LIF skickas ner en serie där tåget slutat gå
Wennerholm: Det räcker inte att vara nära Leksand
Leksand hotas av ett nytt Återtåg.
Efter tionde raka förlusten och 3–4 mot Djurgården kommer hotet underifrån.
BIK Karlskoga, Rögle eller Björklöven kan skicka ner Leksand i en serie där tågen slutat gå.
Jag var i Örnsköldsvik i torsdags och såg Modo falla platt mot Frölunda med 1–6.
Sedan körde jag 54 vindpinade mil söderut, knäppte på tv:n och såg Leksand missa den sista lilla chansen att hänga kvar utan kval.
Det var Djurgården som jublade den här kvällen, nykomlingen som åkte vidare mot en ny säsong i SHL och som varit ungefär samma sensation som Leksand var i fjol.
Marcus Sörensen gjorde ett fantastiskt mål i förlängningen tre mot tre, då han hängde av sig Kevin Kapstad vid offensiva blå, störtade mot mål och satte matchavgörande 4–3.
En soloprestation som visade varför Sörensen fick debutera i Tre Kronor i de senaste landskamperna mot Finland.
Leksand?
De stod kvar på perrongen.
Då hade de gjort vad de kunde och hade varit närmast segern under ordinarie tid, då de flög fram i en tredjeperiod där de vann skotten med 11–3 och där den evige leksingen Jens Bergenström hade ett skott i insidan av stolpen.
Nära räcker inte
Så nära var det.
Precis lika nära som det var mot Växjö förra helgen, då smålänningarna kvitterade två minuter från slutet och sedan vann i förlängning.
Men det är just sådana saker som Leksand måste glömma i dag.
Det räcker inte att vara nära.
De måste ställa in sig på ett stenhårt kval mot ett av Hockeyallsvenskans bästa lag.
Tittar jag på den tabellen i dag är det BIK Karlskoga som Leksand får möta i kvalet i bäst av sju matcher.
Men det kan lika gärna bli Rögle, Björklöven eller till och med Mora.
Oavsett vilka det blir så handlar det inte om motståndet, utan om Leksands egna förmåga att klara den press och den stress och de krav som de kommer att leva under.
Det är en mardröm att slåss för sin överlevnad och ha allt att förlora och möta ett lag underifrån som har precis allt att vinna.
Den psykologiska problematikenär given redan på förhand. Det är den Leksand måste satsa all kraft på med tre matcher kvar att spela. Att de ska ta maximala nio poäng mot Frölunda, HV71 och Linköping är bara en hopplös dröm.
De har sex poäng att ta in på Brynäs och det är i realiteten sju på grund av en avsevärt sämre målskillnad. Leksand måste vinna allt och Brynäs måste tappa sju poäng, inklusive lagets sista hemmamatch mot helt avsågade Modo.
Den ekvationen går inte ihop. Den är omöjlig. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.
Nej, Leksands resa den här säsongen har varit lika turbulent som vi vant oss vid att Leksands resor oftast är.
Mitt under en brinnande säsong har de fått en ny klubbdirektör, en ny sportchef och en ny tränare.
Kommer blåsa upp en storm
Det är en ny epok. Förre sportchefen Tommy Salo och tränaren Andreas Appelgren fick hjältestatus då de tog tillbaka Leksand till SHL igen och höll dem kvar första säsongen.
Nu är båda ”damaged goods” i en hockeyvärld som aldrig upphör att överraska.
Jag tror inte att de styrande på SHL:s huvudkontor i Stockholm hade räknat med det här scenariot, när SHL-klubbarna tog det gemensamma beslutet att utöka serien från tolv till fjorton lag.
Nu är två klassiska SHL-lag hotade.
Två lag med skinande nya arenor som uppfyller alla de nya krav som SHL kom med mitt under säsongen. Och med en trogen publik, som inte ens svikit denna fiaskosäsong.
Min känsla är att pamparna fick kalla fötter när de såg vartåt de barkade och ville stänga dörren för oönskade gäster.
Plötsligt kom nya krav på klubbarnas arenor och ekonomi och det kändes mest som en dålig ursäkt för att SHL själva skulle få välja vilka lag de vill få upp till nästa säsong.
Det kommer de inte att få.
Skulle de stoppa en klubb som Karlskrona – som inte uppfyller de nya kraven – så kan jag garantera att de får hålla i hatten där på kansliet vid Globen.
Då kommer det att blåsa upp en storm som vi aldrig sett maken till i svensk hockey. Garanterat.