”Kom inte hit för att spela i svenska ligan”

Kristianstads prestigevärvning i stor intervju

Publicerad 2018-10-19

Marc Canellas

KRISTIANSTAD. Han var ligans hetaste nyförvärv.

– Ta inte illa upp, men jag kom inte hit för att spela i den svenska ligan.

Möt IFK Kristianstads prestigevärvning Marc Canellas som i kväll spelar seriefinal mot Skövde.

En spansk spelare i en topp tre-klubb i den spanska ligan, på gränsen till landslaget hos europamästarna och på väg in i sina kanske viktigaste år som handbollsspelare väljer att flytta till Sverige och Kristianstad.

Bara de premisserna gjorde att Marc Canellas inför säsongen allmänt betraktades som handbollsligans potentiellt bästa värvning, eller i varje fall den mest spännande och prestigefulla, när han kom från Granollers.

Redan i de andra matchen, finalreprisen mot Malmö, visade spelmotorn hög klass när han gjorde lite som han ville på planen med i princip bara en arm i andra halvlek efter att skadat armbågen redan i första.

Sedan dess har Canellas kanske inte gjort en lika formidabel insats i den svenska ligan när fokus legat på Champions League i flera veckor, Kristianstad har roterat mycket i laget och han helt enkelt inte har behövt spela på topp eftersom de regerande mästarna vunnit matcherna ändå.

Spanska ligan bättre än svenska

Men omställningen har också varit tämligen stor för 23-åringen, framför allt till den svenska ligan.

– De stora skillnaderna mot den spanska ligan är att lagen här är mer fysiska, man springer mer och spelar med kortare anfall. Försvaren spelar intensivt och aggressivt men är inte så öppna som i Spanien, säger spanjoren när vi slår oss ner i den stora entréhallen i Kristianstad Arena mellan två träningar.

– Svenska spelarna är inte så tålmodiga i anfallen. De skjuter så fort de har läge och man tar till exempel kantavslut ur snäva vinklar. Linjen jobbar mer med nerhåll här för skott utifrån och springer i luckor bakom när skyttarna får ut försvaren med sina hoppskott. I Spanien försöker vi spela mer med instick till linjen och finter. 

– Men en av orsakerna till att jag kom hit var för att lära mig nya saker. I slutet i Granollers lärde jag mig inte så mycket nytt. Det var samma träningar och spel jämt. Nu utvecklas jag av att testa nya system och spela i en annan liga.

Fler skäl till att du hamnade i Kristianstad?

– Ta inte illa upp, men jag kom inte hit för att spela i den svenska ligan. Den spanska ligan är nog bättre. Den främsta orsaken var att få spela i toppdivisionen i Champions League, att få spela mot de bästa lagen.

Och visa upp sig för de bästa lagen?

– Det är en annan aspekt. Möter du de bästa lagen så ser de dig när du spelar mot dem och har lättare att finnas på deras radar när de ska värva, säger Canellas och lägger snabbt till:

– Men just nu är det fokus på att spela här i Kristianstad och göra det bästa för laget.

Aldrig mött sin bror

Kristianstad har hamnat i en av de tuffaste grupperna Champions League-historien har sett. Så har man också åkt på storstryk i nästan varenda match i inledningen.

Marc Canellas hade ytterligare en anledning att förbanna lottningen.

– Mitt stora mål inför lottningen var att få ställas mot min bror.

Den nio år äldre Joan Canellas, mittnia också han, har vunnit Champions League med Vardar, spelat i flera av världens främsta klubbar och tillhör numera ungerska Pick Szeged – som hamnade i den andra CL-gruppen. 

– Jag har aldrig spelat med eller mot honom. Det hade varit kul och så hade jag fått träffa honom lite mer.

Joan betraktades för några år sedan som en av världens absolut bästa spelare och Marc har förstås fått växa upp i skuggan av sin bror.

– Pressen som möjligen kommer av det påverkade mig nog mer som tonåring. Men det där bortser du från när du växer upp och fokuserar på annat.

Det finns en mellanbror också, Jordi, som också var mittnia. Men han lyckades aldrig etablera sig i Granollers a-lag utan lade av tidigt för att satsa på sina studier.

Hänger inte med i löpträningen

Hur skulle Kristianstad klara sig i spanska ligan?

– Det är svårt att jämföra. Handbollen är verkligen annorlunda här. I Sverige är man mer fysiska medan man spelar en bättre, mer taktisk, handboll i Spanien. Men jag är rätt säker på att Kristianstad skulle sluta tvåa bakom Barcelona.

Under 1990- och 2000-talen var den spanska ligan världens bästa eller näst bästa efter den tyska. Men den ekonomiska krisen i landet som började för snart tio år sedan slog hårt mot handbollsklubbarna och man tappade snabbt status och slagkraft när Europas storstjärnor valde andra ligor och de spanska toppspelarna och stortränarna försvann utomlands. I dag är det bara Barcelona som kan hävda sig i den yttersta världstoppen.

I januari vann Spanien ändå EM-guld efter finalseger mot Sverige.

– Men det var inte många som brydde sig i Spanien mer än de redan frälsta. De som styr handbollen i Spanien är inte lika bra på att sälja in sporten som man är i Tyskland eller här i Kristianstad.

Vad har förvånat dig mest här i Kristianstad?

– Engagemanget för handboll i staden är otroligt stort. I förhållande till antalet invånare måste intresset och publiksiffrorna vara bland de högsta i Europa.

Handbollsmässigt då?

– Jag visste, för det hade jag hört, att man sprang väldigt mycket på försäsongen. I Spanien var jag typ fyra i laget i löpning. Här är jag också fyra, men från slutet. Några damspelare var med och sprang i somras. Jag hade svårt att hålla dem bakom mig. Jag skäms lite för det.

Du hängde inte med dem?

– Någon av dem var en riktigt bra löpare, men det behöver du kanske inte skriva, haha.

Letade efter vatten

– I vissa matcher har jag känt redan efter 10–15 minuter, framför allt på försäsongen, att jag inte hängt med i tempot för att jag blivit för trött. Men jag jobbar med det.

Mer som överraskat dig här?

– De flesta av arenorna är imponerade fina. 

Sedan var det det här med vattnet i början.

– När jag kom hit letade jag efter vattenflaskor utan kolsyra i affären. Men så förstod jag att ni behöver ju inte det. Man kan dricka vattnet som kommer i kranen, haha.

Canellas har gjort ett par VM-kvalmatcher för Spanien mot lättare motstånd samt några vänskapsmatcher eller inofficiella landskamper. 

Han hade hoppats komma med i träningsturneringen i nästa vecka där Spanien möter Sverige i Malmö på onsdag. Men det gjorde han inte och därmed lär det inte bli något VM i januari heller.

Men konkurrensen på mittnio i Spanien är stenhård. Framför sig har han spelare som Raul Entrerrios, Daniel Sarmiento och brorsan Joan.

– Men efter OS om två år slutar nog Entrerrios och min bror. Då har jag en riktigt bra chans att komma med.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.