Wennerholm: Tack för showen, Mondo

Uppdaterad 2019-08-25 | Publicerad 2019-08-24

Bättre än så här blir det inte.

En Finnkamp med strålande väder, en entusiastisk publik och en världsstjärna som bjuder både på sig själv och en show i världsklass.

Mondo Duplantis gjorde den här kvällen oförglömlig.

Men det är både en frälsning och en förbannelse för klassikern Finnkampen.

Det var ett klart uppsving från de två senaste åren, som varit näst intill bedrövliga.

Nu hade Finnkampen den inramning som krävs, det väder som är ett måste och stjärnor som ställer upp.

Den här kvällen gjorde en ensam stjärna som Mondo Duplantis hela skillnaden.

Älskar att tävla på Stadion

Allt annat bleknade bredvid hans historiska sexmetershopp och nya stadionrekord.

Bara Sergej Bubka har hoppat högre på svensk mark.

Och det märks att Mondo älskar att tävla på Stockholms stadion och inför en svensk publik.

Den kärleken är besvarad.

Dessutom är han så långt ifrån diva det går att komma. Han ger sig tid med publiken, han skriver autografer tills alla är nöjda och han ställer upp framför varje mikrofon och tv-kamera.

Det bidrar till storheten.

Tack för showen

Men hur många Finnkamper kommer Mondo att göra i framtiden?

Oftast krockar ju tävlingen med de avslutande Diamond League-finalerna i början av september och brukar bjuda på tidigt höstväder som knappast gynnar några resultat i en så väderberoende gren som stavhopp.

Och Mondo ska naturligtvis tävla mot de bästa.

Det vill hans sponsorer och alla galaarrangörer som betalar stora pengar för att ha honom med.

I Finnkampen får han varken motstånd eller betalt.

Alla visste redan på förhand att det skulle handla om en enmansshow, där ingen annan var i närheten och en av de finländska hopparna var mest rädd för att han skulle få stryk med en hel meter.

När Mondo gick in i tävlingen på 5,46 var bara svensken Melker Svärd Jacobsson kvar.

Och när han gjorde sitt andra hopp på 5,61 var han ensam med publiken.

Men jag kan bara tacka för showen.

Det var en klassisk friidrottskväll på Stockholms stadion.

I övrigt, då?

Ja, det fanns saker jag gillade.

Som Irene Ekelunds seger och 11,44 på 100 meter. Hennes bästa tid på sex år och bara nitton hundradelar från det personbästa hon gjorde som en av världens bästa 16-åringar.

Är hon äntligen på väg tillbaka nu efter alla år av skadebekymmer?

Jag hoppas det.

Och Kalle Berglunds seger på 5000 meter, som han tog som ett träningspass, men ändå lekande lätt sprang under fjorton minuter och satte personligt rekord med nästan en minut.

Kalle som satt fyra svenska rekord i är och är på väg mot något stort i framtiden.

Och Fanny Roos, VM-klar i kula, gick in och blev tvåa och bästa svenska diskustävlingen med ett kast på 56,40. Personligt rekord med 61 centimeter 

Då ska man komma ihåg att 59,06 räcker till en VM-plats i Doha just nu.

Det måste klia åtminstone lite i tränaren Vesteinn Hafsteinsson att se hur bra hon kan bli även i diskus.

Jag hoppas verkligen att Tilde Johanssons skada inte är så allvarlig.

Jag skulle gärna vilja se 18-åringen från Falkenberg VM-debutera i Doha.

Men jag håller med förbundskapten Karin Torneklint om att Tilde bör avstå om det finns minsta tveksamheter.

Det kommer ett OS i Tokyo bara lite drygt nio månader efter VM.

Det känns betydligt mycket viktigare.

Angelica Bengtsson var inte i närheten av Mondos succé när hon hoppade i Paris på lördagskvällen. Hon nollade och rev ut sig redan på ingångshöjden 4,40.

På söndagen hoppar hon i Finnkampen.

Jag hoppas hon kan bjuda på sin egen show då i stället.

Hon behöver ett bra resultat inför VM, då senaste tidens hoppning verkligen inte skvallrat om någon VM-form.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.