”Han räddade mitt liv”
Publicerad 2015-02-24
Bandybusarnas bästa och värsta Fosshaug-minnen
Han nitade Dan Hjelm under en träning, räddade livet på Ola Fredricson, dödshotade Daniel ”Zeke” Eriksson och spelade bort sin guldklocka under sin första Rysslandsresa med landslaget.
Per Fosshaug har hunnit med mycket under sitt 50-åriga liv.
På högtidsdagen avslöjar lagkamraterna i tidernas värstinglag sina bästa och värsta minnen av bandyns största bad boy.
LÄS OCKSÅ: Fosshaug: ”Det här är min värstingelva”
”Jag skrattar bara jag tänker på det”
Andreas Bergwall, målvakt, 40 år, 174 landskamper
Bästa minnet: ”VM-finalen i Archangelsk 2003, när vi sätter ut honom på vänsterhalven och han blåser igenom och sätter ett långskott. Det sitter tvärfast i skallen. I klubblaget är det så många minnen, speciellt när man fick spela med honom i början. När han var avslappnad var han inte bra, men när han var grinig var han sjukligt bra. Jag minns mitt första år i Västerås, när vi mötte Hammarby i semifinalen (1999). Vi fick en hörna emot oss och då blev han så förbannad att han försökte slå klubban över låret på Ted Andersson. Sedan var det som att, ’Ta hit bolljäveln, så blåser jag igenom.’ Sedan gjorde han det. Det hände flera gånger och är Pelle i ett nötskal.”
Värsta minnet: ”Hans uttåg ur föreningen, när det blev för mycket skandaler och klubben (Västerås) fick nog. Det är det absolut värsta. Det kändes jättemärkligt. Det hade hänt för mycket, men samtidigt kändes det konstigt att han, som gjort så mycket, tvingades härifrån. Geni eller katastrof? För honom var gränsen hårfin. Ha, ha, ha. Jag skrattar bara jag tänker på när han spelade för Tillberga och kastade upp skridskoskydden på taket. Hela världen, till och med skridskoskydden, var emot honom.”
”Han slog till vår maskot med klubban”
Niklas Spångberg, högerhalv, 45 år, 44 landskamper
Bästa minnet: ”När han skrinnade in på Jernvallen med nummer 40 på ryggen och ett ’S’ på bröstet. Det trodde man inte direkt, att han skulle spela i ’fiendeland’. Det var fantastiskt att vara klubbkamrat med honom. Han var en gudabenådad bandyspelare och vid sidan av isen är han inte alls som han kunde bete sig på plan.”
Värsta minnet: ”När slutsignalen gått efter en SM-final (2002: Sandviken-Västerås 8-4) slog han vår maskot, Pigge. Ja, han mötte vår maskot och rappade honom med klubban. Tur att han var vadderad, om man säger så.”
”Jag förstår att Pelle har lackat ur”
Patrik Södergren, vänsterhalv, 43 år, 81 landskamper
Bästa minnet: ”VM-finalen 2003, då han spelade ytterhalv, klev upp i planen och fick på en riktig jävla pärla. Vilken raket! Målet stod som en strut och det var spiken i kistan mot ryssarna. Det är ett härligt minne. Då stod jag själv vid sidan av isen, med ryggskott. ”
Värsta minnet: ”Pelle var den man skulle punkta, den man skulle försöka ta bort. Under mina år i Boltic var det jag som åkte på de uppdragen, och han tyckte inte om att en snorvalp jagade honom. Han blev irriterad och då blev det några dispyter. Med tanke på hur mycket stryk Pelle har fått genom åren förstår man att han har lackat ur. Det hade jag också gjort. Han var en gudabenådad spelare, en av de bästa genom tiderna.”
”Pelle påstod att jag försökte trigga honom”
Stefan Karlsson, libero, 57 år, 101 landskamper
Bästa minnet: ”Hela VM-resan 1997, då vi vann på hemmaplan. Pelle hade varit med ett tag, puberteten hade försvunnit, han var i fysiskt bra form och hade en stor roll i laget. Han tog ansvar och var en pådrivare både på och utanför isen. Det var runt det året han började sin riktiga storhetstid.”
