Sundhage till Iran, Sjögren till Norge - men vart ska svensk damfotboll?

Petra Thorén

helskärm

Han har coachat Linköpings FC till SM-guld genom struktur och tålamod.

Nu tar Martin Sjögren över norska damlandslaget.

Är han redo för den utmaningen? Vet han verkligen vad som väntar i Norge? Och varför slår guldtränarens val mot svensk fotboll?

Sportbladets Petra Thorén reder ut förutsättningarna för guldtränaren och ställer frågan om svensk damfotboll glömt bort hur bra den är.

1. Grattis Norge – eller?

I mina ögon var Martin Sjögren en given, om möjligt mycket förväntad, kandidat till att efterträda Sveriges förbundskapten Pia Sundhage nästa höst. Det uppdraget fick oväntat BK Häckens tränare Peter Gerhardsson (som lyckas om han får tydliga, givna resultatmål) och Martin Sjögren såg ut att stanna kvar i Linköpings FC. Men i dag presenterandes han som ny förbundskapten för Norges damlandslag. Norge snor kompetens från grannlandet. Jo, jag säger grattis!

Och lycka till i EM i sommar, det lär behövas.

2. Kommer Martin Sjögren att lyckas i Norge?

Inte givet. Han har ingen erfarenhet av landslagsfotboll och han kommer till ett landslag som brottats med en förtroendekris internt och externt.

Roger Finfjord, som var assisterande under tidigare förbundskapten Even Pellerud till 2015, slutade i höstas trots att laget kvalificerat sig för EM. Han hade inte spelarnas förtroende. Den kvinnliga klubbtränaren Monica Knudsen har pekats ut som favorit att ta över men valet faller alltså nu på Martin Sjögren.

I processen har spelarna fått göra sina röster hörda, så vi får utgå från att det finns en viss förankring. Annars lär det blåsa snålt kring svensken.

Norsk damfotboll går också en strid mot fördomar. Medan längdsporten i Norge känns jämlik verkar damfotbollen har släpat efter i medel och ekonomiskt stöd. Spelarna har själva drivit med fördomarna, men bakom humorn finns ett allvar.

Här kan Martin Sjögrens erfarenhet från svensk fotboll vara betydelsefull. 

3. Vad får norska landslaget?

En 39-årig hårt arbetande tränare med en sympatisk inställning.

Och en ledare med förmågan att utveckla talanger genom långsiktighet och struktur. Under Martin Sjögren har danskan Pernille Harder blivit en världsspelare och flera svenskor med Stina Blackstenius i spetsen landslagsspelare.

Bakom Linköpings allsvenska guld fanns en organisation och tydlig spelidé: kompakt defensiv (bara 17 mål insläppta i år) och en utveckling av anfallsspelet där Stina Blackstenius boxegenskaper kombinerats med Pernille Harders spelintelligens.

Martin Sjögren framstår som en ledare som bygger förtroende och på ett mjukt, men säkert sätt, pekar ut riktningen. Sen är det upp till spelarna att göra jobbet.

I Norge finns talang, etablerade spelare och en av Europas mest spännande spelare i Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon.

Martin Sjögrens utmaning är att skapa förtroende hos spelarna. Men han har en fördel av att bara komma från en allsvensk guldklubb.

4 . Sundhage till Iran, Sjögren till Norge – men vart ska svensk damfotboll?

I vinter åker Pia Sundhage, generalsekreterare Håkan Sjöstrand och Svenska fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson till Iran. Inbjudna som en delegation efter det Iran-svenska landslagsutbytet tidigare i höst. Irans fotbollförbund är fortsatt intresserat av hur kollegorna i Sverige arbetar med damfotboll. Och Pia Sundhage är ju en av världens bästa ambassadörer.

Och det är just det: svenska tränare är högvilt. Tony Gustavsson har länge varit hjärnan i den amerikanska landslagsledningen. Pia Sundhage tog själv OS-guld med USA. I Skottland har Anna Signeul och Ann-Helen Grahm har gjort underverk och i sommar leder Anna sitt landslag i EM-slutspelet.

Svensk damfotboll har alltid varit en förebild. Svenska spelare är attraktiva utomlands och damallsvenskan är lockande för utländska spelare. Men kompetensen får inte urholkas när eliten lämnar moderskeppet.

Damlandslaget ska ligga i täten när det handlar om utveckling av spel, teknik och taktik. Men det har vi inte sett mycket av de senaste åren. Medan andra nationer stormar fram känns det som att damlandslaget stått och stampat på samma yta, men lyckades rädda tid i och med OS-silvret.

Vilken väg ska svensk damfotboll ta? 

Det är en fråga att fundera över för Peter Gerhardsson.

5. Hur drabbar Sjögrens flytt Linköping?

Risken är att fallet blir tungt. Martin Sjögren har varit både tränare och sportchef vilket – förutom de rena ledaregenskaperna – kräver en förståelse för och stor kunskap om damfotboll.

Dessutom lämnar den stora stjärnan Pernille Harder guldlaget.

Nu får LFC börja om.

Det öppnar för att Rosengård kan vinna tillbaka guldet och taktpinnen. Inget fel i det, men för ligans skull, för spelarnas ramar, är det bra med lag som kan utmana.