”Vi ville se Disl i stringtrosor”

Guldhjälten Björn Ferry i stor intervju om succébragden, blåa mustascher – och om varför han bytte till skidskytte

ANTHOLZ

Björn Ferry kände­ av champagnen och vinet snabbt under guldfirandet.

– Jag är lite på pickalurven redan. Det är ingen Jeltsin­lever på mig direkt.

Möt Sveriges nye världsstjärna i en öppenhjärtig guldintervju om kärleken till ­Ensamheten, Uschi Disl i stringtrosor och polsk whisky.

Det började med ett ”...dom ska pissa också.”

Och fortsatte med: ”Media–Björn Ferry 1–0. Jag bjöd på en smashboll där.”

Sedan dess, VM:s första helg, har Björn Ferry spritt oneliners kring sig, gått rakt genom tv-rutan och blivit en favorit i vardagsrummen.

Det är du och Jens Byggmark nu.

– Jaså, det är det (skratt). Jag har märkt i gästboken att det är många som tycker man är bra, men det är ju en del som tycker att man är dum i huvudet också.

Efter det med dopningsanklagelsen?

– Ja, men det är också många som tycker att det är rätt –”äntligen någon som säger vad han tycker”.

Direkt efter distansloppet, där Ferry missat guldet i sista skjutningen sa han:

– Jag njuter av att vara här men det skulle vara kul att sitta där uppe på läktaren på ett VM och vara med på festen, supa skallen i bitar och bara njuta. Vi är inte med på den grejen utan sitter och är nervösa och har ont i magen inför tävlingar.

En rejäl fest”

I går efter guldet i mixed­stafett ville han bara njuta.

– Normalt ska man ju köra så det ryker och se om man vaknar imorgon. Jag skulle vilja ta en rejäl fest och sen åka hem.

Björn Ferry är som folk är mest helt enkelt.

Men det är inte alla som är gift med en femfaldig världsmästare i armbrytning – Heidi Andersson från Ensamheten.

Hur träffades du och Heidi?

– Ensamheten ligger bara en mil från Storuman så det är inte så avlägset som det låter. Jag såg henne på hotellet i Storuman på annadag jul 2000 och tänkte: ”hon är ju läcker”. Så jag gick fram till henne och fick inte ur mig mer än tre ord: ”Mycket snö nu.” Sen fick jag vänta ett år till nästa annandag innan jag träffade henne igen. Då gick jag till hotellet igen bara för att limma på henne. Då blev det lite mer, men vi pratade bara ... Sen började vi fika på våren och jag limmade ännu hårdare, sen framåt sommaren var det klart.

Tar du henne i armbrytning?

– Nej, inte i högerhanden. Men med vänstern, hennes svaga hand, har jag lite mer chans. Hon slår Wolfgang också – 120 kilo Wolfgang mot 60 kilo Heidi (skratt).

Och så gifte ni er på midsommarafton i fjol?

– Ja, uppe på Utsikten, min intervallbacke, i Ensamheten med bröllopsvals på grusvägen. Det bor 16 personer där – tre bröder med familjer och så farmor (Heidis) och en gammalfarbror.

Hyllning till pappan

Björn Ferrys två bröder och pappa dök alla upp i nyodlade mustascher.

– Heidis pappa och bröder är alla mörka med stora mustascher och ser likadana ut med skinnkeps och skinnväst när de ska vara fina. Som en hyllning till dem hade farsan och mina bröder odlat mustacher i en hel månad och färgat dem svarta. Jag visste inget för jag kom direkt från ett läger i Ruhpolding.

På festen dracks det ”polsk whisky” har jag hört?

– Morsan frågade efter en whisky, men just whisky var det ingen som hade tänkt på. Så de blandade hembränt med konjak – polsk whisky (skratt).

Vad har du för utbildning?

– Efter nian kom jag in på skidgymnasiet i Lycksele. Sen började jag läsa enstaka kurser i historia i Umeå, men jag förstod snart att jag inte skulle orka träna dubbla pass och plugga samtidigt. Så när jag fick välja mellan att plugga, jobba och träna var det givet att träna. Jag var längdåkare då och tränade med Elofsson och Brink och dem i Umeå.