Värsta minnet: ”Jag har inget ’värsta’ minne, men kommer ihåg när jag var tränare i Boltic och vi skulle möta Vänersborg i Vänersborg. På den tiden var det Pelle och (Mikael) Svantesson som skötte det offensiva spelet i Vänersborg. Jag satte Patrik Södergren att jaga Pelle och sa till honom före matchen: Nu kallar du honom för Svantesson varje gång han skäller på dig. Kom igen nu, Svantesson. Då kommer han att vara utvisad inom fem minuter - och det var han. En annan gång, på Zinken, fick han rött kort. Jag applåderade våra killar för att elda på men Pelle påstod, med viss rätt, att jag försökte trigga honom ännu mer. Då hade vi en ordväxling. Pelle är en tävlingsmänniska och jag är en tävlingsmänniska. Vi har haft olika uppfattningar, men har respekt för varandra.”
”Pelle fick lite småsmällar och tjuvnyp”
Gert Johansson, högerback, 50 år, 37 landskamper
Bästa minnet: ”I sina bästa stunder var han gudomlig att ha med i sitt eget lag. Jag träffade honom första gången 1985, då vi spelade tillsammans i juniorlandslaget. På samlingarna var han alltid energifylld, kreativ och bra att ha att göra med.”
Värsta minnet: ”Jag har inte så många minnen av de här urflippningarna, men minns en match mot Vänersborg. Det brukade vara tuffa bataljer mellan Vetlanda och Vänersborg och han och Dan Hjelm var ju rätt hetlevrade. I den matchen var Pelle jävligt förbannad på (Anders) Freijd och skulle slå huvudet av honom. Det har vi pratat om lite efteråt. Pelle var en av dem man kunde reta för att få ur balans, så han fick lite småsmällar och tjuvnyp.”
”Konstigt, men jag har aldrig känt något agg”
Daniel Eriksson, vänsterback, 40 år, 60 landskamper
Bästa minnet: ”När han gör 5-3-målet i Archangelsk-VM 2003. Det var en väldigt tät match och det var alltid jobbigt att spela i Ryssland. Pelle var vänsterhalv i finalen, drog upp, kom in ganska centralt och drog i väg ett högerskott som satt väldigt vackert. Det var fantastiskt, en oerhörd befrielse och lättnad.”
Värsta minnet: ”Han har sagt oerhört mycket grejer, åkt runt mig i cirklar och sagt att han ska ha ihjäl mig och leta upp mig. Det är konstigt, men jag har inget ont att säga om karl’n, har aldrig känt något agg mot honom. Alla vansinnesutbrott han fått på Jernvallen har ju jag varit med och framkallat. Jag kan vara ganska irriterande, så jag förstår att han har spårat ur. När jag kom med i landslaget var Pelle den förste som kom och tog emot mig och hälsade välkommen. Med tanke på vår historik visar det vilken person han är.”
"Jag var hård och tuff - han var nog värre”
Sören Boström, mittfältare, 67 år, 114 landskamper
Bästa minnet: ”Han var enorm i vissa hemmamatcher, då han bara stoppade ner huvudet och körde. Det fanns ingen hejd. Samtidigt var han lite nyckfyll och kunde göra tvärtom det vi gemensamt bestämt oss för att göra.”
Värsta minnet: ”Vi möttes inte många gånger på planen, så jag hade honom oftast på min sida. Det är jag glad för. De sa att jag var hård och tuff, men han var nog värre. Han var ganska hetlevrad, så det var inte lätt att få honom att sitta still på bänken. Han var verkligen energisk och skulle ut på planen. Ibland rann det över, men han ångrade sig alltid efteråt.”
