Sjöström: ”Nu ska jag festa”

Kristoffer Bergström

RIO DE JANEIRO. När OS-bubblan spricker vet inte Sarah Sjöström ens vilken veckodag det är.

Hon bara ler.

– Jag är klar med OS. Tre medaljer. Jag är ganska nöjd faktiskt.

En gång måste krafterna ta slut.

Sarah Sjöström har simmat femton OS-lopp, fem av dem över den mjölksyrestinna distansen 200 meter frisim, när hon kliver ut för semifinalen på 50 meter fritt.

Hon är inte med i starten, inte vid uppgången, inte i mål. Hon är sjua och utslagen, OS är över, ändå skrattar hon bara.

– Jag simmade inte ens det här loppet. Det var win-win hur som helst. Kul om man får simma en OS-final i morgon men samtidigt skönt att vara ledig, säger hon.

Så vad hände?

– Jag hade ingen explosivitet alls kvar i starten. Det fanns ingenting. Får jag inte till en bra start kan jag inte simma. Jag måste ha adrenalinet för att simma fort på 50 frisim men jag kunde inte tagga till. Jag bara stod och kollade på OS-ringarna däruppe och… jag orkar inte.

Tidernas främsta simmare

Hon berättar att de fem första tävlingsdagarna kändes bra i kroppen. På dem slog hon världsrekord och vann guld på 100 meter fjäril, persade hem ett silver på 200 frisim och tog sig till final på 100 meter fritt där hon på den slitna sjätte tävlingsdagen slet sig till ett brons.

Hon är den första svenska kvinnan att vinna OS-guld i simning, den första svenska simmaren att ta tre individuella medaljer i ett OS.

Rio de Janeiro-spelen har sannolikt gjort henne till tidernas främsta svenska simmare och har knappt hunnit njuta av det.

Så länge har hon slitit för tiondelar, placeringar och rekord att hon verkar ha glömt hur man tänker framåt längre än ett ögonblick.

– Jag ska ta av mig baddräkten och slappna av lite. Försöka låta det sjunka in lite. Det är svårt när man är inne i tävlingen att fatta vad man håller på med. Man måste få ta det lugnt.

Hon grubblar.

– Jag vet inte ens vad det är för dag i dag. Är det måndag? Nej? Fredag. Aha. Så inne är man i tävlingen.

Berätta mer om bubblan du har varit i. Hur har det varit?

– Det har varit kul. Många har haft höga förväntningar på mig att jag ska ta många medaljer, men jag har samtidigt tänkt själv att jag försöker vara realistisk.

Har du och tränaren Carl Jenner pratat om framtiden?

– Nej. Man planerar sitt liv fram till OS, sedan vill man inte ha så mycket planer. Man vill bara vara lite spontan.

Det är kanske en fånigt stor fråga, men om fyra år, vad är du för simmare då?

– Jag vet inte ens… jag kanske simmar ryggsim. Nej, jag skojar. Jag ska först ta av baddräkten och smälta mästerskapet, så får vi se vad som händer.

”Jag måste festa lite”

Hon stannar i Rio ett par dagar till. Det finns saker hon vill ha uträttat.

– Jag måste festa lite. Det gör man inte när man tävlar och är mitt uppe i säsongen. Nu kan man unna sig ett glas vin här och där.

Vad tänker du om hemkomsten? Tror du att folk möter dig på flygplatsen?

– Jag kommer hem på min födelsedag (nästa onsdag, då hon fyller 23 år, reds anm), så då vill jag bara ta det lugnt. Man är ganska trött när man reser hem från Rio och har tävlat på ett OS. Det är ganska stor mental urladdning. Jag måste få slappna av lite. När jag kommer hem från vilket mästerskap det än är vill jag bara vara i fred och ha ganska tyst. Inte göra så mycket ett tag. Chilla lite.

Semester väntar

Väl hemma ska hon ha semester. Träna lite. Kanske lägga ner de tre medaljerna – de tyngsta hon någonsin vunnit – i glasskålen där all annan bärgad metall trängs.

Sarah viftar med armarna. Hon rör sig ledigare än hon gjort under hela OS, friare, som att någon just pickat hål på en bubbla och hon fattar vilka historiska prestationer hon utfört därinne medan skalet var intakt.

– Jag har simmat många häftiga mästerskap men det här var riktigt kul. Det var toppen, säger hon.