Har du haft ett jobb?

– Nej, jag har inte jobbat en dag i mitt liv.

Hur har du försörjt dig?

– Tack vare farsan. Sen sponsorer så småningom. Jag har egentligen inte haft någon inkomst förrän de sista åren. Jag har inte ens sommarjobbat, jag har vägrat – jag skulle träna i stället och de (föräldrarna) har ställt upp på det.

Har du sysslat med andra idrotter?

– Fotboll och hockey när jag var liten. Golf spelade jag mycket tills jag var 15-16 år.

Handicap?

– Fem.

Varför blev det skidskytte?

– En slump. Jag var ju längdåkare och det gick bra. Jag var tia i Vasaloppet, tvåa i SM-stafetten och fick åka världscupen i Davos. Mitt mål var att komma med till OS i Salt Lake i sprint.

– Men så satt jag och tittade på skidskytte på Eurosport med en polare och han tyckte att vi skulle prova. ”Det är säkert så jävla lätt, de är kassa de där. Vi skjuter lite sen får vi komma med till OS och så åker vi ner till Ruhpolding och kollar Uschi Disl (världens då bästa skidskytt) i stringtrosor”, sa han.

– Ett år senare var jag där i Ruh­polding med Uschi Disl.

Och hon i string?

– Javisst, fast hon hade tights utanpå. Men det var verkligen precis som han hade beskrivit det.

Hur gick det för polaren?

– Wille Hampusson? Jo, han fick åka en världscup i Holmenkollen men sen fes det av för honom. I dag skottar han sand (han har en entreprenadfirma).

Sköt i lumpen

– Men hursomhelst efter det där SM:et vi ställde upp i så ringde Staffan (Eklund, förbundskapten). Jag hade nog skjutit alla bom men Wolfgang hade väl sett i analyslistorna att jag hade åkt snabbt – ”we need talents”, som han brukar säga. Jag fick åka med på ett läger, som sagt. Jag märkte snabbt att det här med skytte funkade bra, jag visste att jag hade talang för det för i lumpen hade jag skjutit bra med

AK5:an. Jag sköt bättre än Carl-Johan direkt.

– Hösten 2001 var jag tvungen att göra ett val – skidskytte eller längdåkning. Jag åkte till uttagningarna i Kiruna, blev uttagen till världscupen och sen var det bara att köra. Vi gjorde några bra stafetter och plötsligt var jag i OS i Salt Lake som skidskytt.

Fem år senare är Ferry trea i totala världscupen, VM-fyra i sprint och sitter med en guldmedalj i mixedstafett runt halsen.

– VM-guld! Det är en dröm man haft hela livet. För mig är det hur stort som helst.

Kunde vunnit mer

VM-veckan har fått honom att inse att han faktiskt tillhör den yppersta världseliten.

– I världscupen i år har det känts som jag har halkat runt på ett bananskal och allt har gått min väg hela tiden. Men det har mest känts som tillfälligheter. Mitt mål var ju att bli topp-15 i världscupen (han var 25:a i fjol). Inför VM sa jag att om alla skjuter fullt så tar jag inte medalj, en medalj för mig byggde på att andra skulle misslyckas. Men tittar man på det nu så har jag faktiskt haft det i mina egna händer i två av loppen.

Till skillnad från distansloppet behöll Ferry guldet i egna, och lagkamraternas, händer när han satte det sista extraskottet i stående skjutningen.

– Men det var svårt. Jag stod där än en gång med chans att vinna och jag hade dåliga vibbar med mig. Hade jag inte satt det hade vi nog inte suttit här.

I går kramade han alla som kom i hans väg men förr eller senare återvänder han nog till Ensamheten, mustascherna och den polska whiskyn.

– Ja, det blir nog att vi bygger hus där.

Och ökar invånarantalet med sisådär 25 procent.

Björn Ferry

Sagt av Ferry