”Då dör ert husdjur...”
Förbundskaptenens ”hot” för att förbättra träningen
Publicerad 2019-09-02
Förbundskaptenen Henrik Signell ser ett strukturellt problem inom damhandbollen:
Unga talanger vågar inte vara bäst eller sticka ut.
”De hämmas av samhällets krav”, skriver han i en krönika i det nya handbollsmagasinet Stürmerfoul.
Henrik Signell har tränat både damlag och herrlag, juniorlag och landslag i handboll.
Sedan 2016 är han förbundskapten för damlandslaget och nu har han tröttnat på att spelarna, framför allt unga jättetalanger, inte använder sin fulla potential.
”Jag ser nämligen ofta – för ofta! – unga tjejer som är skickliga och träningsvilliga, men som inte får ut allt de kan i skarpt läge. Tjejer som begåvats med en stor talang, men håller igen och bromsar upp deras egna utveckling. Som egentligen har en skyhög inneboende potential, men inte lyckas nyttja den fullt ut”, skriver Signell i en krönika i premiärnumret av handbollsmagasinet Stürmerfoul som utkommer i dag.
”Hämmas av samhällets krav”
Anledningen?
”Unga tjejer verkar tyvärr hämmas av samhällets krav och förväntningar om hur man ska vara – inte sticka ut, inte gå först, inte vilja vara bäst”, menar Signell.
När han skulle hålla en träning för landets alla instruktörer på handbollsgymnasier och hade en övningstrupp med ett tjugotal tjejer från ett handbollsgymnasium passade han på att testa något nytt.
Under en övning där anfallarna skulle ta sig förbi sin försvarare vann försvararen varenda duell. Det berodde inte på bättre fysik hos försvararna eller bristande teknik hos anfallarna, utan ”det saknades kraft, mod och vilja att vinna sin duell”, enligt Signell.
”Jösses, nu hände det grejer”
”Normalt sett använder jag mig aldrig av ’hot’ i mitt ledarskap, men den här gången blåste jag i pipan och sa till spelarna:
– Okej, ni i det här ledet: Ni har ett husdjur som ni håller väldigt kärt. Tyvärr, men det dör om ni inte tar er förbi försvararen som står där.
Och jösses, nu hände det grejer”, skriver han och fortsätter:
”Jag tror så här: de bromsades av sina egna föreställningar om hur saker ’ska vara’. Hindren behövde monteras ner, den mentala blockeringen låsas upp. Tjejerna behövde hotas och uppmuntras att vilja ta för sig, vilja vara bäst, vilja gå först och vilja sticka ut som den mest framgångsrika i gruppen”.
I sin text diskuterar sedan Signell om vad man kan göra från ledarhåll i svensk handboll för att de här unga jättetalangerna ska få ut sin fulla potential.