”Makt lyser oftast när den missbrukas”

Handbolls-Sveriges mäktigaste om klisterhyssen, telefonboken och att bli stark struck

Johan Flinck

helskärm

När landslagspolarna blev tränare valde Stefan Lövgren en annan väg.

Nu är han mäktigast i handbolls-Sverige.

– Makt betyder ansvar och förtroende.

Här berättar Lövgren om varför han valde bort tränaryrket, om sitt practical joke med Göran Persson och Egyptens president och om den enda gången han blev star struck.

Stefan Lövgren, 47, är etta på Bladets handbollspodds lista över de 30 mäktigaste i handbolls-Sverige.

Motiveringen lyder:

Odiskutabel etta här. Stor formell makt som vd för Handbollslandslaget AB och numera internationell pamp. Men minst lika mycket informell makthavare. Nyckelperson både när nya förbundskaptener ska utses och VM- och EM-värdskap ska ros hem till Sverige. När Lövgren talar lyssnar handbolls-Sverige... eller står snarare i givakt. Överlägset kontaktnät – ingen i hela handbollsvärlden låter bli att svara när Lövgren ringer. Lika bekväm i maktens korridorer som inhoppare på en träning med damlandslaget. Ville han skulle han, med ett par dagars varsel, kunna införa fyra steg i handboll.

Vad säger du om motiveringen, Stefan?

– Bortsett från att jag skulle behöva en vecka på mig för det där med fyra steg så... nej, skämt åsido. Nej, men jag kan väl inte säga emot egentligen. Det är en beskrivning som jag i mångt och mycket känner igen i det uppdrag jag har.

Blir du generad eller stolt över att toppa en sån här lista?

– Generad blir jag absolut inte. Stolt är väl svårt att säga. Det här är en lista där folk får tycka till. Den listan skulle se väldigt olika ut beroende på vem som satte ihop den. Jag är mer intresserad av att den beskriver de områden jag faktiskt jobbar med och det är en fair beskrivning. Sen är det väl trevligt om ni värderar det jobb man gör högt.

Vem är mäktigast i dina ögon?

– Förbundets ordförande Fredrik Rapp, som är vald av alla distrikten. Absolut!

Vad betyder makt för dig?

– I mångas ögon tror jag att det oftast har negativ klang. Oftast lyser makt bara när den missbrukas. Men den betyder ansvar och förtroende från någon, i mitt fall från de som anställt mig.

Vad använder du din makt till?

– Till att genomföra det jag blivit tillsatt att göra: söka mästerskap, arrangera dem och utveckla vår kommerisella del. Jag hoppas att jag gör det i en demokratisk anda.

Skulle jag kunna få kopiera din telefonbok?

– Du har nog tillgång till de flesta nummer där ändå. Men där finns en del nummer som inte är publika så det är nog bäst att jag håller den för mig själv.

Har du mobilnummer till, säg, Nikola Karabatic och (IHF-presidenten) Hassan Moustafa?

– Jag har absolut de mobilnummer jag behöver.

Jag påstår i podden att du, om du vill, är president över det europeiska förbundet (EHF) inom fem år – vill du?

– Valet är om fyra år så att...haha. Nej, då. Man ska ha stor respekt för det här. Jag är precis invald i EHF:s exekutiva kommitté och är inne på mina lärpengar där. Jag har absolut ingen sådan målsättning utan håller på att lära mig hur det fungerar innanför de dörrarna.

Många av dina gamla lagkamrater i landslaget har blivit tränare – varför valde inte du den banan?

– Två skäl: 1. Jag kände att jag var mätt på det här med varje kväll och varje helg och det schema som måste läggas upp och följas om man ska bli en tränare – eller spelare för den delen. Sen är det inte säkert att jag hade lyckats. 2. Jag kände att jag var mer intresserad av den affärsmässiga delen.

Vad lockar med det affärsmässiga och maktpositionen?

– Det är helt klart att vara med och påverka. Inget tvivel om det.

Finns det någon makthavare inom handbollsvärlden som du blir lite nervös inför att träffa?

– Nej, det kan jag inte påstå.

På tal om makthavare – kletade du inte in handen med klister just innan du skulle hälsa på Hassan Moustafa och ta emot VM-bucklan i Egypten 1999?

– Nej, det var Egypens president Mubarak. Men han är inte ensam. Man tog alltid lite klister från skon innan prisutdelningen. Det var vårt skämt. Göran Persson fick också en ”släng av sleven” efter EM-finalen i Globen 2002.

Har du själv råkat ut för det sen du tog plats i maktens boningar?

– Nej, jag har inte varit nära sådana uppdrag som prisutdelare. Men jag skulle nog inte bli så överraskad och dessutom hade jag vetat jag hur jag skulle få bort klistret. Det tror jag inte Mubarak visste.

Blir du star struck av att träffa någon i handbollsvärlden?

– Nej ,det blir jag inte. Men jag blir imponerad av individer som lyckats, utvecklats eller gjort något bra.

Star struck av någon i idrottsvärlden?

– Nej, inte längre. Men man fick stora ögon när man 1996 gick i sin första OS-by och såg uppståndelsen när Dream Team var där på besök.

Till sist: vilken är den viktigaste frågan för svensk handboll nu?

– Att få ungdomar att börja spela handboll och stanna inom handbollen.