”Ren och skär egoism, Terbunja”
KALMAR. ”Damboxning i OS skulle förstöra boxningen.”
Trodde först att det var en machomans könsförtryckande tankegångar, men fick snart klart för mig att det helt enkelt handlade om ren och skär egoism.
Inför hotet om att herrarna riskerar att bli av med fler viktklasser väljer Naim Terbunja att propagera för att halva världens befolkning ska vara utestängd från OS i en av de ursprungliga idrotterna.
Hallå! Vi lever på 2000-talet nuförtiden.
Jag köper i och för sig resonemanget om faran i att ta bort fler viktklasser för herrarna. När boxare tvingas upp eller ned till en för honom onaturlig vikt riskeras hälsan. För att gå upp i vikt i form av funktionella muskler frestas många att använda dopning. De som tvingas till snabba tillfälliga viktminskningar frestar kroppen.
Så långt är resonemanget logiskt, det finns en anledning till boxningens viktklasser och det är att minimera risken för farligt stora skillnader i slagkraft mellan de som möts.
Därifrån till att vägra acceptera att kvinnor utövar samma idrott trots att de generellt sett är fysiskt svagare håller inte resonemanget.
Boxning är boxning oavsett vem som utövar den så länge som man håller sig till reglerna som skiljer sporten från slagsmål.
Därför bör den organiserade boxningssporten vara väldigt noga med att inte försöka spela ut herr mot dam. Diskriminering av kön och trångsynthet är inga ledord som plockar poäng hos internationella olympiska kommittén.
Terbunja och hans liktänkande måste naturligtvis i stället inse värdet för sporten boxning i en damturnering i OS. Alla ser inte idrott på samma vis men med dubbla turneringar exponeras sporten mer och når fler åskådare.
Internationella boxningsförbundets strategi bör såklart vara att lobba in två fullvärdiga turneringar, en för män och en för kvinnor. Tradition är ett viktigt argument i olympiska sammanhang och sporten har som sagt fördelen av att vara från antikens dagar, men de manliga utövarna behöver inte tänka mossigt för det.