Mirakelmännen som blev staty
Egentligen talar allt för New Orleans Saints mot Philadelphia Eagles.
Men det är inte hugget i sten. Särskilt inte som de möter Doug Pederson och Nick Foles – mirakelmännen som blev staty.
Året var 2012 och Doug Pederson var den enda NFL-coach som var på plats i Arizona för att träffa och intervjua Nick Foles inför draften. Pederson i sitt andra år som Philadelphias QB-tränare hade tillsammans med dåvarande head coach Andy Reid tyckt sig se något i den unge Foles. Väl i draften valde de honom som nummer 88 i den tredje rundan.
Foles första år innefattade ett antal inhopp då Michael Vick vilade upp sig från skador.
Året därefter kom det en ny coachstab till Eagles då Reid & co hade fått sparken. Den nya tränaren Chip Kelly lät Vick och Foles tävla om vem som skulle få startrollen. Vick vann, men blev även detta år skada. Så Foles fick återigen hoppa in och ersätta sporadiskt. Tillräckligt bra för att bli inröstad att spela Pro Bowl (Allstar-matchen).
Skada stoppade genombrottet
Säsongen 2014 skulle ha blivit Foles stora år med Eagles. Men tyvärr bröt han nyckelbenet efter halva säsongen och blev placerad på skadereserven. Och efter säsongen blev det istället till att packa väskorna då trejden var ett faktum.
Resan tog Foles till Rams som då låg i St Louis. Men redan efter ett år bad han om att bli fri från sitt kontrakt då Rams draftade sitt framtidshopp på QB-positionen – Jared Goff.
Det lag som valde att plocka upp Foles var Kansas City Chiefs. I Chiefs väntade bekanta ansikten i form av Andy Reid och Doug Pederson. Men återigen blev speltiden knapp för Foles då han främst agerade backup till Alex Smith (numera i Washington Redskins).
När Doug Pederson så fick jobbet som HC för Eagles 2017 så var det ett enkelt beslut att plocka med sig Foles som han under åren skapat en god relation med. Värvningen av Foles till Eagles är en av de absolut största anledningarna till att Eagles vann sin första Super Bowl.
Relationen Pederson/Foles bygger tillit. En tillit som visade sig som mest under Super Bowl 52, då de på fjärde försöket och ett på New Englands en yards-linje valde att gå för en touchdown istället för ett field goal. Detta beslut satte tonen för matchen då Eagles valde att sätta foten på gaspedalen istället för att försöka motorbromsa in i mål.
Inför spelet som inträffade i slutet av första halvlek tog Eagles en timeout. Foles joggade mot sidlinjen för att prata ihop sig med sin Head Coach, och den korta dialogen säger allt:
Foles: “You want Philly Special?”
Pederson: “Yeah, let’s do it”.
Trickspelet vi sedan fick bevittna var en direktsnapp till running back Clemens som flippade bollen till tight end Burton, som sedan passade Foles som helt obemärkt hade tagit sig ut på ett passningsmönster i end zone och touchdownen var ett faktum.
Blev staty om timeouten
I dag står det en staty utanför Lincoln Financial Field som föreställer Pederson och Foles under det korta samtalet de hade i timeouten inför vad som blev det mest tonsättande spelet i Eagles historia.
En tränares tillit till sina spelare är en viktig variabel till framgång, det är lätt hänt på den högsta nivån att huvudtränaren styr med järnhand och framförallt i de svåra besluten. Denna tillit är något som Pederson har till sina spelare, och framförallt till Foles. Och tilliten finns även hos helgens motståndare, mellan HC Sean Payton och QB Drew Brees – en svårslagen kombination, inte minst på hemmaplan.
Payton, som är känd för att motivera sina spelare på lite annorlunda sätt, kom i veckan in med Lombardi Trophy, en Super Bowl-ring samt 201 000 dollar i kontanter för att få sina adepter att inse vad de spelar för.
201 000 dollar är den mängd pengar som spelarna som går hela vägen till SB och vinner kommer att ackumulerat i lön.
Så fort slutspelet börjar så upphör deras vanliga lön från respektive lag och lönen kommer från ligan istället.
Det är också detta som gör att lag kan se helt annorlunda ut i grundserien kontra slutspelet. Under grundserien är det ofta fokus på pengar, det är inte ovanligt att man hör spelare diskutera hur mycket lön de ska få just den veckan, samt om de har kommit upp i vissa prestationsbonusar som deras agenter lyckats deala sig till i deras kontrakt. Detta skapar ofta en spelar kultur där laget blir lidande. Fokus hamnar på den individuella prestationen istället för lagets framgång.
Det är detta som är charmen med NFL slutspelet, lag som sett oslipade ut innan slutspelet ser helt plötsligt ut att spela som en enda enhet. Detta i min mening är helt och hållet för att fokus hamnar på att vinna som lag, och inte vad den enskilda individen kommer dra in för bonusa.
Det är här jag tycker att Payton gör ett misstag. Han tar tillbaka fokusen på pengarna.
Frågan är om det kommer kosta dem i form av en förlust på söndag, och därmed sätta punkt för en annars fantastisk säsong.
Helgens divisional runda kan vara den bästa och mest spännande fotbollshelg på hela året.
Det är allt som oftast i denna runda som det mest spektakulära händer.