VM - inget att le åt
Petra Thorén om Sveriges mästerskap
LAHTIS. Här lämnar förbundskapten Rikard Grip VM.
Han gör det med ett leende på läpparna.
Men både han och vi vet att mästerskapet bortsett från killer-Kalla och premiär-Ebba inte var mycket att skratta åt.
VM blev ett uppvaknande, en OS-signal i rött.
Det ligger inte riktigt för mig att skrika om fiasko och skandal. Tänker inte göra det nu heller.
Det räcker med ett krasst konstaterande: de svenska herrlaget åker hem utan en individuell medalj för första gången på 18 år. Det blev bara ett stafettbrons.
En högt levererande Charlotte Kalla och Ebba-feber landade damlaget efter en första störtdykning av VM:s största hopp Stina Nilsson.
Men på herrsidan var det varit ett mörkt mästerskap.
Marcus Hellner skulle snygga till facit i söndagens femmil, men när tåget gick hade svensken ingen turbo att sätta in.
Vi minns succéspelen i Whistler och Sotji, att VM i Oslo vände trots vallabom, att Johan Olsson skapade en ny världsordning i VM 2013 och hysterin på VM i Falun.
Vad minns vi efter VM i Lahtis?
Charlotte Kalla såklart.
Ebba Anderssons genombrott givetvis. Medan damsidan levererar spännande talanger saknas de manliga stjärnskotten.
Men sen?
Största medaljhoppet Stina Nilssons krasch och platta fall.
Calle Halfvarssons tunga ursäkter.
Johan Olssons ärliga insikter.
Och vallakaos.
Landslagsledningen har en del att fundera och analysera, det finns i det korta perspektivet möjligen en röd tråd: utebliven form. Någon som svenska skidlandslaget varit mästerliga på senaste åren.
Sveriges stora hopp på herrsidan, Calle Halfvarsson som äntligen skulle ta medaljer, har slösat bort ännu ett mästerskap. Inför OS kommer han att stanna på lågland och ladda.
Kanske Stina Nilsson också kommer att avstå Tour de Ski och pricka sin bästa form till mästerskapet.
Rekord i Falun
När VM i Falun avgjordes 2015 slog de svenska åkarna rekord, med nio medaljer.
Den flera år långa satsningen inför mästerskapet på hemmaplan var metodisk. Den norska stjärnan Martin Johnsrud Sundby tror att luften gått ur svenskarna lite efter det, jag tror inte hans analys är helt korrekt.
Baksmällan var som värst i fjol.
Inför den här säsongen tog förbundet nya tag. Flera nya tränare kom in och flera åkare vittnade om en nytändning.
I Lillehammer satte jag mig en lång stund med en av de ny(gamla) tränarna Ola Ravald som förklarade hur herrlaget byggt sin nya träningsstruktur. Nycklar har varit att reglera intensiteten i träningen, de lågintensiva passen har blivit lugnare, fokus på styrketräning ökat och de individuella utvärderingar skarpare.
– Vi kan inte bara köra på, då kör vi ned dem i botten, sa Ravald.
Med noll individuella medaljer på VM kan vi fundera på om det helt enkelt blivit för lugnt.
Fokus har varit på att få sjuka herråkare friska efter förra säsongens sjukstuga. Sjukdagarna har varit färre, men det har också framgångarna blivit.
Skratta inte bort OS
Framgång i längdåkning kommer ofta när åkare tänjt gränser och balanserat på en skör tråd.
Charlotte Kalla, den som lyckats bäst i VM med två individuella medaljer, gick över gränsen i somras men var ändå den som fick pendeln att svänga rätt inför VM.
Om ett par veckor drar Svenska skidförbundet upp riktlinjerna inför nästa OS.
Det är inte kris och katastrof, men man behöver skruva på inriktningen för att lyfta igen.
OS är bara ett år bort.
Det får vi inte skratta bort.