Bergström: Pawel från Malmö spelar aldrig igen – sorgligt

Kristoffer Bergström

Pawel Cibickis kamp är över och hans karriär är det förmodligen också.

Dags att flytta raseriet mot något mer upprörande än ett gult kort.

Vi kan börja med ett vidrigt litet mejl.

”När du lagt ditt spel kommer tre procent automatiskt gå till föreningen! Det är otroligt viktiga intäkter som just du kan bidra med genom ett extra klick varje gång du spelar”.

Jag får mejlet vidarebefordrat av en förbannad pappa.

Det är ett knattelag som uppmanar sina föräldrar att betta för barnens skull. Reklamen avrundas med en önskan om att spela lagom, det brukar ju heta så, men andemeningen kvarstår. Föreningen är i skriande behov av att du satsar pengar online.

Det är otroligt viktigt. Just du kan bidra.

Sista säsongen med kontinuerligt spel

I dag meddelade Högsta domstolen att de inte tar upp Pawel Cibickis fall och att hovrättens dom kvarstår. Det låter rimligt, om du frågar en juridisk klåpare som mig, då bevisen verkar solida.

Den tunne men målfarlige pågen är också avstängd från all internationell fotboll i fyra år efter att ha tagit emot pengar för att medvetet kasta bort bollen i en allsvensk match. Matchfixning kallas det, även om aktionen inte fixade ett dyft mer än att göra personerna som satsat stora pengar på varningen tillfälligt rika.

Kalmar–Elfsborg slutade 1–1 en majdag 2019. Cibicki gjorde 90 minuter på vänsterkanten och varningen var hans andra för säsongen.

Han byttes förresten aldrig ut det året, utan gjorde fem mål och en assist den sista säsongen då han spelade fotboll kontinuerligt.

Nu är risken stor att han aldrig spelar elitfotboll igen. Det är sorgligt. Det måste gå att finna påföljderna viktiga och korrekta men ändå av hela sitt hjärta tycka synd om Pawel från Malmö. Stackars honom.

I förhör framgår det att Cibicki tappade kontrollen över sitt spelande i 18-årsåldern. Trots att han var höginkomsttagare i många år därpå fanns aldrig några pengar kvar i slutet av säsongen, för de låg hos spelbolagen. De 300 000 kronor han fick i lån för att kasta bort bollen behövdes för att hålla liv i en skenande privatekonomi.

Vi kan stapla fördömanden

Och då är vi tillbaka vid mejlet, ett av alla dessa oskyldiga utskick från ideella föreningar som behöver dryga ut kassan. Det kan tyckas vara en digitaliserad världs logiska förlängning av bingolotterna vi sålde som ungar, men med skillnaden att försvinnande få krakar duttade bort semesterkassan framför Loket eller Lasse Kronér. Medan Folkhälsomyndigheten bedömer att 40 000 svenskar är spelberoende i dag.

Nu är vi framme vid punkten där jag ska beklaga att Sportbladet har spelreklam. Det gör jag. Jag önskar att vår journalistik gick att bekosta på andra vis, på samma sätt som det vore skönt att slippa se Mikael Persbrandt hetsa oss att lägga blixtbet i andra halvlek på en Champions League-match.

Men mest av allt önskar jag att ungdomar skyddades bättre. Hockeyklubbens mejl flätar ihop barns idrottande med vadhållning på ett sätt som inte är otillåtet men enormt irriterande. På samma sätt är det kusligt att F19-serierna i fotboll är så genomsponsrade att de heter Svenska Spel F19.

Ja, du får vara upp till 19 år för att spela där, men titta på startelvorna och du märker att den absoluta majoriteten av flickorna är omyndiga.

Det kanske är verklighetsfrånvända önskedrömmar, men en senare debut på nätkasinona torde mildra de framtida problemen för riskpersoner. Det är inte längre frågan om att rädda en 18-årig Pawel Cibicki, som måste ha börjat satsa i yngre år, men det finns tusentals som honom.

Vi kan stapla fördömanden mot hans agerande, mot hur han smutsar ner idrotten och göder kriminaliteten, upp till molnen. Men ska vi åstadkomma en förändring kan svensk idrott börja med att rensa bort spelreklam i barnens absoluta närvaro.

Det är otroligt viktigt.