Niva: Det var deras tur att ha tur nu
Publicerad 2018-06-15
Saman Ghoddos från Oxie sprang till sig frisparken, kysste bollen och lämnade över den.
En spark och en nick senare hade Iran vunnit en VM-match för första gången på 20 år.
Under så lång tid har de haft så mycket emot sig.
Det var deras tur att ha tur nu.
Smash and grab.
Den allra svåraste, slitigaste och mest sargade typen av seger.
För fyra år sedan krossade Leo Messi och hans vänsterfot 80 miljoner iranska hjärtan djupt inne på stopptiden.
Nu satt vänsterfoten på Ehsan Hajsafi istället, och nu talade stopptiden till Iran. Nu sjunger det i alla dessa kuvade, prövade hjärtan både i Teheran och i den brokiga diasporan världen över.
Vi kan ta deras Nike-skor, vi kan ställa in deras träningsmatcher och vi kan sanktionera bort en stor del av deras ekonomi – men ingen jävel ska tro att de kan komma här och göra mål på dem.
Iranierna kom, iranierna tutade i sina vuvuzelas och iranierna överlevde.
Iranierna kom, iranierna tutade i sina vuvuzelas och iranierna överlevde.
Under den första halvtimmen gick det verkligen inte att ta för givet. Efter 20 års torka fick Marocko spela VM-fotboll igen – och de flög fram, virvlade fram.
De gjorde det som iranska lag gör
Tre halvchanser på de första tio minuterna. Ett enormt kvadruppelläge efter 20 minuter. Så långt hade Iran inte bollen mer än 13 procent av speltiden.
Amrabat och Hakimi gick som snälltåg på kanterna, medan Ziyech, Harit och Belhanda tilläts spela på sina egna villkor och nyttja sina fantastiskt fina fotbollsfötter.
Men det här iranska laget gjorde det som det iranska laget gör.
De hängde i. De kastade sig och blockerade skott, de slängde sig in i tacklingar och bjöd på några inkastluringar när de hade en kvartsminut över.
De överlevde.
Carlos Quieroz har inte gjort dem till världens mest sevärda lag, men han har gjort dem till ett av de mer svårforcerade, ett av de mer svårslagna. För fyra år sedan nollade de först Nigeria, och sedan stängde de ner Messi, Agüero och Higuaín i 90 minuter. Sedan dess har de släppt in 5 mål på 18 VM-kvalmatcher.
Andra halvleken försvann i väg
När de väl fick lite fotfäste i matchen släppte de aldrig kontrollen igen.
Ihärdige krigaren Omid Ebrahimi kompenserade för att kapten Masoud Shoaeji inte var sitt bästa jag, och strävsamt och tålmodigt ströp de vitklädda ihjäl den marockanska anfallslusten.
Den andra halvleken försvann mest bara iväg.
Ojämne Hakim Ziyech hade en fin halvvolley, men Alireza Beiranvand – som ju sov på gatan så sent som för tio år sedan, i väntan på sin chans inom fotbollen – dök ner mot stolpen och räddade.
Och så hände något, något som i en lite svenskvänlig tolkning av matchen faktiskt påverkade den hela vägen fram till avgörandet.
Omtalade Alireza Jahanbakhsh gick ut, Saman Ghoddos från Oxie kom in.
Blyg var han inte. Det första han gjorde var att dundra in i Medhi Benatia, innan han hackade ner Karim El Ahmadi.
Löpte sig till ens sista frispark
Men både däremellan och därefter spelade han fotboll också, offensiv och framåtriktad fotboll av precis den typ som Iran behöver för att kunna förvandla tappra kryss till mytologiserade segrar.
Förr i tiden brukade Saman Ghoddos springa undanskymda gryningsrundor i Oxie med blyväst runt midjan. Nu tittade världen på när han tog fart i Sankt Petersburg, gjorde en sista rush längs vänsterkanten och löpte till sig en sista frispark.
Sedan pussade han på sin allra bästa vän – och såg själv hur fotbollen besvarade kyssen.
LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller