litar på sig själv. Det är nog allas utmaning.
I OS i London för fyra år sedan sa hon öppet att målet var att ta en finalplats, och blev besviken när hon missade den med en tiondel.
Nu har hon dragit lärdomar av det, och vägrar sätta andra resultatmål än att simma snabbt.
– De senaste åren har mitt resultattänk ändrats. Nu tänker jag att jag vill göra varje dag till min bästa, varje pass till mitt bästa. Nu är jag här, och efteråt vill jag kunna säga att jag verkligen gjort mitt bästa. Tid och placeringar… nej, jag har inget sånt mål.
Efter försöken frågar Sportbladet om hon ser en möjlighet att kunna hota favoriterna.
Hon svarar som erfarenheten lärt henne:
– Jag bryr mig inte om någon annan, faktiskt. Jag ska bara göra mitt bästa.