Hargin om sorgen efter Rapaports död

Uppdaterad 2016-10-31 | Publicerad 2016-10-30

”Skrämmer mig lite att det gått så länge sedan man träffade Matilda”

Han funderade på att sluta efter lavinolyckan som tog Matilda Rapaports liv – men drygt tre månader senare är Mattias Hargin redo för en ny säsong.

För Sportbladet berättar han om den svåra sorgen och hur han har tagit sig vidare efter sin frus död.

– Det svåraste är att vänja sig vid tanken att den du skulle leva med inte finns längre, vilket fortfarande känns helt sjukt, säger slalomstjärnan.

Hargin.

I somras vändes Mattias Hargins liv upp och ner. Bara tre månader tidigare hade slalomspecialisten gift sig med sitt livs kärlek som han varit tillsammans med i över tio år.

Men den 14 juli drogs Matilda Rapaport med i en lavin i Chile och hamnade i koma. Hargin fick beskedet på kvällen, flög ner till Chile och fanns vid Matildas sida när hon avled på sjukhuset som en följd av syrebristen.

Kvar fanns Hargin med chocken och sorgen. Tre och en halv månad senare är ser han fram emot en ny men annorlunda skidsäsong.

– Det har varit en väldigt speciell tid. Jag tycker nu att tiden bara rusar. Det är lite skrämmande att det har gått så snabbt sedan i somras, vilket på ett sätt är skönt men det skrämmer mig lite för det har gått så länge sedan man träffade Matilda, säger han.

Vad har varit svårast?

– Att vänja sig vid tanken att den du har levt med och skulle leva med inte finns längre, vilket fortfarande i dag känns helt sjukt vissa dagar. Men ganska tidigt accepterade jag och insåg att det är så det är.

Hur har du bearbetat sorgen?

– Jag försökte redan från början att prata väldigt mycket om det med familj och vänner och inte inte vilja prata om Matilda. Jag hade ingen ilska eller kände att det var någons fel och det tror jag har hjälpt mig väldigt mycket, att man inte är arg på någon.

Mattias Hargin och Matilda Rapaport.

Hargin har även tagit hjälp av mentala tränaren Cecilia Duberg för att hantera sorgen.

– Matilda jobbade med henne sista två åren och henne har jag träffat och pratat en hel del med. Framför allt om sorgen men också om prestation framåt. Hur jag kan lära mig att använda de verktyg jag redan har på ett bättre sätt, säger han.

– Jag känner mig relativt stark i huvudet och tycker att jag kan processa allt på ett klokt sätt och hantera det. Jag försöker att inte bara rusa 200 procent framåt utan också bromsa och känna efter och ta hand om mig själv. Det är väldigt viktigt att få dagar som är lugna.

Funderade på att sluta

Direkt efter olyckan var det inte självklart att Hargin skulle fortsätta med skidåkningen.

– Jag var ganska tveksam hur jag ställde mig till det. Framför allt för jag trodde att jag hade tappat gnistan. Men jag kände ganska snabbt att den gnistan fortfarande fanns kvar. Sedan tror jag att jag har lärt mig väldigt mycket längs vägen som har gjort mig till en starkare person som förhoppningsvis kan göra mig till en bättre skidåkare också.

Även om det dröjde innan Hargin var tillbaka på skidor tog det inte lång tid efter olyckan innan han var tillbaka på gymmet. Men det var inte ett helt lätt beslut att fatta.

– Jag brukar inte bry mig så mycket vad andra tänker om mig själv, men när är det okej att gå och träna igen? Jag pratade med familj och tränaren som sa "du får ju träna när du vill". Man kan tycka att någon tycker att man är konstig att man går till gymmet bara några dagar efter att jag kom hem från Chile. Men jag får energi av träning och mår bättre. Det var också en viktig sak i sorgeprocessen.

Hur var det att vara tillbaka på skidor?

– Det har fungerat väldigt bra, självklart var det laddat. Det kommer vara ännu mer laddat i vinter när jag kommer ner till Engelberg och ska åka friåkning för första gången. Men att bara komma upp i bergen och vara på skidor igen, självklart var det en speciell känsla men det funkade bra och gav från början mer energi.

Stödet från lagkamraterna har också betytt mycket.

– Vi är ett gäng som har rest i nästan tio år tillsammans. De är väldigt nära kompisar och det är en väldig trygghet att komma tillbaka till ett sådant gäng och de har stöttat mig på ett väldigt bra sätt.

Om mindre än två veckor är det dags för slalompremiär i Levi. Hargin ställer sig på start med med en annan känsla än tidigare. Resultaten är inte längre lika viktiga.

– Jag känner mig mer avslappnad och inte fokuserad på sådana grejer. Det betyder inte lika mycket som det har gjort. Men när jag står på start kommer jag att vilja åka så fort jag kan, säger han.

”Är samma Mattias”

Hargin har varit öppen med sorgen efter olyckan och bloggat om sina känslor. Bland annat har han skrivit om sin rädsla för framtiden.

– När Matilda fanns hade vi en ganska klar framtid för oss, hur vi skulle leva, det finns ju inte längre så allt är nollställt. Helt plötsligt står man i en lite otryggare sits. Framför allt att man inte har sin livskamrat bredvid sig och det förändrar ju jättemycket och det är det jobbigaste. Det är därför jag är så tacksam att man har skidåkningen som är en väldig trygghet och något jag älskar, säger han och fortsätter: 

– Det har hjälpt mig väldigt mycket att skriva och dela med mig. Det underlättade när jag träffade folk. Många hade redan läst och kanske då insåg att jag är samma Mattias, att man inte behöver se på mig eller behandla mig på ett annat sätt.

För att hedra Matildas minne har Hargin startat stiftelsen MM Rapaport Hargin som ska inrikta sig på säkerhetsfrågor inom friåkningen.

– Det var något jag kände ganska snabbt att jag ville göra, ta vidare det Matilda stod för och jag står för. Så tillsammans med Matildas syskon och några av våra närmsta vänner har vi startat upp en stiftelse som vi kommer driva framåt. Det har tagit ganska mycket tid, men varit väldigt motiverande också.