Där rök kanske Dif:s chans i kvartsfinalen
Var det kända namnen som vände den här matchen
GÖTEBORG. Frölunda vänder och vinner hemma mot Djurgården med 4-2.
Och jag undrar om det inte var den stora chansen att ta sig vidare som rök för djurgårdarna här i Scandinavium.
Det tog en och en halv period för göteborgarna att komma in i matchtempot.
Men sedan var det gamla Frölunda jag såg där nere igen - och som körde över Djurgården i tredje perioden.
Frölunda hade inte spelat match på en dryg vecka och det märktes främst i första perioden, då djurgårdarna flög fram med sitt färska matchtempo från tre PlayIn-matcher mot Brynäs i benen.
Robin Alvarez kunde helt omarkerad styra upp pucken i tom kasse redan efter 3.43, suveränt framspelad av backen Philip Holm.
Det var helt öppet i Frölundas zon och inte en människa i närheten.
Det såg ut som alla fem utespelare i var och köpte korv. Målvakten Lasse Johansson var totalt utlämnad.
Djurgården fortsatte att ösa på i första perioden och jag hade inte protesterat om de fått med sig ytterligare ett mål och 2-0 inför andra perioden.
Men det fick de inte.
Kända namnen som vände den här matchen
Lasse Johansson gjorde några avgörande räddningar och tiden talade för Frölunda den här kvällen.
Ju längre klockan tickade ner, ju mer hittade de tillbaka till det spel publiken i Scandinavium vant sig vid de senaste säsongerna. Passningarna började gå hem, tajmingen i det fysiska spelet började fungera och de hittade tillbaka till positionerna i försvarsspelet.
Det som stundtals såg ut som en hönsgård i första perioden, blev mer och mer den lagmaskin Frölunda varit större delen av den här säsongen.
Även om Djurgården tog ledningen på nytt i andra perioden då Patrick Thoresen snyggt styrde in 2-1, så var tendensen att göteborgarna vann mer och mer puck och fick längre och längre anfall.
Och till slut var det de gamla kända namnen som vände den här matchen.
Grundseriens poängkung Ryan Lasch skickade in kvitteringen 2-2 efter 13.02 i andra perioden på ett rappt och maskerat skott mitt i slottet som ställde Mikael Tellqvist.
Och i den tredje tog Frölunda över totalt.
Andreas Johnsons 3-2 i power play var helt logiskt och Arturi Lehkonens klockrena puck i krysset när Djurgården tryckte på i slutet var bara en värdig avslutning på Frölundas förvandling i den här matchen. Det var en period där Frölunda vann skotten med 20-7.
Nej, Djurgården sumpade den här chansen att chockstarta den här kvartsfinalen.
Frågan är om de får en bättre.
Utan Lundqvist fattas något
Frölunda saknade ju dessutom sin lagkapten Joel Lundqvist som inte kom till spel den här kvällen heller.
Han kommer naturligtvis göra göteborgarna ännu bättre och en comeback ska inte vara långt borta.
Han är den store härföraren som alltid brukar vara bäst både när det gäller och när det smäller.
Det är hans ansikte som möter på affischerna utanför Scandinavium, själva symbolen för göteborgarnas jakt på ett SM-guld.
Jag kom på mig själv flera gånger med att spana efter Joel där nere på isen, innan jag påminde mig själv om att han inte spelade.
Men Frölunda utan Joel Lundqvist är som New York Rangers utan Henke.
Det är något som fattas.
Djurgårdens utmaning är att de måste vinna sina tre hemmamatcher och samtidigt sno en borta.
Det här är ju två utpräglade hemmalag.
Frölunda var till och med före Skellefteå i grundseriens hemmatabell.
Djurgården var fyra och ett topplag hemma, slagna bara av Frölunda, Skellefteå och Linköping.
Göteborgarna tillhör dem som oftast åker hem från Stockholm utan några poäng. De har inte vunnit på Hovet på ett och ett halvt år. Jag får leta till den 22 oktober 2014 för att hitta Frölundas senaste seger.
Men som sagt:
De har hemmafördelen i den här kvartsfinalen.
Det ser ut att räcka.