Usch, hellre en ny skandalvideo av Calle
Ge mig ett stavbrott och ett fall.
Ge mig Calles skandalvideo, Kallas formsvacka och en lillasyster till Kläbo som är ännu snabbare.
Usch, hellre det än en vallamiss.
Så tröstlöst.
Här satt vi i våra gråa soffor igen, rumpgroparna hade knappt hunnit resa sig från förra vintern. Vi som hejar på Kalla och Frida, på Dahlquist och Moa Lundgren.
Men nej du, ikke en sjanse. Kvartetten halkade bort i den fuktiga finska svinottan, långt innan tv-sändningen började.
Som det svider!
Skidåkning är en pengasport, små förbund är halvt slagna på förhand eftersom de inte har råd med högteknologiska bussar eller att skicka sina vallare på träningsläger. Men också storländerna kan bomma, det har vi just påmints om.
Ändå svider det. Det är en sorts tom smärta som är svår att hitta i andra sporter.
Emil Forsberg kom inte till start för att hans skor saknade dobbar. Daniel Ståhl missar VM för att han råkade ta en diskus gjord av sandelträ. Förklaringen till Sarah Sjöströms OS-flopp? Hennes ledare läste klorhalten fel och gav en baddräkt i gabardin.
Nä. Usch.
Att åkarna haft sina skavanker i sommar – Stinas axel, Ebbas knä, Kallas allmänna tvivel – är i sin ordning. Men anmärkningsvärt är att rena kalabaliken har rått bland vallarna. Chefen har slutat, reglerna ändrats och konstellationen kastats om. Ta bara Anders Niemi: på väg att lämna, sedan tillbakatagen och befordrad till chef – utan att ett stavtag tagits mellan besluten.
Beska utvärderingar
Om några behövde en god start på säsongen så var det vallarna. Lite arbetsro, lite luft under vingarna, lite distans från våren åkarutvärderingar som ska ha varit beska. Inte blågula stjärnor som kutar upp för backarna med arm- och benkraft för att skidorna inte duger.
Jag vet att vi fick en pallplats.
Jonna Sundling var grym. Johan Häggström monsterkvalade, fyra herrar nådde semi och Oskar Svensson final, Emma Ribom glänste på sin födelsedag och Stina Nilsson imponerade trots sviter av en axelskada. Men det samlade intrycket är mild besvikelse. Frida Karlsson skulle ju skapa avstånd ner till Therese Johaug här, inte tvärtom. Charlotte Kalla skulle mjukstarta med typ en semifinalplats, inte med att halka runt i nysnön.
Jag håller den rådande svenska damtruppen som den starkaste vi haft på 2000-talet. Med det kommer förväntningar. Det enda jag väntar på nu är att det ska bli i morgon, att de ska få en ny chans.