”Han är en omtänksam och bra människa”
Ola Fredricson, mittfältare, 47 år, 79 landskamper
Bästa minnet: ”När han räddar livet på mig. Vi hade vunnit SM-guld med Västerås och firade på måndagskvällen, på Bishops. Då satte jag ett påskägg i halsen och var borta i någon minut. Pelle och liberon Anders Hedlund, som jobbade inom vården, stod bakom mig och tryckte som fan och fick till slut bort det där jävla ägget. Jag fick en chock och Pelle följde med till sjukhuset. Han är inte bara en fantastisk bandyspelare utan också en omtänksam och bra människa. Bästa minnet på bandyplan är när jag kom till Västerås. Det var mycket snack om hur det skulle gå med två sådana spelare i laget, men på första träningen frågade han var jag ville ha bollen. Sedan vann vi två SM-guld i rad.”
Värsta minne: ”När jag kom med i A-landslaget spelade vi en internmatch i Örebro. Jag var fruktansvärt bra i första halvlek och gjorde vad jag ville. Det blev för mycket för Pelle, som skrek: ’Slå ner honom. Slå ner den jäveln.’ Det fick mig att köra ännu hårdare i andra halvlek.”
”Han gav mig tidernas blåtira”
Dan Hjelm, forward, 45 år, 19 landskamper
Bästa minnet: ”När han spelade för VSK var det laget som var bra. Jag kommer ihåg åren i Falun och Vänersborg, när han var världens vassaste spelare. Ja, han var fruktansvärt bra och avgjorde många matcher på egen hand. I dag tränar han min son i Västerås, och han gör det fantastiskt bra. När han föddes 1996 kom Pelle och hälsade på. Han var på BB när Jesper var två dagar.”
Värsta minnet: ”Jag minns inte om det var 1991 eller 1992, men det var dagen före en match med Vänersborg. Pelle hade ont i knät och skulle ligga lågt på träningen, men när vi spelade tvåmål gick han på som fan. Till slut ledsnade jag och körde över hans jävla knä. Pelle, som hade gips i handskarna, svarade med att slå mig rätt i ögat så att jag fick tidernas blåtira. Ja, det var en fruktansvärd blåklocka. Sedan åkte vi hem, käkade middag och skrattade gott åt det. Den grejen mot mig var välmotiverad.”
”Han tjatade som fan för att få vara med”
Patrick Johansson, forward, 51 år, 64 landskamper
Bästa minnet: ”Jag har mest ljusa minnen av Pelle. Han var en gudabenådad spelare, en av de bästa jag har spelat med. Jag minns första gången han var med A-landslaget i Ryssland. Vi tillhörde de yngsta i laget och han tjatade som fan för att han skulle få vara med och spela kort. Det slutade med att han spelade bort sin guldklocka. Ha, ha, ha.”
Värsta minnet: ”TV-bilderna när Västerås och Edsbyn möts i en SM-semifinal och han slår ner både (Petteri) Lampinen och Hans Andersson. Jag har aldrig sett något värre. Mellan oss var det aldrig handgemäng. Vi hade respekt för varandra och munhöggs mest.”
”Det hände saker som gjorde honom sur”
Sören Persson, 64 år, tränare
Bästa minnet: ”Jag kan inte komma på någon enskild grej, men han var jävligt bra och avgjorde många matcher. Han var otrolig på bandyplan, och det var därför jag försökte stoppa honom. Jag vet inte varför jag blev utsedd till det här laget, men i mitten av 1990-talet möttes VSK och Sandviken i tre raka SM-finaler och då hände det saker som gjorde honom sur på mig. Det var en massa känslor och jag satte in en berömd spelare som heter ”Zeke” (Daniel Eriksson) att spela back mot Pelle. Första gången var han 19 år, oförstörd och gjorde vad tränaren sa: ’Ta Pelle, helst i början av matchen, så att han blir grinig’. Det gick 20 sekunder. Sedan hade ’Zeke’ blåst över honom, och Pelle var utan boll. Då blev det ett jävla liv.”
Värsta minnet: ”Det var något jag såg på tv, det som hände mellan VSK och Edsbyn, med Lampinen. VSK höll på att förlora och då brann det. Det var väl Pelle, det. Det blev lite galet ibland, men jag var lika tokig själv och kommer ihåg honom för alla fantastiska grejer. Han var inte dummare än många andra som har klarat sig från saker och ting.”