”Känner mig som en robot”

avStefan Holm

Körde SM-finalen trots flera frakturer

Foto: TT och Bildbyrån
Andreas Jonsson.

MÅLILLA. Han har frakturer på vänster nyckelben, några revben och höger tumme.

Då tejpade Andreas Jonsson ihop kroppen och hjälpte Rospiggarna i kampen om SM-guldet.

– Jag känner mig som en robot, säger 36-åringen till Sportbladet.

Han tvingades stå över helgens VM-deltävling på Friends Arena, men när kampen om SM-guldet inleddes trotsade Andreas Jonsson smärtorna.

Två timmar innan det första heatet i Målilla klev 36-åringen ut från läkarrummet på G & B Arena. Vänsteraxeln var kraftigt tejpad, högerhanden likaså.

– Jag är lite stel, känner mig som en robot, sa Andreas Jonsson när han visade upp sin paketerade axel för Sportbladet.

Otäck krasch

Tre veckor har gått sedan 36-åringen, trängd av Piraternas Greg Hancock, brakade in i sargen och slog sig illa. Andreas befarade en ryggskada och trodde att säsongen var över, men röntgenplåtarna visade att han undkom den våldsamma kraschen med frakturer på vänster nyckelben, höger tumme och några revben.

Under tisdagen var han på benen igen, för att hjälpa Rospiggarna att ta klubbens första SM-guld sedan 2002.

”Bara att köra på”

Dackarna vann de två första heaten och ledde matchen med 9–3 när Andreas Jonsson klev in i handlingen. Han, som körde för Dackarna 2005–2012 och ledde klubben till SM-guld 2007, tog starten och drog med sig Jacob Thorssell till en femetta.

Smärtan och den begränsade rörligheten kunde inte stoppa honom.

– Jag är lite stel och spänd, men det funkade bra att köra. Jag är nöjd över att jag kunde vara med, säger Andreas Jonsson.

I sitt andra heat var han sist ut ur startkurvan, men det hindrade honom inte från att passera mållinjen som tvåa.

– Jag hade svårt att röra mig. Det är en avvägning, hur mycket man vill tejpa. Men jag fick till det så pass bra att jag inte kände av nyckelbenet. Det var bara ryggen och revbenen som kändes, säger Jonsson.

Bidrog med fem poäng

Totalt körde han ihop fem poäng när Dackarna, efter en stark avslutning, vann den första SM-finalen med 48–42.

– Det kändes obehagligt, men jag vill inte skylla på skadan eller tejpningen. Jag inledde bra och gjorde bort mig med uppsättningarna på slutet. Cykeln orkade inte och det är mitt eget fel, säger Andreas Jonsson.

Trots att Dackarna vann matchen var det inga större glädjescener som utspelades i depån.

Rospiggarna har bara förlorat två matcher under säsongen och har framstått som oslagbart på HZ Bygg Arena i Hallstavik, där returen avgörs under onsdagen.

Frågan är om ett försprång på sex poäng är tillräckligt för Dackarna.

– Det kan vända snabbt och vi är starka hemma, men det får inte strula. Ingen förare hade tvåsiffrigt i dag och det har inte hänt under hela säsongen. Det finns mycket mer att ta av. Nu gäller det att kräma ur det sista. Det här bli spännande, säger Rospiggarnas lagledare Mikael Teurnberg.