Wijk: ”Har svårt att se ett liv utan innebandyn”

avJonas Gustavsson

Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN

Efter lång betänketid valde storstjärnan Anna Wijk, 28, att spela en säsong till.

Nu startar jakten på att bli bäst genom alla tider.

– Jag lever i nuet, allt annat får jag njuta av när karriären är över, säger Anna Wijk.

Anna Wijk hintade om att förra säsongen kunde ha varit hennes sista.

Så blir det inte.

I slutet av augusti kom beskedet att den 28-åriga världsstjärnan fortsätter ett år till i Kais Mora.

– Jag känner fortfarande att jag presterar på hög nivå och har mer att ge. Dessutom stundar en kul säsong med VM. När jag väl bestämt mig för att fortsätta spela så var det lätt att välja Kais Mora, säger Anna Wijk. 

När bestämde du dig?

– Jag fick friheten av Kais Mora att fundera över sommaren. Jag har tränat på egen hand och gjort saker som jag mår bra av, och under den tiden har det vuxit fram att jag har svårt att se ett liv utan innebandy just nu. 

Därmed har Wijk nu chansen att bli den främsta spelaren någonsin i svensk innebandy.

I alla fall statistiskt. 

Hon har chansen att bli poängbäst genom tiderna i både SSL och landslaget.

”Det ska jag väl klara”

– Det är klart att det hade varit kul, men det är inte därför jag spelar. Hundra landskamper har varit ett litet personligt mål, det ska jag förhoppningsvis kunna nå (har 97, reds anm). Det känns ärofyllt. Poäng är kul, men jag vet inte hur långt efter jag är... 

Du är 18 poäng från att bli bäst i SSL genom tiderna. 

– Det ska jag väl klara av.

Det vore nästan ett misslyckande annars?

– Det kan jag hålla med om. 

Just nu är det Emelie Lindström som är poängbäst i både SSL och landslaget.

– Hon har alltid varit en stor förebild för mig. Jag har otrolig respekt för det hon gjort. Det är klart det skulle vara stort att gå om henne.

Tänker du på att du är en av världens bästa spelare någonsin?

– Jag ser mer mig som en spelare mitt uppe i karriären och försöker leva i nuet och prestera på varje träning och i varje match. Det är vid vissa tillfällen, när jag träffar journalister, innebandyintresserade eller barn i skolan som det kan komma upp. Jag lever i nuet, allt annat får jag njuta av efter karriären.

”Det är vidrigt”

En drivkraft är givetvis att få vinna ett SM-guld till. 

Kais Mora har varit i final sex år i rad men bara vunnit ett guld. 

De fyra senaste finalerna har slutat med silver. 

– Det är vidrigt.

Något som fått dig att vilja fortsätta?

– Det hade väl kanske kunnat vara en grej som fått mig att inte vilja uppleva det igen, men jag tror mycket på Kais Mora som förening och oss som lag. Nu står jag här igen och tror att vi har en chans att vinna guld, men någonstans tror jag vi måste lyfta det här med finalerna. Det har varit mycket snack om att det ska vara vår tur, men så har vi klappat ihop i finalen. Det här måste upp på bordet och vi måste snacka om det, för att sedan kunna gå vidare. Det kan finnas små hjärnspöken hos oss som varit med ett tag.

Att prata för mycket om det kanske kan skapa ännu större hjärnspöken?

– Så är det, men vi har inte pratat om det alls. Ett första steg är att börja lyfta det.

Ska prata om ”spöket”

Var det extra tungt ifjol eftersom det kändes som ni hade ”världens chans” med Täby som finalmotståndare?

– Grejen är att jag inte vet om det var vår bästa chans. Jag tror vi hade haft en bättre chans mot Iksu om jag ska vara ärlig. Täby hade ett flow som var svårstoppat. Vi kom ut starkt, men sedan hände något. Jag vet inte vad. Jag har inte sett matchen i efterhand. Jag har inte fixat det. Något blev knas, och vi måste börja prata om det.

Är det lika tufft att förlora varje gång, eller har du vant dig mer åren?

– Jag har absolut inte vant mig, jag är en otrolig vinnarskalle. Veckorna och månaderna efter en finalförlust är det inte roligt att vara i min närhet. Det är lika tungt varje år, även om vissa finaler svider lite extra. I vissa finaler har vi varit chanslösa, men de jag tycker vi gett bort svider extra.

Anna Wijk är som vanligt en nyckelspelare för Kais Mora.

Ännu mer i år då truppen tappat tunga namn som Elin Reinestrand och Therese Karlsson.

”Stänger inga dörrar”

Wijk är numera äldst i laget.

– Jag börjar bli gammal, konstaterar hon. 

Hur känns kroppen?

– Jag skulle tro att jag är i mitt livs bästa fysiska form. Kroppen mår bra. Jag har klarat mig bra från skador och hoppas att det fortsätter.

Är detta sista säsongen?

– Jag stänger inga dörrar, men känslan säger att det är det. Jag ska flytta till Stockholm och jag vill avsluta karriären i Kais Mora.

Det hinner hända mycket på ett år...

– Så är det. Hade du ställt samma fråga för ett år sedan så hade jag antagligen sagt att förra säsongen var den sista. 

Då ses vi på upptakten om ett år?

– Haha, vi får se. 

ARTIKELN HANDLAR OM